Publicerad 2009   Lämna synpunkter
TRÄTSE, adj. oböjl.; möjl. äv. TRÄTSEN, adj. trätsna.
Ordformer
(trätssne, pl. 1682. trätze (-dzs-) 1607–1649)
Etymologi
[till TRÄTA, sbst. l. v.; med avs. på bildningssättet jfr SORGSE(N) m. fl.]
(†) som träter l. tvistar (om ngt), oense; anträffat bl. predikativt; jfr TRÄTEN 1. Ähr thett så, att mesteren och mestersuennen trädzse warde, schole de blifue förlijckte för hele embetet, när de då komme tilhopa. PrivSvStäd. 4: 416 (1607). När Johanna och han woro trätze om een Åcker Reenn. HSH 39: 311 (1649). RannsaknAntikv. I. 1: 141 (1682).

 

Spalt T 2999 band 35, 2009

Webbansvarig