Publicerad 2010   Lämna synpunkter
UKULELE u1kule4le, äv. UKELELE u1kele4le, r.; best. -n; pl. -ar (GbgP 2/9 2001, s. 57, osv.) l. -er (SAOL (1950) osv.), äv. -es (VaruhbTulltaxa 1: 550 (1931) osv.).
Ordformer
(ukelele 1931 (: ukeleleackompanjerande) osv. ukulele 1924 osv.)
Etymologi
[jfr eng. ukulele; av hawaiiska ukulele, lopphopp, av uku, loppa, o. lele, hopp; av omtvistat ursprung]
liten fyrsträngad o. urspr. hawaiisk gitarr (sannol. utvecklad ur stränginstrument som kom till Hawaii med portugisiska sjömän under 1870-talet). (En) gentleman spelade ukulele, medan flickor från Hawaii och Tahiti dansade hulahula med rosenkransar på huvudet och kjolar av gräs. Siwertz Lat. 11 (1924). Ett av mina syskonbarn önskade sig en ukulele i julklapp. DN 9/6 2009, s. A2.
Ssg: UKULELE-SPELARE. jfr spelare, sbst.1 6. SAOL (1950). På onsdag gästar en av världens främsta ukulelespelare Pustervik. GT 12/3 2009, s. 34.

 

Spalt U 31 band 36, 2010

Webbansvarig