| Publicerad 2011 | Lämna synpunkter |
UNDFÅNG, n.; best. -et.
(†)
1) (†) i fråga om person: mottagande; jfr UNDFÅ 1, UNDFÄGNA 1. Konung Bilistagis son hölt han genom wänlighit vndfång och förähringar hoos sigh. Schroderus Liv. 484 (1626). Girs G1 181 (c. 1630).
2) (†) i fråga om ngt sakligt: mottagande l. erhållande; jfr UNDFÅ 2, UNDFÄGNA 1 slutet. Girs J3 19 (1627). Att .. iag till samma hielpz undfång .. måtte förhielpas. VDAkt. 1709, nr 300.
Spalt U 277 band 36, 2011