| Publicerad 2007 | Lämna synpunkter |
TRAVA tra3va2, v.1 -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING (numera föga br., Dähnert 331 (1746), Klint (1906)); -ARE (se d. o.); jfr TRAV, sbst.2
1) om häst l. annat rid- l. dragdjur: förflytta sig i trav; äv. om annat (större) fyrfota djur. Schroderus Dict. 256 (c. 1635). Hästar väpnas till krig .. / Likväl äro de ej ovande att trafva för vagnen. Adlerbeth Æn. 72 (1804). (Kamelerna) dresseras .. att gå eller trafwa i takt. Hartman Naturk. 176 (1836). Att somliga hästar trafva ojemt. Wrangel HbHästv. 307 (1885). Om domaren .. vill se (hunden) i rörelse, skall denne trava bredvid husse och inte galoppera. Edström Hund. 230 (1948). — jfr HÅRD-TRAVAD o. HÅRD-, SNABB-, SNÄLL-TRAVANDE. — särsk.
a) [jfr d. trave højt, t. hoch traben] (†) i uttr. trava högt, trava med höga (o. kraftfulla) benrörelser; jfr 4 c. Dhe Swenskas hästar dhe Trafwa så högdt. / det bäfwar både danska och Jutar. Visb. 1: 353 (1658).
2) om ryttare: rida i trav; äv. om person åkande i l. körande vagn o. d. dragen av häst (l. annat dragdjur): åka resp. köra i trav. Petreius Beskr. 1: 25 (1614). Då kom wår höger flygel cavallerie i starckt trafwande .. att attaquera fiendens Cavallerie. HH XXXIV. 2: 315 (1711). Omnibusfararne krypa åter upp på sina platser .. och vi trafva åter. Bremer GVerld. 2: 8 (1860). Jag (fick) order att .. göra en längre rekognosceringsritt .. och tidigt en .. oktobermorgon travade vi i väg. Gripenberg Spökjäg. 12 (1933). — jfr SMÅ-, STRÄCK-TRAVA. — särsk. (numera mindre br.) i imper., i förb. med marsch, i mer l. mindre interjektionell anv., ss. kommandoord till ryttare l. häst angivande fullt trav (äv. (vard. o. skämts.) till gående (jfr 4 a)); äv. ss. sbst. (särsk. med bindestreck mellan leden), om sådant (kommenderat) sätt att trava. Rörelse-takterna (inom rytteriet) äro skridt, mindre traf (kommenderas: ”trafva”), full traf (kommenderas: ”trafva – marsch”). Hazelius Förel. 246 (1839). Framryckningen .. sker i trafva-marche. KrigVAT 1839, s. 122. Trafva march till (krogen) Rejsens källare! Blanche Tafl. 1: 83 (1856).
3) i sht hippol. tr., om person, särsk. ryttare l. kusk o. d.: låta (häst l. annat rid- l. dragdjur) förflytta sig i trav. När .. (hästen) kommit så vida, så lös .. och trafva honom på linien. Ungern-Sternberg Bourgelat 34 (1752). Efter galoppen skridtas eller trafvas hästen något. Balck Idr. 1: 286 (1886).
4) (numera i sht ngt (skämts. o.) vard.) i oeg. l. mer l. mindre bildl. anv. av 1 o. 2.
a) om person, i fråga om rörelse l. förflyttning som på ngt sätt påminner om en hästs travande: mekaniskt l. jämnt l. ihärdigt gå l. traska, lunka; äv. med mer l. mindre utpräglad tanke på snabb förflyttning, närmande sig l. övergående i bet.: springa, löpa, ”kuta”; jfr 2 slutet. Messenius Disa 7 (1611). En Samwetsgran Jordgumma .. måste om Nättren, när andra .. (vilar) trafwa på Gatorna uti slask och Owäder. Hoorn Jordg. 1: 8 (1697). (Han blev) kallad collegiihingsten, emedan han trafvade från föreläsning till föreläsning för att tillverka ”annotata” och sälja dem till mera bemedlade tentandi. Hellberg Samtida 1: 77 (1870). Den olympiska .. (löparen) går framåt för varje vecka. I söndags travade han milen på 47.35.8. IdrBl. 1924, nr 77, s. 4. Jag kände ju till vägen, hade själv travat den i många och tröttsamma år. Martinson BakSvenskv. 78 (1944). Otto travade som en osalig ande ut och in mellan köket, hallen och yttertrappan. Lange Rosor 52 (1953).
b) om person, i fråga om verksamhet l. inriktning l. strävan o. d.: (fortsatt) mekaniskt l. ihärdigt o. d. (snabbt) gå på l. ta sig fram l. (okritiskt) följa med o. d.; numera särsk. i förb. med vidare. Giff tina bwkfyllo .. them som medh tigh traffua och renna til een ewigh fördömelse, såsom Påfwar, Tyranner .. och Epicurer. PErici Musæus 1: 194 a (1582). Den som tillåter dem at tygelfritt få trafwa / uti sin lystnad, må sig skylla sielf om han / Blir pekad åt. Knöppel Mannsschol. 42 (1741). Oaktadt den rådande värmen trafvade jag också genom ”bibliskan”. Strindberg TrOtr. 2: 136 (1890). Med det glesa håret tillrufsat travar han vidare mot nya praktiska uppgifter. DN(A) 27 ⁄ 1 1964, s. 23.
c) (utom i ssgn HÖG-TRAVANDE numera bl. tillf.) i fråga om uppförande l. tal. o. d., särsk. med saksubj.: visa sig l. framföras på ett pompöst l. uppstyltat o. d. sätt; i sht i förb. med högt, särsk. (o. numera bl.) i p. pr. i adjektivisk anv., i uttr. högt travande, högtravande (se d. o. 2), förr äv. (om sinne(lag) o. d.): högdragen (jfr HÖG-TRAVANDE 1); jfr 1 a. Ty hwadh som icke skijn för werldenne, traffuar högt, och fyller öghon och öron, geller intet. PErici Musæus 1: 236 a (1582). En Fru af högt trafwande Sinne. Dryselius Måne 209 (1694). Om the i stellet för .. en hop högt trafwande Englendare, låso mera Bibelen med Lutheri .. förklaringar .. skulle the snart komma på mina tanckar. Swedberg Schibb. 180 (1716). Dessa högt trafwande ord. Ekelund Fielding 495 (1765). Der ha trafvat fraser uppåt väggarne och sqvalat kring öronen. Hellberg Samtida 1: 53 (1870). — jfr HÖG-TRAVAD o. HÖG-TRAVANDE.
d) (numera bl. tillf.) om ngt sakligt: verka röra sig i trav l. så snabbt som en häst travar. Dahlstierna (SVS) 364 (c. 1696; om solen). Nu trafvar hemligheten, allt hvad den hinner. Lannerstierna Vitt. 55 (1792). De låga stugorna som travade bredvid henne. Karlzén BlåNov. 117 (1951).
TRAVA FRAM10 4. särsk. till 1, 2 o. (ngt vard.) 4 a: travande förflytta sig fram l. framåt. Barfotade ungar / Trafvade fram, kringyrde af smuts. Runeberg (SVS) 3: 91 (1832). Att .. (en patrull) på långt afstånd höres, om den .. trafvar fram på en hård väg. KrigVAT 1891, s. 336. Hästar med röda rosetter i seldonen travar fram längs bygatan. DN 10 ⁄ 4 2000, s. A10. jfr framtrava. —
TRAVA IN10 4. särsk. till 1: gm (framgångsrikt) deltagande i travtävling(ar) inbringa (viss penningsumma). Östergren (cit. fr. 1950). (Hästen) hade innan starten i går travat in drygt 12 000 kronor till sin ägare. GbgP 10 ⁄ 7 1986, s. 24. jfr intrava, v.1 —
TRAVA OMKRING10 04. särsk. (ngt vard.) till 4 a: travande gå l. vandra o. d. omkring, ströva runt. Björkegren 2734 (1786). Jag hade en hel timme trafvat omkring på Manchesters ödsliga gator. Steffen BrittStröft. 112 (1895). —
TRAVA PÅ10 4. särsk.
1) till 1, 2 o. (ngt vard.) 4 a: travande fortsätta (framåt), trava vidare; i sht förr äv. pregnant: trava raskt (l. raskare (än förut)) (jfr trava undan). Lind (1749). Trafva på’, (dvs.) trafva starkt; äfv. fortare. Dalin (1854). Ingen åkte släde .. vi fick bara trava på och gå. Kjellgren Smar. 283 (1939). Vår konungs hästar .. trava på med höga benrörelser. Cronquist Ekipage 76 (1952).
2) (vard.) till 4 b (, d): (ivrigt l. oförtrutet o. utan uppehåll) fortsätta (med ngt) (jfr gå på 9); äv: gå sin gilla gång o. d. (jfr gång 11 a). Dom e mäktia anarkister, travade Frasse på i de romantiska storstövlarna. Koch GudVV 2: 199 (1916). Min iver travar på och kroppen ropar efter den! Tunström Tjuven 180 (1986). (Filmen) ”Tre män och en baby” travar på i ett hyggligt tempo och med rätt bra dialog. DN 25 ⁄ 3 1988, s. 26. —
TRAVA UNDAN10 32, äv. 40. särsk. till 1, 2: travande förflytta sig (undan); särsk. pregnant: trava så att det går raskt undan (jfr trava på 1). KrigVAT 1891, s. 336. Den gamla hästen travade undan bättre, än pojken hade trott honom om. Lagerlöf Holg. 2: 67 (1907). (Hästen) travade undan till säker vinst. DN 17 ⁄ 1 1994, s. D6. —
TRAVA UT10 4. särsk.
1) till 1, 2 o. (ngt vard.) 4 a: travande förflytta sig ut. Swedberg Ordab. (1725). En tjuv har tagit sig in på ett hotell .. och travat ut med ett antal tv-apparater. DN 20 ⁄ 9 2002, s. A12.
2) hippol. tr., till 3: låta (häst) trava så att l. tills den lär sig trava rätt (på kommando) (o. anpassar sig fysiskt till uppgiften). Dalin Vitt. II. 6: 109 (1740). Att trafva ut hästen och göra honom lös i bogarna. KrigVAT 1841, s. 268.
Ssgr, se TRAV, sbst.2 ssgr.
Spalt T 2396 band 35, 2007