| Publicerad 2010 | Lämna synpunkter |
UNDERSAM un3der~sam2, adj. -samme, -samma; -sammare; adv. -LIGA (†, Cellarius 116 (1699), Cellarius 116 (1729)), -T (Forsius Phys. 145 (1611) osv.).
1) (numera mindre br.) motsv. UNDER, sbst. 1, o. UNDRA 1, om person: som är förundrad l. häpen; jfr FÖRUNDERSAM 1. Wordho alle förskräcte och wndersamme. Apg. 2: 7 (NT 1526). Imedlertid, står den undersamma folkhopen der omkring, och gapar .. i stor stumhet. Lundberg Paulson Erasmus 98 (1728). När jag skärskådade .. (insekterna) genom et gott Microscope, wart jag mycket undersam öfwer des skapnad. VetAH 1740, s. 351. Förtjust och undersam / Jag ser, att årens flygt dock farit skonsamt fram. Börjesson E14 47 (1846). (A. Böcklin) har varit nummer ett bland samtidens alla blåmålare, och nog blir man undersam, när man oförberedd kommer inför ”Borgbranden”, där haf och himmel .. är måladt i det mest ilskna djupblått. Nordensvan KonstH 369 (1900). Östergren (1964).
2) (numera bl. tillf.) om ngt sakligt: som är förunderlig l. sällsam l. underlig l. besynnerlig; jfr FÖRUNDERSAM 2. Forsius Phys. 145 (1611). Stadhen Venedigh bleff förtärd aff Wådheld, som fördeelte sigh til monge Ortar. Hwilket syntes fast vndersamt, vthi en sådan Stadh, som ståår i Watnet. Schroderus Os. 2: 625 (1635). Det war .. undersampt att see uppå det warma wattnet, som .. en sådan .. heeta utj sielfwa naturen bar. KKD 3: 235 (1711). Han talte ett så undersamt språk, som annat folk ej kunde förstå. Carlén TatS 1: 46 (1866). Med undersam glädje insuper mitt öga åter skönheten af detta natursceneri. Edgren ESkr. 1: 155 (1892). Under rokokon .. tar denna bordspendyl de mest undersamma skepnader. Kulturen 1954, s. 88.
3) (numera bl. tillf.) motsv. UNDER, sbst. 1, o. UNDRA 2, om person: som är undrande l. frågande l. fundersam; äv. i överförd anv. När någen på bygnan vndersam war / Aff vthländska, gaffs honom thetta swar (osv.). Rudbeckius Starcke D 5 b (1624). Sköna, men ganska undersamma och tvekande ögonkast. Almqvist AmH 2: 144 (1840). Ty visst man vet ej, utan tvekar undersam. Spongberg Soph. 5 (1866). Såsom det var dimmigt och de icke sågo den uppspikade taflan, blefvo de undersamma och en af dem frågade (osv.). Svanberg RedLefn. 617 (1882). David gick därifrån undersam hur detta skulle avlöpa. Edqvist AngelTer. 171 (1953). — särsk. (†) närmande sig l. övergående i bet.: nyfiken. Ey allenast fåfe(n)ga, vtan och squaller fulla, och vndersamma, talandes thet som icke bör ath talas. 1Tim. 5: 13 (NT 1526). Spectakel eller Skodospel, them til wilia giordt, som vndersamme äro och förweten öghon haffua. LPetri ChrPred. A 2 b (1561). Linné Sk. 389 (1751; om näktergal). Ekorrn från sin stam / Med kloka, svarta ögon ser på vandrarn undersam. Östergren Dikt. 133 (1871).
Spalt U 211 band 36, 2010