| Publicerad 2006 | Lämna synpunkter |
TOSA tω3sa2, f.; best. -n; pl. -or.
(vard.) kvinna som beter sig l. handlar på ett enfaldigt sätt, toka; jfr TOSSA, sbst.1 PT 1904, nr 64 A, s. 2. Och du gamla tosa låter narra dig att tro det! Wester Gorkij Ute 82 (1918). Hon ville spela fin, den tosan. Hedberg Rymm. 165 (1930). Hon tänker att Algot är en vithårig gubbe och hon själv en tosa. Hedberg DockDans. 275 (1955).
Spalt T 2158 band 35, 2006