| Publicerad 2009 | Lämna synpunkter |
TYCKE tyk3e2, n. (Brahe Kr. 65 (c. 1585) osv.) ((†) r. l. m. l. f. OPetri 1: 164 (1527), Prytz G1 H 4 b (1621: misztycke)); best. -et; pl. -en (Kempe Krigzpersp. 134 (1664) osv.) ((†) = Dahlstierna (SVS) 397 (c. 1696; ss. rimord)); förr äv. TYCKA, r. l. f. (G1R 3: 102 (1526: tyckio, oblik form), Celsius Alm. 1718, s. 28 (: misztyckia)) l. n. (LykkoPris D 1 a (1689)) l. TYCKO, r. l. f. (LPetri Kr. 21 (1559: misstyckio)) l. n. (Salé 189 (1664), Linné Bref I. 3: 254 (1774)).
1) motsv. TYCKA, v. 4: mening l. åsikt l. uppfattning l. ståndpunkt; särsk. i uttr. tycke och smak, se SMAK, sbst.1 4 (a), b (jfr 2); stundom äv. med mer l. mindre klar verbal bet.: tyckande; äv. om manifestering l. utslag av mening osv., omdöme l. utlåtande o. d.; äv. liktydigt med: förmenande, i sådana uttr. som i (i sht förr äv. efter) mitt l. ngns tycke. G1R 3: 102 (1526). (Att) träfflige Män vthi Gudz Församling hafwa icke alltijdh warit ståndachtige: Skole wij fördenskull icke holla osz widh theras Anseende, vthan fram för alt Menniskligit Tycke sättia then Himmelske Sanningen. Schroderus Os. 1: 448 (1635). Then andra hans doter är i mitt tycke mycket wackrare. Swedenborg RebNat. 1: 286 (1718). Då wi nu efter wårt tycke hade rodt wid pasz en och en half Tysk mil .. kom en brusande wåg. DeFoë RobCr. 46 (1752). Mitt omdöme är blott en enda persons bland tio eller tolf, som alla hafva sina egna tycken och grundsatser. Leopold (SVS) II. 4: 25 (1806). Hon frågade väninnan om hennes tycke rörande den nya brysselmattan i salongen. Strindberg RödaR 163 (1879). Han är mig lika osmaklig som du är mig behaglig, och det är tycken, som jag ej kan afhjälpa. Rydberg Vap. 162 (1891). En allvarlig forskarstudent, fortfarande lutheran .. i vissa personers tycke rätt så inbilsk. Benecke Munro JupitMån. 152 (1985). — jfr DAG-, FÖR-, MISS-, MOT-, MÄNNISKO-, O-, SLUMP-TYCKE. — särsk.
a) (numera bl. mera tillf.) om mer l. mindre oöverlagt tyckande, infall, tanke; förr äv. om föreställning härrörande dels från antagande l. förmodan, dels från inbillning l. fantasi. Förhopning om syndernas förlåtelse .. (utan Guds ord) är en blott tancke och tyckia, lijkawist som een tökna eller rök synes något wara, och likwel är intet fast. LPetri 2Post. 276 a (1555). Oansedt någre Tycken måtte föregå (Kristi sista tillkommelse), så ähr det doch (angående bestämmandet av år o. dag) allenast een Conjectur och Tycke, blifuer det och så, och är inthet något wist. Kempe Krigzpersp. 134 (1664). En söker, up i ärans Borg, / Et Frihets rum, för tidens sorg, / .. Hans tyke målar för hans syn, / En skimrand’ Wäder-Sol i skyn. Nordenflycht (SVS) 1: 295 (1744). (Pöblarna tillhör) två cirklar, som .. hafva ett gott stycke gemensamt. Och särdeles stort blifver detta stycke, om man med sentimentalt folk menar sådana, som stödja sina åsigter icke på insigt, utan på en sentiment, ett tycke, en nyck. BEMalmström 7: 409 (1845). Att, såsom många fotografer göra, blanda till sina lösningar efter blott tycke, på måfå .. är något varom ingen kan yttra sig annat än ogillande. Nyblæus Fotogr. 47 (1874).
b) med särskild tanke på ngns egen uppfattning (i motsättning till l. obunden av andras), särsk. närmande sig l. övergående i bet. dels: godtycke (se d. o. 1, 2), gottfinnande, dels: (egen) vilja; särsk. dels i förb. med följa, dels i uttr. efter eget tycke; jfr c. At the .. lydha intet mijn ord, och leffua ther ey heller effter, vthan fölia sins hiertas tyckio. Jer. 9: 14 (Bib. 1541). Ingen stå fritt Eng eller annor ägo försällia och förpartera effter egen tyckio ifrån bålbyn och hemmanet. RARP 4: 633 (1651). Af then onda naturen wi dragoms med, wil hwar och en wara egenwiljande, sielfrådande, och följa tyckio sina. Swedberg Schibb. e 2 a (1716). (Den kristne läraren) måste låta sitt sätt att tänka och döma allt mer och mer .. (av Guds ord) beherrskas, att han, då han vittnar med sanningen .. icke må vittna och döma efter sina egna menskliga tycken och meningar. Flensburg KyrklT 49 (1868). Den avdankade (kaptenen) .. uppträdde .. ingalunda som något nådehjon. Hans omgivning måste taga betydlig hänsyn till hans vanor och tycken. Bergman JoH 92 (1926). — jfr SJÄLV-TYCKE.
c) (†) i förb. med god, särsk. i sådana uttr. som efter ngns (eget) goda tycke (och behag), se GOD 18 f β (jfr BEHAG I 5 f, GODTYCKE 1); jfr b.
d) (†) om stark självrådighet l. elak vilja l. avsikt o. d., särsk. i förb. med ond (jfr OND 17 c); äv. [möjl. under påverkan av t. tücke, lömskhet] övergående i bet.: svekfullhet l. försåtlighet. Thet som .. aff the Danske skeedt är, genom allehande swinde tycke, argelist och osanferdigheet. Nordin Krigsh. 2: 39 (i handl. fr. 1567). The Präster, som hafwa offrat Affgudomen, och sedan på nytt igen bereedt sigh til Kamps: Om nu slijke hafwa sigh sådant företagit aff Tronne, och icke förberedandes sigh ther til genom någet skeen eller tycke, lijka såsom the therigenom skulle synas åter wara brotzlige. Schroderus Os. 1: 239 (1635). Du blir desperat och arg, när icke dit tjenstefolk .. göra efter dit onda tycke. Murbeck CatArb. 6: 238 (c. 1750).
e) (†) samtycke. Börk Darius 13 (1688). Således .. finner iag, at Consistorium sig med .. cantzlers-wahlet förhastat, och at de dermed hade bordt upskiuta, til des de deröfwer i underdånighet inhämtat Hans Kongl. Höghets nådiga tycke och wälbehag. Annerstedt UUH Bih. 3: 340 (i handl. fr. 1747).
2) om förhållandet att ngn är l. blir välvilligt inställd till ngt l. ngn l. upptar ngt l. ngn med välbehag l. sympati; särsk. dels: välvilja o. d., dels: uppskattning l. gillande l. böjelse l. förkärlek o. d.; äv.: lust l. håg l. intresse (för ngt); särsk. dels i förb. med för, dels i uttr. tycke och smak, se SMAK, sbst.1 5 (jfr 1); i sht förr äv. i uttr. tycke och otycke, se OTYCKE 1. Thom wij .. (benådningen) til tycke giort haffue. G1R 6: 275 (1529). Christ giffue migh lijff och lycko, / iagh fåår well theres tyckio, / och theras wenskap ige(n). Visb. 1: 76 (1573). (Landshövdingen) gaf icke allenast tilkänna sit stora tycke för Historia Naturalis och de Oeconomiska studier, utan förrådde tillika sin djupa insigt deruti. Kalm Resa 1: 2 (1753). Hemkommen ledsnade han hastigt vid sitt konstkabinett … han var en man av flygtiga tycken. Rydberg Frib. 6 (1857). Prinsen, som varit flera år i England och därifrån fört med sig tycke för den västerländska smaken, bodde i en byggnad i engelsk villastil. Gislén UppgSolL 236 (1933). — jfr BARNA-, KLÄDSEL-, PUBLIK-TYCKE. — särsk.
a) (numera mindre br.) hos en grupp av personer o. d.: förhärskande välvillig inställning till l. uppskattning (av ngt l. ngn) (jfr b); särsk. dels i sådana uttr. som allmänhetens tycke, dels i förb. med god. Såsom Han war en Herre af stort förstånd .. så drögde intet länge, förr än Han ägde en allmän credit och godt tycke (i det sv. lägret). Nordberg C12 1: 188 (1740). Från Stjernhjelm til Dalin i nästan hvarje stycke / Man Skaldens offer ser åt Allmänhetens tycke. GFGyllenborg Skald. 66 (1798). Tycket för denna dryck (dvs. teet) har .. utbredt sig i Tibet och bland de nomadiska folken i mellersta Asien. Palmblad HbGeogr. 1: 31 (1826). I Vierstein, där endast tycken för krig och jagt herskade. Cederschiöld Riehl 2: 23 (1878). Tycket för porträtter af botanister har i senare tid kunnat bättre tillgodoses än fordomtima, sedan billigare reproduktionsmetoder stå till buds. BotN 1906, s. 243. — jfr SMAK-TYCKE.
b) (†) mot regent l. överordnad l. myndighetsperson o. d. riktad tillgivenhet l. aktning l. trofasthet o. d.; äv. om människans vördnad för Gud; jfr a. Tron kommer thet åstadh at menniskian får ena godha tyckio och ynnest til gudh. OPetri 2: 487 (1535). Intet undrandes, at menige man i Sverige hade till honom (dvs. Engelbrekt) .. ganska stoor tycke. LPetri Kr. 112 (1559). Liknelserne till tycke och förtroende af församlingen voro i begynnelsen icke store. Wallquist Själfbiogr. 10 (1789).
c) om dragning till l. (gryende) förälskelse i annan person; särsk. i sådana uttr. som fatta tycke för (förr äv. få tycke till) ngn (jfr d β), bli förälskad i ngn; förr äv. om egenkärlek. Prytz OS H 2 b (1620). H. Schebuschofs dräng Cornelius beder iag skall recommendera honom hoos k. Bror till en wacker Swänsk pijga, som han säijer sig hafwa fådt synnerligit tycke till. KKD 6: 248 (1714). Tycke för sig sielf är bästa Christnas snara. Kolmodin QvSp. 2: 48 (1750). Om hon en gång skulle fatta tycke för någon karl, så wore det för en af min statur. Hagberg Shaksp. 7: 286 (1849). Marianne sade till Börje att han var hennes första kärlek. Och hon talade sant. Ty nog hade hon haft sina ”tycken”, men de hade aldrig haft någonting af verklig lifsvärme, af förtroende eller af att ge något af sitt eget jag. Benedictsson FruM 149 (1887). Han .. stiftade i stan bekantskap med en .. bonddotter varvid tycke uppstod. Hedberg VKind. 9 (1954). — jfr BARNDOMS-, FLICK-, POJK-, SJÄLS-, SJÄLV-, SMÅ-TYCKE m. fl.
d) i vissa uttr.
α) i sådana uttr. som ha (sådant l. sådant) tycke för (förr äv. i) ngt l. ngn (förr äv. till ngn), finna behag l. vara förtjust i l. tycka om ngt l. ngn, ha lust l. intresse för ngt. Ach wee, hwadh iagh haar illa giordt, / Ingen til migh haar tycke. Forsius Spec. A 8 b (1620). At de Mathematiske Wettenskaperne högt skattas af allom dem som hafwa både tycke för ädla wettenskaper, och der jemte förstå hwad nytta och förmån de samma med sig hafwa. Brandt Math. Fört. 1 (1718). Hvad högt tycke hade han icke uti dina luteslag, och huru tröstlös blef han icke vid din död? Celsius ÅmVetA 1747, s. 13. Han verkade ha ett speciellt tycke för blondiner. Span såg honom hela tiden med en ny talang vid sin sida. GbgP 17 ⁄ 7 1998, s. 39.
β) i uttr. fatta (sådant l. sådant) tycke för (förr äv. till) ngt l. ngn, förr äv. få tycke för l. före l. till ngt l. ngn (jfr c), komma att tycka om ngt l. ngn, bli intresserad av l. börja uppskatta ngt l. ngn. Fick och konungen sidan aldrig så gått tycke thill sin sonn hertig Erich igen, som han tilförende hafft hade. Brahe Kr. 65 (c. 1585). Fatta tycke .. til någon eller något. Lind (1749). Genom en condition hos .. Claes Grill i Stockholm, som ägde stora samlingar i Naturalhistorien, fick han tycke för detta studium. BL 4: 28 (1838). Så fattade jag redan från början ett starkt tycke för den sträva chiantin. Siwertz Ung 215 (1949).
γ) (†) i sådana uttr. som falla ngn i tycke(t) l. falla i tycke hos ngn, (komma att) behaga ngn, vinna uppskattning hos ngn. Masquerader och dylika optog, som gemenligen falla en Ungdom i ögon och tycke. Nordberg C12 1: 78 (1740). (Jag) råkade .. att falla i tycke hos en gammal Referendarius, som rekommenderade mig till Vaktmästare hos Sällskapet Utile dulci. Polyfem III. 5: 2 (1810). Quennerstedt StrSkr. 2: 240 (1915, 1919).
δ) (†) i sådana uttr. som vara i l. efter ngns tycke, vara i tycke hos ngn, behaga ngn, vara uppskattad l. omtyckt av ngn. Tysthetens gylne Lås det ädla Qwinno-Smycke / Satt wed thesz kyska Mun, men när then äntlig galt / War Hennes Tal förmängt med Höflighetens Salt, / Fördenskull war Hon och hos allom högt i Tycke. Runius (SVS) 1: 131 (1698). Ni var och hörde Skapelsen – Är den musiken i ert tycke? Säfström Skymn. 16 (1853). Auerbach (1915).
ε) (numera bl. tillf.) i sådana uttr. som vinna (sådant l. sådant) tycke (hos ngn), vinna l. förskaffa sig (ngns) tycke, få l. vinna uppskattning l. gillande (hos ngn), bli omtyckt l. uppskattad (av ngn). Peppa, som inte behöfde sin höga herkomsts tilhielp, att förskaffa sig allas wördnad och tycke. Runius (SVS) 3: 114 (1709). Hans tal .. vid riksdagens början, vann ett ogement tycke. Fersen HistSkr. 1: 64 (c. 1790). Den, som tror, må flitigt tillse att .. bibelläsningen .. vinner tycke hos dem, som äro hans vård anförtrodde. Askelöf Tal 18 (1835). Rosenborgs slott, med sin finrutiga, antika byggnad .. vann fru Hillners tycke. Almqvist AmH 2: 245 (1840).
3) om egenskap hos ngn som gör denne omtyckt l. tilldragande; intagande l. tilldragande personlighet l. sätt, charm l. dragningskraft l. utstrålning; äv. om anletsdrag o. d. som ger uttryck för sådan egenskap; äv. oeg. l. mer l. mindre bildl., om motsvarande egenskap hos ngt sakligt. Bullernæsius Lögn. 359 (1619). Dän Skyn, / Hwar högt Förstånd åg Dygd de rätta Stiärnor heta: / Såm härligt Tykka ge, att Himblen nådigt tänker, / Åkk deras Wärde-Namn ha hos sig teknad åpp, / Som för tillönskat Slut af wakker lefnads Låpp. LykkoPris D 1 a (1689). (Målaren) täncker allenast på at giöra några lyckeliga Strek och pänseldrag som kunna gifwa lika som liflighet, ädelhet och tycke åt des Målning. Ehrenadler Tel. 920 (1723). Fyrti år en skönhet hunnit, / Förrn hon ordet deraf vet, / Hy och tycke då försvunnit, / Växt, behag och liflighet. Lenngren (SVS) 2: 29 (1790). Hvad hon är täck! .. Hvilket tycke i hennes ögon! Kexél 2: 111 (1795). Hvad han saknar mest hos henne nu / Är tycket, det så milda, ljufva, söta, / Som allas hjertan drog. Nu är det ju, / Som ville hon dem stolt ifrån sig stöta. Franzén Skald. 3: 421 (1829). Utan att .. vara någon hvad man kallar vacker karl, hade han ett ovanligt godt ansikte, ett tycke och ett sätt, som genast intogo alla han mötte. 3SAH 25: 48 (1911). — särsk. i uttr. ha tycke, i sht förr äv. ha (sådant l. sådant) tycke med sig, vara tilldragande, ha (sådan l. sådan) charm l. utstrålning. Then quinna som kan haffua tyckio med sigh, Hon warder ährat. LPetri SalOrdspr. 11: 16 (1561). Hwadan kommer då det, at ungdomen hafwer ett så behageligt tycke med sig? Lundberg Paulson Erasmus 19 (1728). Ett ansigte kan vara bildskönt, utan att dock egentligen behaga; om ett annat säge vi: ”det är icke vackert, men det har tycke”. SvLittFT 1836, sp. 97. (Bondsonen) tyckte om dottern i granngården, men hon var inte så rik hon, men tycke hade hon och grann var hon. Wägner Vanskl. 48 (1917). — jfr FLICK-, FRUNTIMMERS-, HERR-, KVINNO-, MANFOLKS-, POJK-, SNAR-TYCKE m. fl.
4) om egenskapen att ha vissa mer l. mindre särpräglade drag l. kännetecken, prägel, karaktär; särsk. i fråga om sådan egenskap osv. som mer l. mindre tydligt för tanken till l. påminner om ngt l. ngn, likhet; äv. dels: anstrykning l. sken, dels närmande sig l. övergående i bet.: utseende l. snitt l. stil; särsk. i förb. med prep. (ut)av. Vppå thet at then Romerske Antichristus måtte medh sijne Menniskio stadgar förskaffa sigh itt Tycke eller Anseende vtaff gammul eller vrminnes häffd, så råkade han på någre dierfwe Menniskior (osv.). Schroderus Os. 1: 100 (1635). Kanhända har .. (novellens) Pavo Nissinen för mycket af en liten Frithiof i tycket, för att kunna anses rätt naturligt hållen. Runeberg (SVS) VIII. 2: 271 (1838). Det torde näppeligen i Europa finnas någon hufwudstad, som har ett så eget tycke, en på en gång så ålderdomlig och dock lefnadsfrisk prägel som Österrikes hufwudstad. SKN 1841, s. 293. De små (kamel)fölen hafva utmärkt vackra hufvuden, som till tycket likna lammens. Bremer GVerld. 4: 136 (1861). (Vi) måste .. tänka oss en intérieur af helt annat tycke än M:me Récamiers salong. Hedin Rev. 209 (1879). Du är Julin du? .. Jag känner igen dig på doter din. Vi har tycke, erkände Lage. Ahlin GillGång 83 (1958). — jfr BRÖDRA-, FRÄNDSKAPS-, KUSIN-, POJK-, SKALK-, SLÄKT-, SLÄNG-, SYSKON-TYCKE m. fl. — särsk.
a) i förb. med adjektiviskt (förr äv. genitiviskt) attribut som klassificerar l. specificerar sådan egenskap. Biskop Albrecht i Bremen .. bleff för .. (sin) Kyskheets och Giffmildheets Tycke skull så högt berömd, at (osv.). Schroderus Os. 2: 580 (1635). Då jag såg honom var han Pappas avbild med Mammas tycke över näsan. Lidman Blodsarv 246 (i handl. fr. 1821). Den tiden var icke fyrtiotalets, utan den föregående, den som .. betecknats såsom en universitetets storhetstid med ett bestämdt aristokratiskt tycke. Wennerberg 2: XXXIX (1882). Här får (den irländska) kusten ett visst norskt tycke genom den mängd smala, djupa vikar, som skjuta in mellan kala och branta halföar. Torpson Eur. 1: 3 (1895). Den rikliga förekomsten av pappersfacklor gav också denna form av folklivet ett visst karnevalsaktigt tycke. SvD(A) 2 ⁄ 1 1930, s. 13. — jfr HELIGHETS-TYCKE.
b) i uttr. ha (förr äv. bära) (ett) l. få tycke av ngt l. ngn, (komma att) likna l. se ut som ngt l. ngn l. ge intryck l. sken av ngt l. av att vara ngn. Den andra .. (mannen) hade et stort tycke af Ulysses. Ehrenadler Tel. 3 (1723). Om den ur blocket regelmessigt huggna bildstoden skall få ett tycke, ett sken af lif, så måste en Sergels eller en Byströms själ leda handen. Järta 2: 12 (1823). Jag fördes af en qvinna, som bar tycke af en mor, / Och jag såg tre kronor skimra genom sköldens sorgeflor. Wirsén NDikt. 71 (1880). Lenæus’ .. avsky för den katolska propagandan spårar man i hans utbyte av glosan ”banlyser” .. mot ”förbannar”, vilken ändring han motiverade med att den förra glosan hade tycke av papistisk kättarförföljelse. KyrkohÅ 1942, s. 247.
c) (numera mindre br.) i uttr. ha tycke med ngt l. ngn, likna l. erinra l. påminna om ngt l. ngn. (Förutom) Björnen, Renen och Räfven .. gifves det knappt något enda landtdjur, som ursprungligen tillhört båda hemisphererna, ehuru många hafva tycke med hvarandra. Palmblad LbGeogr. 83 (1835). Hennes profetiska gåva har tycke med de stora skriftprofeterna. KyrkohÅ 1959, s. 30 (1941).
Spalt T 3421 band 35, 2009