Publicerad 2010   Lämna synpunkter
TYROLARE tyrå3lare2, m. ⁄ ⁄ ig.; best. -en; pl. =; förr äv. TYROLER, m. ⁄ ⁄ ig.; best. -n; pl. =.
Ordformer
(tirolare 1906. tyrolare 1795 osv. tyroler 1807–1842)
Etymologi
[jfr d. tyroler, t. tiroler; till TYROL (äv. TIROL), namn på alpområde tillhörande Österrike o. Italien. — Jfr TYROLER-, TYROLSK]
mansperson som bor i l. härstammar från Tyrolen; i sht i pl. äv. utan avseende på kön. Holmberg 2: 976 (1795). Tyrolarne äro ett lika glädtigt, som kraftigt menniskoslag. Atterbom Minn. 325 (1818). Hon har fått lov att vara uppe under festen och dansar nu omkring mellan .. cigarrettrökande Carmen-flickor och jodlande tyrolare. Holm AlltFläck. 41 (1946).

 

Spalt T 3493 band 36, 2010

Webbansvarig