Publicerad 2008   Lämna synpunkter
TROTTSTEN trot3~ste2n, r. l. m.; best. -en.
Ordformer
(trot- 1621–1788. trots- 1704–1768. trott- (-å-) 1676 osv. truts- 1797. tråt- 1696 (: tråtstens bränd). tråts- 1664–1747. tröt- 1687. — Se för övr. STEN)
Etymologi
[av ä. t. trotzstein, ssg av trotz (se TROTS, sbst.3) o. stein (se STEN); benämningen syftar sannol. på trottstenens svårsmälta karaktär]
(förr) om (starkt) kopparhaltig skärsten (se SKÄRSTEN, sbst.3 1) (som erhölls vid rostning l. smältning av råkoppar). Bergv. 1: 43 (1621). Smälter man Koppar, och sedan öses til honom Svafvel .. litet hvar gång, tildess Svaflet väl fått penetrera Kopparen; så får man Trots-Sten eller Skär-Sten, som är grå til färgen och fragil. Wallerius ChemPhys. II. 3–4: 316 (1768). (Vägarens) skyldighet är att tillse det kopparen .. är wäl rengjord ifrån sand, slagg och trottsten. Bergv. 4: 46 (1794). Vid rostbruket erhölls även något rik skärsten (trottsten), härledande sig från ofullständig vändrostning, vilken skärsten åter tillfördes vändrostningen under processens förlopp. Dædalus 1932, s. 66.
Ssg (förr): TROTTSTENS-BILDNING. jfr bildning 4 a slutet. Göres .. en kopparskärstens-rostning allt för svag, blir trottstensbildningen stor, och trottstenen kopparrik. JernkA 1825, 1: 225.

 

Spalt T 2675 band 35, 2008

Webbansvarig