| Publicerad 2011 | Lämna synpunkter |
UNDFÅ un3d~få2, v. -får, -fick, -fått, -fången (se för övr. FÅ, v.). vbalsbst. -ELSE (se avledn.), -ENDE; l. UNDFÅNGA, -ade (se för övr. FÅNGA). vbalsbst. -ANDE, -ELSE (se avledn.), -NING (†, RA I. 4: 793 (1598), Hamb. (1700)); -ARE (†, Paulinus Gothus ThesCat. 311 (1631), Stiernman Com. 5: 71 (1689)); jfr UNDFÅNG.
1) (†) mottaga (se d. o. 7) (ngn, i sht en besökande l. gäst o. d.); med adverbiell bestämning äv.: bemöta (se d. o. 6 b) (så l. så); äv. närmande sig l. övergående i bet. dels: välkomna, dels: undfägna (se slutet); särsk. ss. vbalsbst. -ning: mottagande l. bemötande; jfr 2 a. G1R 1: 5 (1521). Een quinna benempdt Martha vndhfick honom vthi sitt hwss. Luk. 10: 38 (NT 1526). Wår nådiste Herre, och Förste, betackar eder för eder benägne och godwillige vndfångning. AJGothus ThesEp. 4: 28 (1619). Jesus undfår alla botfärdiga syndare. Kolmodin QvSp. 2: 283 (1750). Dannemarks sändebud blefvo .. undfångna med deltagande, välvilja och stora högtidligheter. Fryxell Ber. 13: 46 (1846). Det var .. troligen någon gång i början av juli han blev väl undfången av schah Abbas. 3SAH XXIX. 1: 271 (1917). — särsk. undfägna (se d. o. 2) (ngn); särsk. med adverbiell bestämning inledd av prep. med, angivande det varmed ngn undfägnas. G1R 24: 132 (1553). Borgmestere och rådh (skall) förordne twå wisse gästgifwere .. som gäster och wägfarennde folck herbergere och vnfå. PrivSvStäd. 4: 16 (1593). Sammalunda skal ingen af Öfwer- och Under-Befälet .. fordrista sig uti sina Qwarter at undfå någon Giäst på sin Wärds omkostning, antingen med Mat eller Drick .. med mindre det icke straxt Wärden til sitt fulla nöije betales. PH 1: 52 (1719).
2) (utom i b numera bl. ngn gg) få (se FÅ, v. 5) l. erhålla (se d. o. 10) (ngt); mottaga (se d. o. 5); komma i besittning l. åtnjutande av (jfr ENTFANGA); äv. närmande sig l. övergående i bet.: erfara l. uppleva; förr äv. med avs. på skada l. nederlag o. d.: lida l. drabbas av; förr äv. med personobj. (se a; jfr 1). Iac hafwer vnfanget eder breff. G1R 1: 32 (1521). Jagh gick retta wäghen til henne (dvs. visheten), och frågadhe alt jfrå vngdomen effter henne, Jagh lydde ther effter och vndfick henne. Syr. 51: 15 (Bib. 1541). Orsaken hwarföre the Christne .. vndfå aff Turken större Skadha, än the honom tilfoga, är (osv.). Schroderus Os. III. 2: 156 (1635). För GouverneursEmbetet har jag eij den ringaste penning begärt eller hittills undfått. BrinkmArch. 2: 176 (1752). Allmogen i Wiborgs Län, kommer, såsom tillförene, att undfå pasz till Ryszland på ett års tid. SPF 1836, s. 166. Replikerna (i översättningen) ha originalets skärpa och det nyss undfångnas hela plötslighet. Malmberg Värd. 251 (1937). Man sjunker in i stadens kropp, man undfår stadens själ. DN 16/7 2008, s. A21. — särsk.
a) (†) med avs. på person. KKD 1: 153 (c. 1710). Mit syftermål, wid thetta tilfelle, har altid warit, at undfå en säker och öm Förmyndare. VDAkt. 1784, nr 364.
b) (i religiöst spr.) med avs. på (visst) sakrament l. nåd l. syndaförlåtelse l. välsignelse o. d. Undfå (ande)dopet. Opetri 2: 426 (1531). Han skal vndfå welsignelse aff Herranom. Psalt. 24: 5 (Bib. 1541). Christi Lekamens och Blodz vndfående. Rudbeckius Luther Cat. 247 (1667). Själv oroades hon mycket av att hon inte undfick avlösning för sina synder genom nattvarden. Moberg Invandr. 454 (1952).
3) (utom i slutet i sht i ä. religiöst spr.) bli havande med (ngn) (jfr AVLA 3 a γ); äv.: (fram)föda (barn) (jfr AVLA 3 b); äv. abs., äv. om djur: bli dräktig; särsk. i omskrivet pass. l. i p. pf., dels om Kristus (jfr AVLA 3 a δ α’), dels bildl. (se slutet). Huru gudh wor himmelske fadher .. lät seya henne til at hon vndfå skulle j sitt iomfruueligha lijff, hans enborna son och födhan her til werldenne. Opetri 3: 372 (1530). Kattor löpa .. i thenna Månaden, undfå medh Pijno och föda vtan Pijno. Ierici Colerus 1: 38 (c. 1645). Somliga Hustrur kunna säija samma Stunden, som the utaff theras Män äro famtagne, om the hafwa undfångit. Hoorn Jordg. 1: 31 (1697). J sanning befans att Bengta vndfått barn 5 veckor före Mechaelis 1697. VDAkt. 1700, nr 60 (1699). Kontrahenternas ålder (hade) icke kunnat lägga något hinder i vägen för undfåendet af barn. Fahlbeck Ad. 1: 416 (1898). Maria som moder till Människosonen, undfången av helig Ande. Fornv. 1958, s. 40. — särsk. [jfr motsv. anv. i d.] (i vissa kretsar) i bildl. anv., särsk. med avs. på konstnärligt verk l. motiv o. d.: frambringa l. (i tanken) utforma (plan l. utkast till), koncipiera (se d. o. 3). Därför äga också alla konstnärliga motiv, i det ögonblick då de undfångas, de fjärran vidderna, de blåa horisonterna – erinringsbildernas fjärran vidder. Hansson Kås. 83 (1897). I början verkar .. (boken) nog fortfarande alltför lätt undfången, och man läser den med ett halvt intresse. SvD(A) 1932, nr 316, s. 6. Är det inte också ett konstverk, ett diktverk – undfånget i skaparlycka och framburet med stor formuleringslycka? Expressen 23/11 1991, s. 4.
1) (†) till 2: mottagande; särsk. till 2 b, i fråga om sakrament. Paulinus Gothus ThesCat. 332 (1631). Det vi läsa lyssna vi till, fast undfångelsen sker genom synorganen. Svenson FrödingDiktn. 42 (1916).
2) (†) till 3: förhållandet att bli befruktad, befruktning, konception (se d. o. 1). Carl IX Cat. Ff 1 b (1604). Det heliga äkta ståndet, där kärleken ingen del har, där undfångelsens sköna ögonblick alltid lär följas af ovett. Strindberg GötR 200 (1904). Key Allsegr. 1: 58 (1918). särsk. [jfr motsv. anv. av d. undfangelse] till 3 slutet, i fråga om konstnärligt verk l. motiv o. d.: konception (se d. o. 2), idé. Det sus, som konstnären hör i undfångelsens ögonblick. Levertin Diktare 136 (1898). Östergren (1964; angivet ss. sällsynt).
Spalt U 275 band 36, 2011