Publicerad 2006   Lämna synpunkter
TRADITIONALISM trad1iʃωn1alis4m, r. l. m.; best. -en.
Etymologi
[jfr t. traditionalismus, eng. traditionalism, fr. traditionalisme; till TRADITIONELL. — Jfr TRADIS]
1) teol. om riktning som tror på traditionen (se TRADITION 1) ss. komplement till bibelns skrifter. I predikan liksom teologi hade en ny traditionalism trätt i stället för reformationstidens omedelbara gripenhet inför det återupptäckta gudsordet. Brilioth SvKyrkKunsk. 11 (1933). Traditionalism .. (kallas) en teologisk eller religiös uppfattning som vilar på traditionens grund och avvisar rationalistisk kritik. BraBöckLex. 23: 186 (1980).
2) om (riktning l. rörelse o. d. som kännetecknas av) (starkt) fasthållande vid traditionen l. traditioner(na) (se TRADITION 5); stundom med klandrande bibet. av motstånd mot all (behövlig) förändring. PedT 1893, s. 88. Motsatserna emellan den ryska ombytligheten och polackarnas öfvervägande traditionalism. Hjärne ÖsteurKris. 247 (1914). En brytning mellan gammalt och nytt, mellan traditionalism och funktionalism. OoB 1930, s. 495. Kristendom och kyrka måste .. reformeras från sin traditionalism, om icke folk i allmänhet skulle hamna i religionslöshet och ateism. SvFolket 10: 67 (1939). Mötet mellan modernism och traditionalism i lyriken ställde ofta bedömarna inför svårbemästrade uppgifter. SvLittTidskr. 1960, s. 182.

 

Spalt T 2196 band 35, 2006

Webbansvarig