Publicerad 2009   Lämna synpunkter
TUSENBEN, sbst.2 (sbst.1, se TUSEN, räkn. ssgr), r. l. m. l. f. (Oldendorp 1: 258 (1786), Lindfors (1824)) l. n. (Brelin Resa 43 (1758), ÖoL (1852)); pl. = (Brelin Resa 43 (1758), ÅrsbVetA 1825, s. 415) l. -er (VetAH 1765, s. 149) l. -or (Oldendorp 1: 258 (1786), Cook 3Resa 112 (1787)).
Ordformer
(tusen- 1667–1852. tusend- 1765–1788; förr äv. -been)
Etymologi
[jfr d. tusindben, t. tausendbein; ssg av TUSEN, räkn., o. BEN, sbst.1]
(†) tusenfoting. Tusenbeen är een förgifftigh Matsk. Kiöping Resa 98 (1667). Då människors lif .. särdeles uti Indierna, dageligen står i fara för Drakar, Cobra de capellos, Skaller-ormar, Scorpioner, Tusendbener, och otaliga flera sådana. VetAH 1765, s. 149. ÖoL (1852).

 

Spalt T 3250 band 35, 2009

Webbansvarig