Publicerad 2010   Lämna synpunkter
TÖK l. TYK, adj. tökrare.
Ordformer
(tyk (-yy-) c. 1635 (: Otyyk)–1749. tyker 1741–1807. tök (-öö-) c. 1645–1879. töker 1744)
Etymologi
[fsv. töker, tyker, som kan tagas, användbar, behaglig, sv. dial. tök, behaglig, tyker, tjänlig, färdig (se OTYK); avledn. av TAGA, v.]
(†)
1) (†) tjänlig l. duglig l. lämplig (för visst ändamål); särsk. dels om säd l. jord med tanke på såning (äv. i överförd anv., om tid), dels om djur: avelsduglig, brunstig o. d. At skönia Eggen om the äro töka eller ey. IErici Colerus 2: 168 (c. 1645). (Sv.) Tyker .. (eng.) Seedy, prolifick, sementicus. (Sv.) Tyker hingst, (eng.) Able stallion. Serenius (1741). At sådan säd som blifwit .. (vädrad o. torkad), är tök til att så, när sädes-tiden infaller. Boije Landth. 279 (1756). Rätta tiden för höst-sädet infaller, då åkerjorden är tyker, hwarken för wåt eller torr, och den gnuggad emellan fingren, märkes lös, redig och myllande. Gadd Landtsk. 3: 266 (1777). Såsom .. (grässtubben) säkert nog uptäcker ängens tykrare tid, så kan ock deraf slutas til tiden af åkrens. VetAH 40: 121 (1779). Möller (1807).
2) (†) om person: som är vacker l. söt l. snygg (äv. ironiskt); äv. i n. sg., i fråga om yttre omständigheter: behagligt. Lind (1738). Hans .. Jungfru Syster töker. Browallius Holbg 87 (1744). Amman 26 (1756; ironiskt). ”Nu måtte det inte vara tökt komma på skogen”, sade han. Landsm. 1: 245 (1879).
Avledn. (†): TYKERHET, r. l. f. (†) till 1, särsk. i fråga om jord: tjänlighet (för såning). At jordens olika lägen .. tilskynda märkelig skilnad i jordens skiljaktiga tykerhet .. (är) otvifvelaktigt. VetAH 40: 118 (1779). Möller (1807).

 

Spalt T 3712 band 36, 2010

Webbansvarig