Publicerad 2009 | Lämna synpunkter |
TUSSMÖRKER tus3~mœr2ker1, n.; best. -mörkret.
(numera bl. ngn gg, ålderdomligt) skymningsmörker, halvmörker; stundom äv. om fullständigt mörker. Dalin Arg. 1: 58 (1733, 1754). Mider-afton war kl. 6. wid lag eller i Tuss-mörkret. Dalin Hist. 1: 244 (1747). Om en bonde reste en natt i ”thusmörkret” och märkte med ens, att hästarne började pustande framsläpa wagnen, war det mer än troligt, att han fått den onde i sällskap med sig. Lovén Folkl. 182 (1847). Till hans finaste barndoms-minnen hör stunderna efter arbetet när de vuxna satt i ”tussmörkret” och berättade om hur folk levde förr i tiden. DN 12 ⁄ 12 1994, s. B6.
Spalt T 3254 band 35, 2009