| Publicerad 2008 | Lämna synpunkter |
TRÄCKA träk3a2, v.2 -te, -t, -t (SAOL (1900) osv.). ((†) -ade WoJ (1891), Lundell (1893)). vbalsbst. -ANDE, -NING; -ERSKA (se avledn.); jfr TRÄCK, sbst.2
I. tr. (jfr II 3).
1) dra o. d. (ngt). särsk.
a) (numera i sht i skildring av ä. förh.) med avs. på (mindre) fartyg: medelst tåg l. rep o. d. (för hand l. med dragdjur l. maskin) dra längs kaj l. strand l. genom kanal; särsk. ss. vbalsbst. -ning; jfr FÖRHALA, v.1 III a, HALA, v.2 2. Uggla Skeppsb. SvEngLex. 37 (1856). Båten träckes med fånglinan eller draggtåget, som efter behof kan förlängas med andra trossar. Ekelöf Skeppsm. 242 (1881). Träckning .. har efterträdts af ångbogsering och .. ånghalning. 2NF 8: 599 (1907).
b) hippol. med avs. på trav- l. galopphäst: gå o. leda efter lopp (för att förhindra stelhet i musklerna). Östergren (1962).
c) (†) med avs. på ”träckverk” l. däri ingående snöre(n) o. d.: dra l. manövrera för att åstadkomma mönster i väv; särsk. dels utan obj., dels ss. vbalsbst. -ning. En (sidenvävar)Gesäll bör sielf hålla sig then som spolar och träcker. PH 5: 3516 (1753; rättat efter orig.). Sker fel genom Träckningen på Brocherade Parteier .. bötes 1 öre S:mt för hwart rex, som drages mer eller mindre. PH 5: 3520 (1753; rättat efter orig.).
2) (i fackspr., i sht guldsm.) med avs. på metallskiva (särsk. av silver (jfr PLANTS 1)) o. d.: medelst sneda hammarslag driva (se DRIVA, v.2 21) för att åstadkomma ändring av tjocklek o. form; särsk. dels i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv., om föremål framställt på detta sätt, dels ss. vbalsbst. -ning. 2UB 6: 576 (1904). Graverad välkomstbägare i träckt silver. Form 1947, s. 143.
3) (†) i oeg. l. bildl. anv. av 1, med avs. på penningbelopp l. vara o. d.
a) dra (se DRAGA, v. I 30) l. lyfta (belopp l. summa); jfr TRASSERA 1. Jag har ondt om penningar och får inga andra, än them jag träcker på Bodmerie eller Wäxel. TörngrenMål. 208 (1801).
b) dra (se DRAGA, v. I 35) (växel); särsk. med bestämning inledd av prep. på, betecknande person som anmodas betala växelsumman; jfr TRASSERA 2. Det han allarede till månge tusend dalers vexler hade träckt på honom. OxBr. 10: 292 (1627). RP 5: 109 (1635).
c) med avs. på (handels)vara o. d.: efterfråga l. köpa. Att Pålandh ähr nu så armtt på peninger, att dhe inge vahrur treckia, utan altt deres vele haffva för peninger såldtt. AOxenstierna 5: 354 (1630). OxBr. 11: 442 (1631).
II. intr.
1) (†) dra (se DRAGA, v. I 3 c) l. tåga. Att the frij och säkra måghe fahra eller träckia medh theras Krijgzfolck widare vthi landet. Tegel G1 2: 43 (1622). — jfr FÖR-TRÄCKA.
2) (†) jaga dold bakom häst som till synes endast går o. betar; särsk. i fråga om fågeljakt; särsk. dels med bestämning inledd av prep. efter, betecknande föremålet för jakten, dels ss. vbalsbst. -ande. I dätt han träkte sprang böszan i otid lösz, och sköt hästen twärt genom. Ekeblad Bref 2: 372 (1663; rättat efter hskr.). Orrar .. skjutas i Swerige på et hos osz allmänt sätt, medelst träckande. Linné Sk. 29 (1751). (Hästen) är wid flere tilfällen oumgängelig, såsom då man wil träcka efter Änder eller Orrar. Brummer 68 (1789).
3) (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) tränga, sippra; dra (se DRAGA, v. I 18 (a)); särsk. i förb. träcka igenom10 040 l. 032, äv. genom40 l. 32, tränga l. sippra igenom (äv. tr., med obj. betecknande det varigm ngt tränger). Malörten (el. teet) står och träcker. ANF 60: 52 (1946; betecknat ss. sydsvenskt). Intet träckte genom hudens porer (hos den pestsmittade). Salje NattBröd. 336 (1968). Några droppar mjölk träckte väl igenom först, men så småningom (blev kärlet tätt). SDS 18 ⁄ 9 1988, s. 12.
-HÄST.
2) (†) till II 2, om häst dresserad för o. använd vid ”träckande” (l. för att driva villebråd (särsk. fågel) in i fälla o. d.); jfr skjut-häst. (Rapphönsen) drifwas med träckhäst in uti nätet. Linné FörelDjurr. 131 (1748). På sådane trakter, der ingen skog finnes, kan Sqvaltorre skjutas för Träckhäst. TJäg. 1834, s. 830. Schulthess (1885). —
-LINA. (numera bl. tillf.) draglina använd vid träckning. Träcklinan kan .. fastgöras om toppen af en mast. Ekelöf Skeppsm. 242 (1881). —
-SKUTA. (†) jfr -båt. Sedan reste jag med träckskutan om natten till Antwerpen. Kurck Lefn. 32 (1705). Rothof 202 (1762). —
(I 1 c) -VERK. särsk. (†) om anordning för manövrering av varptrådar i vävstol varigm mönster åstadkommes i väven. PH 5: 3528 (1753; läst i orig.). Under vävningen var en draggosse eller dragerska sysselsatt vid träckverket, som vävaren icke kunde hantera under sitt arbete. Kjellberg Ull 409 (1943). —
Spalt T 2891 band 35, 2008