| Publicerad 2008 | Lämna synpunkter |
TRÄCK träk4, sbst.2, n.; best. -et; pl. =.
särsk. (†)
1) motsv. TRÄCKA, v.2 I 1 c, om avdelning o. d. i väv; jfr AVSÄTTNING 7 g, RAPPORT 12. Stiernman Com. 4: 1205 (1688; läst i orig.).
2) motsv. TRÄCKA, v.2 I 3 c: avsättning, åtgång. At man sågh, huad treck man på den priesen haffua konnde. OxBr. 11: 506 (1633). jfr AV-, FÖR-TRÄCK.
Spalt T 2890 band 35, 2008