| Publicerad 2007 | Lämna synpunkter |
TRAVÉ trave4, r.; best. -n; pl. -er.
byggn. om i sht välvd avdelning l. rumsenhet mellan innertaks huvudstödjepunkter (i (ä.) kyrkobyggnad), vanl. avgränsad av gördel- o. sköldbågar jämte väggar o. pelare l. kolonner. TT 1894, Byggn. s. 83. Ett hvalffält med tillhörande bågar och pelare benämnes travé. Hahr ArkitH 182 (1902). Långhuset innehåller 7 travéer. Rig 1920, s. 177. Den äldsta kyrkan (i Västerås) förlängdes vid början av 1300-talet med en travé åt öster. Fornv. 1959, s. 2. Det nya koret försågs redan från början med valv, uppdelat i två travéer. Fornv. 1970, s. 99.
Spalt T 2403 band 35, 2007