Publicerad 2006   Lämna synpunkter
TOVA tw3va2, r. l. f.; best. -an; pl. -or.
Ordformer
(förr äv. -oo-, -fv-, -fw-)
Etymologi
[sv. dial. tova; från oblika kasus av fsv. thove, m., (ull)tova, stycke filt; jfr fvn. þófi, filt (nor. nn. tove); jfr äv. fsv. thovan, f. hoptovning, tova, hårtova, fvn. þóf, n., tryckning; av ovisst ursprung; möjl. besläktat med fht. bedeppen, trycka ned, tränga tillbaka, mlt. dāven, darra m. m., lt. dafen, slå, klappa, darra; se Ekbo SupplHellquistOtr. (c. 1990). — Jfr TOV, sbst.2, TOVA, v., TOVIG]
1) hoptrasslad l. trasslig o. svårutredd härva (se HÄRVA, sbst.2 3) l. tofs l. tuss; särsk. om sådan härva osv. av hår l. garn l. växtdelar; äv. oeg. l. mer l. mindre bildl. Schroderus Comenius Reg. E 7 a (1639). Med långa harkor eller räfsor .. redes ull, bomull, fjäder m. m. frie från alla tofvor och knutar. VetAH 1818, s. 50. Håret låg i fuktiga tofvor ned i pannan. Strindberg Hems. 163 (1887). I långa täta tofvor sin skugga fruktträd spredo. Jensen Mickiewicz Tad. 52 (1898). När jag kommer tillbaka får jag på nytt syn på katten. Pälsen har släppt i tovor. Larsmo Stumh. 38 (1991). — jfr HÅR-, MAR-, MOSS-TOVA.
2) (numera bl. tillf.) tuva; stundom svårt att skilja från 1. Ibland aff tofwor små är stora lasz kull stielpta. Arosell Epigr. 95 (1680). Onyttige Tofwor hade Prosten Troilius wid Präste-bords egorne låtit bortrödja, och samma mark genom dikning gjordt bärande. Hülphers Dal. 59 (1762). (I sjön) dröjde änderna i säfven qvar / Och kläckte mellan tofvorna, och flöto. CVAStrandberg 5: 224 (1862). Kusten bestod av en rad små sanddyner, vilkas tovor av sträv strandråg tappert höllo stånd mot Nordsjöstormarna. Geijerstam Canning Pol. 126 (1936).
Ssgr (Anm. Vissa av nedan anförda ssgr kan äv. hänföras till TOV, sbst.2, l. TOVA, v.): (1) TOV-HÅRIG. som har tovigt hår; särsk. i oeg. l. överförd anv. (En innergård) der ur små, smutsiga blyrutor .. tofhåriga käringansigten nyfikna framtitta. Sjöberg SthmHeml. 150 (1844). —
(1) -LAV. (†) lav som liknar tovigt skägg; särsk. om art av släktet Usnea, skägglavar. VetAH 1798, s. 6. Manlav, Bryopogon jubatus, och tovlav, Usnea barbata, växa båda allmänt och ofta blandade med varandra som ett ”skägg”. LAHT 1917, s. 487. —
(2) -RÅG. (†) = tuv-råg. Min tofråg låter han sin boskap uppäta och fördärfva för mig. Pettersson Finnmark. 10 (i handl. fr. 1600–talet). (Han tvivlade) om den säd, som sås .. (om sommaren) löper i lägg, när (höstsådd) tofråg sällan går uti aks. VetAP 1: 334 (1741). Sedan svedjan (vid svedjebruk på 1500-talet) blifvit afbränd, .. såddes tofråg i askan. Hellström NorrlJordbr. 86 (1917). —
(1) -SIPPA. växten Anemone sylvestris Lin. som är tätt hårig o. vars nötter är tovigt håriga. Linné Fl. nr 484 (1755).

 

Spalt T 2183 band 35, 2006

Webbansvarig