| Publicerad 2009 | Lämna synpunkter |
TUSEN tɯ4sen, räkn., äv. TUSENDE tɯ3sende2, räkn.1 o. sbst.2; ss. sbst. n.; best. -et; pl. -n (Atterbom SDikt. 2: 138 (1813) osv.), äv. (numera mindre br.) = (Syr. 39: 11 (Bib. 1541) osv.). ((†) -er 4Mos. 31: 5 (Bib. 1541), Porthan BrCalonius 49 (1794)).
I. ss. räkn.
1) grundtal angivande ett antal av tio gånger hundra; utom i löpande text vanl. skrivet 1000, i vissa fall M; ofta i förb. (o. sammanskrivet) med ett föregående l. efterföljande räkneord; äv. (numera bl. ngn gg, arkaiserande (se dock 2 b)) gm och förbundet med ett följande räkneord av lägre valör. Ettusentvåhundra (1200), tretusensju (3007). Tusande oc nyetigi m(a)rk ortuger. SthmSkotteb. 3: 211 (1522). Schriffwijt ij holma tijsdagen näst äffter sanchte hinricks dagh årän effter gudz byrd, tusandtt, fem hundradtt sextioo, och tw. Rääf Ydre 1: 318 (i handl. fr. 1562). Sende Konungen i Danmark 18 skeep uti Westersiön at the skulle föra några tusand ryttare til Gyllenlöws armee utj Norge. Spegel Dagb. 118 (1680). Sjögren hade en fordran på några 1,000:de rdlr. HH XXV. 2: 98 (1810). Festen gynnades af ett härligt väder och bevistades af inemot tusende personer. TIdr. 1887, s. 42. Tag ett öre från tusen kronor, så är det inte längre tusen kronor. Holm Ordspr. 342 (1964). I Uppåkra har det funnits en stadsliknande bebyggelse i mer än tusen år, fram till år 1000. Sydsv. 7 ⁄ 4 2008, s. C21. — jfr HALV-, MÅNG-, SMÅ-, STOR-TUSEN m. fl.
2) ss. runt (se RUND, adj. I 4) tal; särsk. (hyperboliskt) angivande ett obestämt, mycket stort antal. Tijns mundz lagh är mich kärare, än twsende stycke guld och silffuer. Psalt. 119: 72 (öv. 1536). Mijn Hustru Ingrid Helze eder nade meth flere tuszant gode netter. VgFmT I. 8–9: 80 (1538). En vtan mödo får, hwad tusend swettas om. Kolmodin QvSp. 1: 249 (1732). Tusende tack för det vänskapsfulla brefvet. Retzius BrFlorman 58 (1827). O land, du tusen sjöars land, / Der sång och trohet byggt. Runeberg (SVS) V. 1: 4 (1848). Hon lät irriterad, som om vi redan hade diskuterat detta tusen gånger. Stensdotter ArnesKiosk 327 (2004). — särsk.
a) i sådana uttr. som tusen sinom (förr äv. resor (jfr RESA, sbst. II) l. mål (jfr MÅL, sbst.4 5)) tusen (jfr SINOM 1 a), tusen gånger tusen; i sht förr äv. upprepat, i uttr. tusen (och) tusen. Upp. 5: 11 (NT 1526). Tusand måltusand haffuer sitt lijff mist. Messenius Disa 9 (1611). Tusende resor tusende .. stå kringom sijn skapares Thron. Schroderus Comenius 982 (1639). Då är lust att see dem storma, / Som en bijswärm plägar swärma, / Mången tusend, tusend Man. 2Saml. 2: 80 (c. 1700). Jag begynte tänka på mina tusen och tusen frånvarande kamrater. Heidenstam Karol. 1: 191 (1897). Varför reste sig inte alla dessa tusen sinom tusen som en man? Hellström Malmros 175 (1931). Om också solen rann upp bakom Höje å i ännu tusen gånger tusen år, skulle de aldrig få mötas mer. Trotzig Sjukd. 235 (1972).
b) [utgående från namnet på sagosamlingen Tusen och en natt; jfr EN, räkn. I b α anm.] i förb. tusen och en. LBÄ 5–6: 111 (1797). Det finns tusen och en möjligheter. Hedberg ÖppnFågelb. 133 (1967).
c) (†) i adjektivisk anv.: stor; äv. i adverbiell anv.: mycket. 3Saml. 88: 158 (1653). Jag är i tusen ängslan att jag inge bref har af min aldra kiereste engel gud giwe du mår wäll. Stenbock o. Oxenstierna Brefv. 1: 35 (1691). Tusende oroo för een Timmes Lust, Pelle sa Pigan. Celsius Ordspr. 11: 425 (c. 1710). De reflectioner man kan gjöra om Ryssarne är att de ha sine Saker i tusende bättre ordning än vi. CAEhrensvärd 1: 160 (1788). Wrangel TegnKärlekss. 124 (1798).
d) (vard.) övergående i sbst. (jfr II), i det adverbiella uttr. till tusen, i högsta grad, ”till max”. SvD(A) 8 ⁄ 2 1965, s. 12. Vi kommer att vara laddade till tusen och det finns mycket kunnande i det här laget. GbgP 25 ⁄ 9 1995, s. 40.
II. ss. sbst.: antal av tusen, betraktat ss. en enhet; grupp l. mängd l. summa o. d. av tusen enheter (personer l. ting); äv. med mer obestämd innebörd om en stor mängd l. ett stort antal (jfr I 2); i ä. språkprov ofta omöjligt att avgränsa mot I 1. 4Mos. 31: 5 (Bib. 1541). Et krig som .. skal kosta medborgares blod til tusender. Porthan BrCalonius 49 (1794). Och han sågs på sin springare långtifrån, / Och som tusendes gällde hans fall. Runeberg (SVS) V. 1: 83 (1848). I alla tider (har) många tusende lefvat, lidit och dött för detta land. Topelius Tb. 117 (1895). När klockorna ringde, stod en betydande menighet samlad på kyrkbacken, sällan under halva tusendet. 3SAH LVIII. 1: 26 (1947). — jfr MÅNG-, SMÅ-TUSENDE.
-BEN, sbst.1 (†) om hopfogning av två tåg med en smalare tross gm krysstörnar l. ”tusenbensbändsel”. FSjöbohm BVägen 5 (1793). I hårdt väder eller då förenämnda påsejsning ej stoppar, sejsas med tusenben. Frick o. Trolle 44 (1872).
-BLAD. (†) mångbladig växt tillhörande släktet Myriophyllum Lin. Liljeblad Fl. 73 (1798). Myriophyllum, Slinga, Tusenblad .. fleråriga örter växande i stillastående vatten. Laurent-Täckholm o. Stenlid BlomstLex. 311 (1947). jfr ring-tusenblad. —
-BLADS-RÖLLEKA. [jfr mlt. dūsentblat] (†) växten Achillea millefolium Lin., rölleka; jfr -gren. Liljeblad Fl. 370 (1798). —
-BLADS-TÅRTA. tårta bestående av flera smördegsbottnar varvade med fyllning. 2NF 26: 82 (1917). Tusenbladstårta .. Bottnarne hopläggas med omväxlande äpplemos och gräddskum. Högstedt KokB 548 (1920). —
-BRODER. i sht i pl., om fisk som stannat i växten på grund av näringsbrist, särsk. om abborre; äv. (i pl.) om bestånd. Sjöberg Singstock 178 (1832). Fritidsfiskare som släppt till mängder av dagsverken för att .. decimera ogräsfisk och tusenbröder. DN(B) 1958, nr 106, s. 15. I vissa fall kan .. alla fiskar inom beståndet stanna i växten och bli s k tusenbröder. Sportfiskeb. 81 (1984). —
(I 1, 2) -DUBBEL. (tusen- 1534 osv. tusende- 1539–1730) som är tusen ggr så stor l. talrik o. d.; mångdubbel; jfr -fald, adj., -faldig. G1R 9: 50 (1534). Så blef .. Rikets Capital .. ingalunda förminskat, utan tusende dubbelt förökt. Nordencrantz Arc. 244 (1730). —
(I 1, 2) -DUBBLA, -ing. [jfr -dubbel] göra (ngt) tusen ggr så stort l. talrikt o. d.; mångdubbla; äv. med refl. obj.; jfr -faldiga. MoB 7: 144 (1810). Tegnér (TegnS) 7: 9 (1832; med refl. obj.). Ja, vore min önskedag, jag gick / och knäföll .. / och bad, att allt, som jag har och fick / vardt tusendubbladt till kvällen. Heidenstam Dikt. 93 (1895). —
-FALD, r. l. f. (tusen- 1680 osv. tusende- 1702–1704) (numera föga br.) mångfald; i sht ss. gen.-attribut med bet.: tusentals; förr äv. med utelämnat huvudord: tusentals ggr. De många och tusendfalts persedlar som lyda under Artilleriet. HC11H 10: 177 (1680). B:r Cederhielm hälsas 1000 fals. Bark Bref 1: 154 (1704). Dalin (1855). —
(I 1, 2) -FALD, adj. (tusen- 1572 osv. tusende- 1555–1887) [fsv. thusandafalder] tusendubbel, tusenfaldig; numera vanl. ss. adv.: tusen ggr (mer l. starkare o. d.); väldigt mycket. Wij äre andeliga blinde, hwilket tusende falt werre är, än lekamligh blindheet. LPetri 1Post. V 1 a (1555). Måtte .. edra åkrar och ängar med tusenfalld gröda fylla lador och förråder. Fryxell Ber. 6: 232 (1833). Ur lövverket jublade fåglarna tusenfalt. Henrikson Varv. 65 (1959). —
(I 1, 2) -FALDIG. (tusen- 1693 osv. tusende- 1764–1823) som är tusen ggr så stor l. talrik o. d., tusendubbel; som består av l. uppvisar tusen enheter l. sidor o. d., mångfaldig (se d. o. 2); särsk. med pluralt huvudord: många; äv. ss. adv.: tusen ggr. Porath Pal. Föret. 2 (1693). Åter bär landsvägen uppåt, slingrande sig fram genom tusenfaldiga bugter och branter. Atterbom Minn. 328 (1818). Jag .. ber tusenfaldigt om förlåtelse. CFDahlgren 3: 17 (1822). Snart hördes ett tusenfaldigt ”vitt, videvitt”, och (sval)flockarna höjde sig och försvunno mot söder. LbFolksk. 30 (1890). Trafikministeriets figur har ett fel som ger ett tusenfaldigt resultat jämfört med verkligheten. Hufvudstadsbl. 5 ⁄ 9 2002, s. 13. —
(I 1, 2) -FALDIGA. tusendubbla (ngt), mångfaldiga. Snellman Stat. 142 (1842). Kristus midt uti den hungrande folkhopen, då han välsignar och bryter det bröd, som skulle tusenfaldigas uti hans händer. Cavallin o. Lysander 2: 290 (1876). —
-FOT. (†) leddjur med många ben; mångfoting, i sht: tusenfoting; stundom äv. om gråsugga av gruppen klotgråsuggor (som kan påminna om vissa mångfotingar). NoB 1935, s. 171 (c. 1695; om gråsugga). Iulus (Tusenfot) har många segmenter, med två par ganska korta fötter på hvarje. Sundevall Zool. 145 (1864). Nathorst JordH 812 (1893). —
-FOTING. leddjur hörande till understammen Myriapoda, mångfotingar; i pl. särsk. om klassen Diplopoda, dubbelfotingar; jfr -fot, -fota o. tusenben, sbst.2 Thorell Zool. 2: 379 (1865). På ett blad kröp en jättelik tusenfoting. Nilsson HistFärs 109 (1940). NE (1995; i pl., om klassen). —
-GOTT. [jfr d. tusindgod] (†) örten Glechoma hederacea Lin., jordreva (som anses ha många goda egenskaper); äv. om Nepeta Cataria Lin., kattmynta. Linné Sk. 84 (1751). Fries Ordb. 165 (c. 1870; om Nepeta Cataria Lin.). Lyttkens Ogräs 39 (1885). —
-GREN. (†) växten Achillea millefolium Lin., rölleka; jfr -blads-rölleka. Linc. Yy 5 a (1640). Här växa måra, tusengren och mången ljuflig ört / som gör den skarpa finkeln len och kryddar vin och vört. Karlfeldt FlPom. 17 (1906). Östergren (1964; angivet ss. ålderdomligt). —
-HANDA. (tusen- 1650–1824. tusende- 1626) (†) tusen slags, tusen olika. Iagh är icke så obetänckt .. at iagh icke weet, huru thet menniskelige lefwernet är med tusende handa sorg och ångest beswärat. Schroderus Liv. 381 (1626). Lindfors (1824). —
(I 1, 2) -HÖVDAD. som har tusen l. en mångfald huvuden; äv.: som består av tusen l. tusentals individer. Förgäfves draken, tusenhöfdad, hväser. Atterbom SDikt. 2: 17 (1810). På de monumentala trapporna till parlamentshuset repeterade en tusenhövdad kör. TSvLärov. 1955, s. 14. —
-KONSTIG. (†) som är full av konster; slug; äv. ss. förstärkningsord: mycket märklig; jfr konstig 3, 4. Såsom then lögnachtighe dieffuulen, aff sin tusendkonstige kucklare säck altijdh vthskuddar nyia påfunder. Balck Musæus Ll 6 a (1596). Det natur-poetiska elementet .. låg liksom qväfdt under de hårda och sönderbrustna, men tusenkonstigt formade stenmassorna. Atterbom VittH 217 (1845). Det var en gång en herre, som var se så illharmeligt lärd ock tusenkonstig med all ting, så det var rakt obegripligt. Landsm. 1: 637 (1880). —
-KONSTLARE. (†) tusenkonstnär. Heinrich (1814). Han prisade min sång för Stockholms prestsällskap, kallade mig en tusenkonstlare. Thomander TankLöj. 168 (1828). Dalin (1855). —
-KONSTNÄR~02 l. ~20. (tusen- 1591 osv. tusende- 1635) om person som kan göra många konster l. ”allt”; mångkunnig person (jfr -konstlare); förr i sht om djävulen, i fråga om onda avsikter. Doch lijkwel försumer jcke Dieffuulen sigh, som är een oförtroten tusend Konstnär, vthan (osv.). Lælius Jungf. B 1 b (1591). Förr var smeden i den lilla bondbyn en tusenkonstnär, som gjorde allt från verktyg .. till hästskor och lås. TurÅ 1989, s. 45. —
-KORNS-VIKT, äv. -KORN-VIKT. (-korn- 1893 osv. -korns- 1896 osv.) (i fackspr.) i fråga om utsäde: vikt per tusen frön l. sädeskärnor. UtsädT 1893, s. 134. Man kan beräkna kornets värde som extraktgivare på basis av proteinhalt och tusenkornsvikt. SvNaturv. 1962, s. 110. —
(I 1) -KRONA. (ngt vard.) tusen kronor; tusenkronorssedel. Du ville ha tusenkronan jämnt då? Johnson Här 72 (1935). —
(I 1) -KRONORS-SEDEL, äv. -KRONE-SEDEL. (-krone- 1891 osv. -kronors- 1933 osv.) sedel av tusen kronors valör; jfr -krona, -lapp. WoJ (1891). —
(I 1) -LAPP. (ngt vard.) tusenkronorssedel. Virén Skizz. 60 (1890). Fem stora skära tusenlappar breddes ut på bordet framför henne. Fogelström FörvStad 215 (1966). —
(I 1, 2) -MILA, adj. oböjl. särsk. till I 2: som sträcker sig över l. omfattar många mil. Jag mins, när jag .. flög ut ur boet fri, / .. / Och snart .. / Begaf mig ut på tusenmila färden. Böttiger 2: 1 (1837). Genom Sibiriens tusenmila ödemarker kunde en förstärkningshär .. knappast hinna fram på år och dag. Svensén Östas. 22 (1910). —
-SKÖNA, se d. o. —
-STÄMMIG. (tusen- 1818 osv. tusende- 1915) jfr stämmig 2 b. Färgrika fåglar utbredde mellan skogens gröna kronor sina prunkande vingar och söngo sina tusenstämmiga vårvisor. PoetK 1818, 2: 85. Publiken höjde ett tusenstämmigt skri. Siwertz Fåf. 38 (1959). —
(I 1, 2) -TAL. (tusen- 1584 osv. tusende- 1541–1879) antal av tusen; grupp l. mängd l. summa av tusen, särsk. dels i best. form, dels i förb. ett tusental; äv. i förb. i (förr äv. till l. vid) tusental, förr äv. tusental av, till ett antal av flera tusen, i stora mängder. Tipsen kom in i tusental. Booskapen på berghen, ther the widh tusende taal gå. Psalt. 50: 10 (Bib. 1541). Tusental af fåglar drilla. Nicander Hesp. 18 (1835). Ett tusental bönder. Schück o. Lundahl Lb. 1: 7 (1901). Tusentalet resenärer tvingades att byta till bussar och försenades i genomsnitt två timmar. GP 21 ⁄ 5 2007, s. 40. jfr hundra-, nio-, sex-, tio-tusental. särsk.
a) (†) i pl. ss. framförställt attribut: som förekommer i stort antal, tusentals; jfr hundra-tusen-tal slutet. En bestämd bana, som af tusendetal medmenniskor är upptrampad. Snellman Stat. 279 (1842). Sätherberg Dikt. 1: 89 (1862).
b) siffra som anger hur många tusental som ingår i ett (nedskrivet) tal o. som i decimalsystemet står som den fjärde från höger, tusentalssiffra; särsk. i uttr. jämnt l. jämna tusental, i fråga om summa o. d. som avrundats till helt tusental; förr äv. (i sg. best.) om talet tusen. (Given siffra är) tusende tal och få derföre billigt sit ställe uti fjerde rummet. Palmquist Räkn. 14 (1750). SvTyHlex. (1851; om talet). Räknar man inte med cent, hundradelar av euro, så kan det slå rätt hårt när systemen ska konvertera stora belopp på jämna tusental kronor till ett jämnt belopp i euro. DN 27 ⁄ 3 2000, s. A10.
c) årtusende; äv. om det elfte århundradet; vanl. i best. form. Holmberg 2: 137 (1795). Han lefde på tusendetalet. Weste (1807). Lunds domkyrka är byggd i så kallad romansk stil i de första århundradena af andra tusentalet efter Kristi födelse. Schück o. Lundahl Lb. 1: 96 (1901).
Ssg: tusentals-siffra. siffra som anger antalet tusental o. som i ett (nedskrivet) tal står som den fjärde från höger. Det finnes ett fyrsiffrigt tal, där tusentalssiffran är 6 och tiotalssiffran 4 samt där hundratalssiffran överskjuter enhetssiffran med 2. Hedström o. Rendahl Alg. 23 (1915). —
(I 1, 2) -TALS, adv. o. sbst. (tusen- 1672 osv. tusende- 1728–1915)
I. ss. adv.: i tusental; i väldig mängd; äv. övergående i adjektivisk (attributiv) anv.: som förekommer l. uppträder i flera tusental; många. War thet så mycket folk, att man måtte räkna tusentals. Verelius Herv. 167 (1672). I storstadens kök kokas sylta för tusentals människor. Bolin VFöda 238 (1933).
II. (†) ss. sbst., i uttr. till tusentals, i stora mängder. Hustrur och barn, som sakna bröd och uppehälle .. fälla tårar till tusendetals. KulturbVg. 3: 88 (1777). Tegnér FilosEstetSkr. 181 (1808). —
(I 1) -TONNARE. fartyg på tusen (register)ton. Hedin 1Varn. 41 (1912). jfr nio-, sex-, tio-tusentonnare. —
-TUNGAD. (i vitter stil) som har många tungor, särsk. oeg. l. mer l. mindre bildl. Hvar hviskning upp mitt öra snappar, / .. När tusentungad genom lunden / Din späda dikt sin ande drar. BEMalmström 6: 71 (1842). —
(I 1, 2) -VIS, adv. o. sbst. (tusen- 1814 osv. tusende- 1950 osv.)
I. ss. adv.: i enheter om tusen, i tusental, tusentals (se d. o. I); särsk., övergående i substantivisk anv., i sådana uttr. som tusenvis av ngt, massor av ngt. Heinrich (1814). Man har .. påträffat riktiga kattgriftegårdar med tusenvis af kattmumier. FoFl. 1906, s. 17.
II. (numera mindre br.) ss. sbst., i uttr. i tusenvis, tusentals (se d. o. II). Ett af dessa i tusenvis tryckta aflatsbref. Weibull LundLundag. 135 (1884). Östergren (1964). —
(I 1, 2) -ÅRA, adj. oböjl. (numera bl. ngn gg i vitter stil) tusenårig. GFGyllenborg Bält 226 (1785). Ty tusenåra minnens vånda / Gömde sin suckan i vågens hviskning. BEMalmström 6: 304 (1846). —
(I 1, 2) -ÅRIG. (tusen- 1734 osv. tusende- c. 1778) som varar l. varat i tusen år l. som är tusen år gammal (jfr -åra); särsk. (relig.) i uttr. (det) tusenåriga riket, tusenårsriket. Serenius T 4 b (1734). Det tusenåriga riket .. är fulländningen af den christna kyrkans första Pingst. Det är den werldsålder, i hwilken Guds Ande warder utgjuten öfwer allt kött. Melin Pred. 3: 137 (1852). Mönstrade, färgrika tygrester och freskomålningar som visa prov på en tusenårig ornamentik. Sterner o. Kinch OrientMatt. 170 (1929). jfr fler-, halv-, sex-tusenårig m. fl. —
(I 1) -ÅRS-DAG. dag som infaller tusen år efter en viss betydelsefull o. minnesvärd händelse; förr äv. om tusenårsperiod som liknas vid en dag (jfr dag I 2). En tusenårsdag är nu förbi i christnade Norden; en annan går upp. Wallin Rel. 3: 183 (1831). SAOL (1950). —
-ÅRS-JUBILEUM. jubileum med anledning av händelse som inträffat tusen år tillbaka i tiden. Swing 1923, nr 52, s. 12. —
-ÅRS-RIKE. rike som förväntas bestå i tusen år (l. oöverskådligt lång tid); särsk. (relig.) i sg. best., om framtida tusenårigt lyckorike (jfr rike 3). 3SAH 27: 12 (1915). Tusenårsriket och därmed Kristus själv skulle snart komma till jorden. Holmberg Leopold 1: 15 (1953).
B († utom i -vis): TUSENDE-DUBBEL, -FALD, -FALDIG, -HANDA, -KONSTNÄR, -STÄMMIG, -TAL, -TALS, -VIS, -ÅRIG, se A.
Spalt T 3244 band 35, 2009