| Publicerad 2010 | Lämna synpunkter |
TÅPA tå3pa2, f.; best. -an; pl. -or.
(vard.) enfaldig l. fånig kvinna l. flicka; äv.: våp; jfr SJÅPA, sbst. Åh Gud bevars, flicka! Du talar som en tåpa. Gustaf III 2: 154 (1788). Den Tåpan, som upptog gubbens skämt för allvar. AvHauswolff hos Bååth-Holmberg FlickDagb. 209 (1808). Jenny är en riktig tåpa förresten. Hon kunde inte hålla i buken och vispa blod ens. Ekman Änglah. 187 (1979).
Spalt T 3559 band 36, 2010