| Publicerad 2010 | Lämna synpunkter |
UH uh4, äv. u4, interj. o. sbst. n.; best. (tillf.) -et; pl. (tillf.) = l. UHU uhɯ4, best. (tillf.) -t; pl. (tillf.) =. Anm. Ordet kan efter växlande känslobetoning anta olika uttalsnyanser, med varierande vokallängd l. med mer l. mindre efterslag av h som följd.
I. ss. interj.
1) ss. uttryck för känslor av olika slag ss. motvilja l. ogillande l. obehag l. pina o. d.: usch!, ack, tvi!; särsk. ss. utrop vid obehag l. pina av (stark) kyla l. värme; äv. dels ss. uttryck för förvåning l. överraskning: åh!, oj!, dels med frågande bet.: vad?; särsk. (i sht upprepat) ss. uttr. för glädje l. sorg o. d., återgivande skratt l. gråt. Uh, vad kallt det är! Ack, jag är så trött, så trött, så varm, så jag kan dö! Uh! Bremer Grann. 1: 116 (1837). Blott för ett ögonblick jag miste sansen, Uhu, uhu! SvFamJ 1869, s. 191. Uhuhuh! Nu har jag skrattat min mun på sned! Topelius Läsn. 7: 140 (1891). Uh, vad jobbigt livet kändes. GbgP 13/6 1997, s. 4. Ensam, uh? undrar .. (mannen) skeptiskt när vi tar oss förbi folkmassan. Expressen 16/8 2008, s. 38.
2) (ss. upprepat utrop) återgivande skrän l. läte o. d. Ufven ropar / U, u. CFDahlgren 3: 50 (1822). Redan vid ankomsten på aftonen hörde jag då och då ett avlägset dovt läte, som kan återges med: uh uh uh uh uh uh. FoFl. 1926, s. 143. Publiken står upp och hoppar rytmiskt på hälarna i heltäckningsmattan, samtidigt som alla låter uh, uh, uh ungefär som orangutanger. NorrbK 22/11 2008, s. 24.
II. ss. sbst., om ordet l. utropet ”uh”; särsk. i fråga om uggleläte (jfr HU II 2). Törneros (SVS) 1: 111 (1824). Ufwen har 2 slags läten, ett ganska starkt skri, som höres hela fjerdingswägen, ett menniskolikt uhu. Hartman Naturk. 192 (1836). Bakom mikrofonen behövde .. (James Brown) bara krysta fram ett ”uh” för att det skulle bli musik. DN 6/12 1993, s. B4.
Spalt U 28 band 36, 2010