Publicerad 2009   Lämna synpunkter
TUTTEL, r. l. m.; best. -eln; pl. tutlar.
Ordformer
(tutte 1790–1814. tuttel 1781–1814. tutlar, pl. 1751–1784)
Etymologi
[jfr t. tüte, tute, ngt trattformat; möjl. ombildning i anslutning till DEGEL, sbst.1]
(†) (koniskt formad) degel. Han hade förfärdigat af leran .. Tutlar, Deglar och Blyart-Deglar .. så wackra som någonsin de utländska. Linné Sk. 363 (1751). Blandades 2 Centner fin Tackjärns Borrspån med lika mycket hwit crystallinisk Arsenik, uti en stor Tuttel. Rinman JärnH 612 (1782). Heinrich (1814).

 

Spalt T 3259 band 35, 2009

Webbansvarig