| Publicerad 2011 | Lämna synpunkter |
UNDSKYLLA un3d~ʃyl2a, förr äv. UNDSKYLDA, v. -er, -de, -t, -d (se för övr. SKYLLA, v.2). vbalsbst. -AN (se avledn.), -ANDE, -ELSE (†, Dalin (1855), Auerbach (1915)), -ING (†, BtFinlH 4: 470 (1563)), -NING.
(† utom i a o. b) ursäkta l. urskulda (ngn l. ngt); förlåta (se d. o. 7 (c)); äv. dels: rentvå l. frita (ngn) (från misstankar l. skuld o. d.), dels närmande sig bet.: bortförklara (ngt); särsk. i uttr. undskylla ngt med ngt, ursäkta ngt med ngt (jfr a); särsk. ss. vbalsbst. -ning (se särsk. b) i konkretare anv.; äv. dels med sakligt subj., dels abs.; jfr ENTSKYLLA 1. Thett wille .. Tygge Krabbe, med många ord wndskylla och förleggia. Brahe Kr. 21 (c. 1585). Uti brefvet beviste vi deras oskäl, förehållandes .. att vi .. ville vara undskyllade, om något ondt deraf hände. Brahe Tb. 53 (c. 1660). Detta Document .. undskyllar den Herren från de swåraste tilmälen. HC11H 1: 52 (1763). Han borde afbedja, icke bjuda till att undskylla sitt fel. VDAkt. 1784, nr 450. Ni må undskylla om orden eller talet icke skulle flöda så lätt. SmålAlleh. 1883, nr 23, s. 3. Denna nesliga gärning mot en grupp arbetare .. undskylldes med att det dock icke vore rätt och försvarligt, att (osv.). Höglund Branting 1: 324 (1928). Östergren (1964; angivet ss. sällsynt). — särsk.
a) (numera bl. ngn gg, ålderdomligt) refl.: ursäkta l. urskulda sig; skylla ifrån sig; särsk. i uttr. undskylla sig med ngt, ursäkta sig med ngt; förr äv. i uttr. undskylla sig för ngt, rentvå l. frita sig från ngt (ss. misstankar l. skuld o. d.); jfr ENTSKYLLA 2. Ingen uthan Laga Förfall sigh theruthinnan vrsächte och vndskylle. Stiernman Riksd. 505 (1600). Han undskyllade sig, såsom förut, förebärande sin fattigdom och oskicklighet. Afzelius Sag. 3: 52 (1841). Från generalguvernörerna .. ingingo .. skrifvelser, i hvilka de afmålade medellöshetens följder och undskyllde sig för all delaktighet i densamma. Carlson Hist. 2: 206 (1856). Rektorn undskyllde sig med att han snusade. Smith KRanke 19 (1921).
b) (numera mindre br.) ss. vbalsbst. -ning i konkretare anv.: ursäkt l. urskuldande; förevändning l. undanflykt; bortförklaring; förr särsk. i uttr. göra undskyllning, framföra ursäkt; jfr UNDSKYLLAN. (Vi hade) gärne seedt .. att hann hade här tillstädes kommitt och giortt sin undttskijllingh om samme saker. BtFinlH 4: 470 (1563). För Tyskarnas sedhvanlige långsame processer skuldh, som ordinarie bestå i longt taal, undskyldningar, och inthet görande. AOxenstierna 12: 336 (1634). Min rektor ville .. icke lyssna till några undskyllningar. Böttiger 6: 137 (c. 1875). Östergren (1964).
Spalt U 288 band 36, 2011