Publicerad 2011   Lämna synpunkter
UNDSÄGN l. UNDSÄGEN, f. l. m.
Ordformer
(und- (v-) 1570–1687. vn- (w-) 1527–1587. vndt- 1526. -segne 1587. -sengen 1526. -sägen 1622. -sägn (-nn) 1527–1687)
Etymologi
[fsv. untsäghn; ssg av UND- o. SÄGEN med anslutning till UNDSÄGA]
(†) hot(else); särsk. i sådana mer l. mindre pleonastiska förb. som hot och undsägn; jfr UNDSÄGELSE 2. G1R 3: 303 (1526). Huar någre .. fördrijste sigh till medh snurcken och pucken, hoott och vndsägnn någen deell .. aff inlendzske .. köpmän fordre .. dhå schall (osv.). PrivSvStäd. 3: 138 (1570). För undsägn inom Borgen .. plichte med månadz fängelse wid watn och bröd. Schmedeman Just. 1171 (1687).

 

Spalt U 292 band 36, 2011

Webbansvarig