| Publicerad 2009 | Lämna synpunkter |
TRÖGELIN trø1geli4n, om person m. ⁄ ⁄ ig., om djur r.; best. -en; pl. -er.
(numera föga br.) trög person l. varelse. På sin höjd muntras en och annan trögelin upp med ett beskedligt, stillsamt användande af en piska. SDS 1905, nr 100 A, s. 1. Trögelin .. vard.: trögbock, trögmåns. IllSvOrdb. (1964). SAOL (1973).
Spalt T 3009 band 35, 2009