Publicerad 2009   Lämna synpunkter
TURLUPINAD, r. l. m.; pl. -er.
Ordformer
(äv. -ade)
Etymologi
[liksom ä. nl., ä. t. turlupinade av ä. fr. turlupinade, till ä. fr. turlupin (se TURLUPINERA)]
(†) (grovt) gyckel l. skämt o. d. 2SAH 1: 265 (1796; i förteckning över främmande ord). (Vi) skrattade .. som alla andra, åt våra turlupinader. Bremer FamH 51 (1831; uppl. 2000). Ekbohrn (1904).

 

Spalt T 3232 band 35, 2009

Webbansvarig