| Publicerad 2009 | Lämna synpunkter |
TRÖSKE trös3ke2, sbst.1, förr äv. TRÖSK, sbst.3, n.; best. -et.
(numera bl. i södra Sv., bygdemålsfärgat) handlingen l. verksamheten att tröska, tröskande, tröskning; jfr TRÖSK, sbst.2 NVedboDomb. Sommart. 1740, § 51. (Att hemmanen) utgöra väl ökade dagsverken vid herregården, när så omtränger, samt förrätta trösket med en del af bergningen. Rosman BjärkSäb. 3: 324 (cit. fr. 1755). Drängarna gå .. till sitt tröske på logan. Lönqvist Bara 16 (1775). När bonden efter slutadt tröske mäter upp logen, plägar han likaledes af sädesdråsen qvarlemna .. några korn, dem han slår ut i en vrå ”åt Glo-son”. Hyltén-Cavallius Vär. 1: 242 (1864). Nu gick han .. hemma i bygden och hjälpte folk med .. tröske. Bondeson Anna 4 (1883). — jfr PROV-, SPANN-TRÖSKE.
Spalt T 3017 band 35, 2009