| Publicerad 2011 | Lämna synpunkter |
UNDSÄGA, v. -säger, -sade, -sagt, -sagd (se för övr. SÄGA). vbalsbst. -ANDE, -ELSE (se avledn.), -NING (†, ÄARäfst 126 (1596), Hyltén-Cavallius Vär. 2: 378 (1868)).
(†)
1) (†) säga upp trohet mot l. fred l. vänskap med (ngn), förklara (ngn) krig; särsk. ss. vbalsbst. -ning: krigsförklaring (jfr UNDSÄGELSE 1); äv. med indirekt obj. o. sakligt direkt obj. betecknande vänskaps- l. trohetsförhållande o. d.: förklara (ngt) inte längre giltigt l. gällande för (ngn), äv. övergående i bet.: förvägra l. förmena (ngn ngt); jfr ENTSÄGA. Kungen moste i åhr på togh. / Ty Ryssen haffuer oss vnsagt. Messenius Blanck. 46 (1614). Att begynna fejden utan undsägning, och således öfverfalla sin fiände oberedd, räknades för nesligt. Botin Utk. 642 (1764). (Han) tillsade .. sin broder öppen fejd och undsade honom tro och huldhet. Afzelius Sag. 4: 84 (1842). Jag .. hoppas att .. dessa icke undsäga mig den aktning för min upprigtighet, jag torde förtjena. Wingård Minn. 5: 70 (1847). Socialdemokraterna undsäga nu kejsaren, som de fordom hyllat och lovat trohet. GHT 1918, nr 262 A, s. 3.
2) (†) refl.: avsäga l. frånsäga sig (ngt); säga nej till l. vägra (acceptera l. anta) (ngt); äv. utan obj.: förklara sig utan skuld l. ansvar o. d., skylla ifrån sig. Billing sade om Aschanio, att han och hade undsagt sig, det Pijl skulle wittna. UUKonsP 10: 48 (1673). Hans Excellence undsade sig ännu på det högsta Præsidentskapet, säijandes sig intet vara så skickelig dertil. 2RARP I. 2: 125 (1720). Hällre än att lida så mycket ondt .. så undsade han sig ansvaret. Högberg Vred. 1: 252 (1906). En dag försvann det silfver ur det gamla blåmålade skåpet .. Drängen och pigan och alla de andra undsade sig. Wallbeck–Hallgren VandrEl. 26 (1910).
3) (†) hota (ngn), rikta hotelse(r) mot; äv. närmande sig bet.: förbanna (se d. o. 3); särsk. i sådana mer l. mindre pleonastiska förb. som hota och undsäga; äv. med indirekt obj. o. sakligt obj. (särsk. bestående av inf. l. att-sats) l. med bestämning inledd av prep. med (se a), betecknande det varmed ngn hotas osv.; äv. dels med enbart (av inf. l. att-sats bestående) sakligt obj., dels utan obj. (se äv. a); äv. med sakligt subj. (se särsk. c); jfr 4. Kom niels mølna(re) .. paa raadzstugone .. och sagde at lasse erics(ons) hust(ru) haffde wntsagt ho(nom). OPetri Tb. 35 (1524). (De) witnedhe, at Erich några gångor hafuer vndsagt at tända eldhenn på Jahann Carlszons gårdh. 3SthmTb. 3: 6 (1600). Därjämte .. (har han) knäppt honom för näsan, hödt honom, och undsagt honom döden. UUKonsP 22: 309 (1699). I skolen weta, Gode Män, sade Han, at I kunnen hota och undsäja så mycket eder synes. Celsius G1 2: 364 (1753). Om .. (den för trolldom anklagade) icke en gång undsagt ett helt brölloppslag och hotat göra dem till vargar. Topelius Fält. 2: 205 (1856). Moberg Rid 306 (1941). — jfr O-UNDSAGD. — särsk.
a) (†) i uttr. undsäga ngn med ngt, hota ngn med ngt; äv. utan obj. Gudz Lagh vndsägher och hootar medh dödhen. LPetri 2Post. 296 b (1555). Borgerskapet undsades .. med grofva och skamliga hotelser. SthmStCal. 1771, s. 11. Adlerbeth Ant. 2: 16 (c. 1815).
b) (†) i uttr. undsäga ngn till l. på l. med livet, hota ngn till livet. (Han) moste holle sig vedt skogen, effther the haffve unsagt honom på liffvedt. G1R 20: 76 (1549). Han anförer, hurusom en hop .. (studenter) skall föröfwat öfwerwåld uppå honom .. sistl. Andreæ dags affton, och huru natten dereffter så hög som låg genom offäntelige anslag .. blifwit till lifwet undsagde. ConsAcAboP 12: 197 (1727). TörngrenMål. 82 (1801: med). Cavallin Herdam. 1: 291 (1854).
c) (†) om ngt sakligt: hota (se HOTA, v.1 I 2) (ngn), utgöra en fara för. Schroderus Os. III. 1: 7 (1635; om stämpling). Ty döden vndsäger osz alla. Ps. 1695, 382: 2.
d) (†) ss. vbalsbst. -ande l. -ning: hot(else) (jfr UNDSÄGELSE 2); äv.: varning (jfr UNDSÄGELSE 3). Medh vndsäiande och bannor. PErici Musæus 5: 33 a (1582). Rector frågade huru Billing will bewijsa undsägningen? Billing sade, Pijl och Sartling kunna wittna. UUKonsP 10: 48 (1673). (De anklagade dömdes till) watn och bröd, jämte undsäjande, at ther the hädan efter skulle (osv.). 2PrästP 2: 182 (1723).
4) (†) anbefalla l. påbjuda ((ngn) ngt), tillsäga; äv. (i denna bet. stundom utan klar avgränsning från 3): förmana l. varna. De straff som Gudh unsagt hade. Emporagrius Cat. C 2 b (1669). Vice Fiscaln i Håffretten .. blef .. til honom af-färdat at undseja honom straxt begifwa sig på Sahlstad. Benzelius Anekd. 1 (1710). Constantias Far .. förböd honom sitt Hus, samt undsade äfwen Dottren wid straff af sin wrede, at aldrig mer lida honom. Kling Spect. Ss 1 b (1735). Möller (1807).
1) (†) till 1: krigsförklaring; äv. utvidgat: uppsägning l. uteslutning o. d. Polandske Ständerne hade allaredo igenom sine Vthskickades vndsäijelse giordt en begyn(n)else på Krijget. Widekindi KrijgH 4 (1671). Therföre har måst hota them med undsägelse ifrån Herrans nattward här effter. VDAkt. 1759, nr 185. Björkman (1889).
2) (†) till 3: hot(else); äv. närmande sig l. övergående i bet.: förbannelse (se. d. o. 2 a); särsk. dels i uttr. med undsägelse av ngt, med hot om ngt, dels i sådana mer l. mindre pleonastiska förb. som hot och undsägelse; jfr 3 o. undsägn. Att lika som Gud är sannfärdig uti sin tillsäyelse, så är han ochså sannfärdig uti sin undsäyelse. KyrkohÅ 1931, s. 235 (1540). Konnungens i Pålandz hoot och undseijelse emot wårt k. Fädernesland. RA II. 2: 259 (1617). Jag håller för en omöjelighet i sielfwa naturen, at med förordningar och undsägelser af lifzstraff, kunna bringa en Stad och ett Borgerskap til en rätt Borgerlig näring. Nordencrantz Arc. 140 (1730). Därmed är du inte fri för mig och de mina, Erik; du har min undsägelse, och tag dig nu i akt. Hallström Sagodr. 77 (1910). Moberg Rid 306 (1941).
3) (†) till 4: tillsägelse; äv. (i denna bet. stundom utan klar avgränsning från 2): förmaning l. varning. Schroderus Os. III. 2: 97 (1635). Hwad .. medel wij kunna påfinna .. honom medh stora undsäyelser förmana. Schück VittA 3: 118 (i handl. fr. 1693). Hwarföre kan Consist:m .. eij .. lita på Esbiörns förrättningar, aldenstund han uppå så månge undsäijelser sig icke rättat. ConsAcAboP 12: 71 (1726).
Ssgr (†): undsägelse-, äv. undsägelses-brev. (undsägelse-) [fsv. untsighilsa bref] 1) (†) till undsägelse 1: (brev innehållande) krigsförklaring. Lijten tijdh ther effter kom konung Hanses vndseyelse breff, och han sadhe rikena feyde til. OPetri Kr. 291 (c. 1540). Gumælius Engelbr. 104 (1858). 2) (†) till undsägelse 2: hotelsebrev. G1R 26: 265 (1556). Gref Axel .. hvilken .. skref mig till monge undseyelse bref. OxBr. 12: 447 (c. 1615).
-ord. (†) till undsägelse 2: (i ord formulerad) hotelse. 3SthmTb. 1: 182 (1593). Thetta budsens ord, som äro Bud- och vnsäjelses ord, kunna (osv.). Emporagrius Cat. D 8 a (1669).
Spalt U 290 band 36, 2011