| Publicerad 2008 | Lämna synpunkter |
TRÄDA trä3da2, r. l. f.; best. -an; pl. -or; förr äv. TRÄDE, sbst.1, r. l. m.; best. -en.
Anm. Formen träde är säkert belagd endast i ett fåtal språkprov (o. i ä. tid möjl. endast försvagning av fem. träda). Dock föreligger ett stort antal belägg som inte kan bestämmas med hänsyn till genus, vilka förts till det neutr. o. etymologiskt ursprungligare TRÄDE, sbst.2
1) (†) om handlingen l. verksamheten att bearbeta (åker)jord med plog l. årder o. d., plöjning, trädning (se TRÄDA, v.4); jfr TRÄDE, sbst.2 3. Schück VittA 1: 142 (i handl. fr. 1630). Genom trädan rensas (åkern) från en mängd ogräs. QLm. 3: 27 (1833). Dalin (1854).
2) stycke (åker)jord l. skifte (se d. o. 15 a α) som (efter plöjning (o. gödning)) lämnas obesått l. obrukat (under en vegetationsperiod) (o. som i sht förr ofta användes ss. betesmark); jfr TRÄDE, sbst.2 1. BjörkekDomb. 7 ⁄ 5 1599. Han hade plöjt på sin träda, och oxarne gingo framför honom på den smutsiga vägen. Lönnberg Skogsb. 142 (1881). Understundom besåddes .. en del av trädan med baljväxter och rotfrukter, och efterhand som denna odling utvidgades, skapades en övergång till fyraårigt växelbruk. Ymer 1936, s. 62. Trädorna hölls inte rena och den ogräsväxtlighet som då var ofrånkomlig utnyttjades till betesgång. Moberg JordbrMek. 11 (1989). — jfr REN-, SAM-, SANDMYLLS-TRÄDA m. fl.
3) om förhållandet l. tillståndet att (åker)jord är plöjd men obesådd l. icke odlad; särsk. i sådana uttr. som lägga ngt i träda, gm trädning (se TRÄDA, v.4) bereda ngt för vila, låta bli träda (i bet. 2), ligga i träda, vara obrukad (o. gräsbevuxen) (äv. bildl., i fråga om ngt som avbrutits l. kommit av sig l. stagnerat l. är overksamt o. d.); jfr TRÄDE, sbst.2 2. Den dagen skall väl en gång nalkas, då hälften af vår bästa jord ej mera skall ligga i träda, utan uppmärksamheten riktas åt foderkulturen. QLm. 4: 51 (1833). Plöjningen för rågsådden krävde det största antalet dragare, och detta beror på, att växtföljden enligt treskiftesbruket .. var rågvång, kornvång och träda, där givetvis det drygaste arbetet var att bryta trädan. Kulturen 1945, s. 132. Nu har jag skrivit litegrann på romanen som legat i träda så länge. Stenberg Rapport 41 (1969). För vem lägger man marken i träda för att den inte ska ta skada och sugas ut på lång sikt? Mazetti GrabbGrav. 27 (2000). — jfr GRÖN-, GRÖNFODER-, HALV-, HEL-, SVART-TRÄDA m. fl.
Ssgr, se träde, sbst.2 ssgr.
Spalt T 2905 band 35, 2008