Publicerad 2010   Lämna synpunkter
TÖLTA töl3ta2, v., -ade. vbalsbst. -ANDE.
Etymologi
[av nyisl. tölta; sannol. av ljudhärmande l. ljudsymboliskt ursprung; möjl. besläktat med TULTA, v. — Jfr TILTA, v.2, TÖLT]
om häst: röra sig i tölt; om ryttare: rida i tölt. De hästar som på Island kallas Gudarnas Gåva till människan ger sin ryttare en behaglig åktur. De skumpar inte. De töltar. SvD 12 ⁄ 7 1992, s. 23. Tölta över fjällen vid Rondane och Røros i Norge på islandshäst genom fäboddalar och över vackra toppar. SvD 14 ⁄ 5 1995, Resor s. 9. Nu ska vi strax tölta, hojtade Thorleif. GbgP 21 ⁄ 4 1998, s. 25. Jag skulle gärna tölta runt på en hästrygg ett par veckor. HbgD 22 ⁄ 12 2005, s. 16.

 

Spalt T 3714 band 36, 2010

Webbansvarig