| Publicerad 2011 | Lämna synpunkter |
UPP ssgr (forts.; jfr anm. sp. 392):
-MÅLA, v.1, -ning.
1) till 7: rusta upp l. förbättra l. fylla i (ngt) gm att måla. Weste (1807). Den stora förfallna trähusbyggning, der jag .. kom att residera, står qvar ännu i dag, men uppmålad. Böttiger 6: 102 (c. 1875). jfr run-uppmålning.
2) till 7, med avs. på person l. kroppsdel: sminka, sminka upp; i sht i p. pf. (äv. med bibet.: alltför starkt sminkad). En blick af den utnötta, men uppmålade fladdrande och lysande coquetten. Wadman Saml. 2: 71 (1835).
3) till 10: gm målning avbilda l. framställa (ngn l. ngt); äv. med avs. på dels färg o. d., dels resultatet (ss. bild, linje o. d.): måla, måla upp (se måla upp 3); äv. i oeg. l. bildl. anv. Corylander LundDomk. 20 (1756). Nu strödde han omkring sig friska och färgglada studier, raskt uppmålade i breda drag, icke ett för mycket. Nordensvan SvK 621 (1892). Färgstoffet utröres eller utrives med olja och uppmålas på en plåt som grundats med ett svart och två vita fält. HantvB I. 1: 115 (1934).
4) i bildl. l. oeg. anv. av 3: framkalla l. utmåla (ngt); äv. refl.: framträda, visa sig; förr särsk. i fråga om synbild i ögat: avteckna (ngt). Härigenom händer, att kringvarande kroppar upmålas på båtten af ögat, och känseln af dessa bilder är det, som man kallar syn. Bergman Jordkl. 399 (1766). Hvad som slutligen .. uppmålade sig för hans lifliga inbillning, är svårt att säga. Almqvist GMim. 1: 213 (1841). Under förhandlingarna har rättegångssalen stått under polisbevakning. Detta på grund av en uppmålad hotbild. GbgP 4/12 1998, s. 7. —
(10, 12) -MÅLA, v.2 (†) mäta upp (ngt); jfr -mäla. Han skall inventere och upmåle hvart stycke kläde för sich. G1R 25: 175 (1555). Rymden när .. (kaffebönorna) upmåltes kunde utgöra emellan 3 och 4 Skeppor. TörngrenMål. 182 (1801). —
(10, 12) -MÄLA, -ning. (†) mäta upp (ngt); jfr mäla, v.1, o. -måla, v.2 Twå godhe .. Borgere .. som .. ther hoos szå lenge bliffwe, att Spannemålen och altt annet vpmeltt och recknett bliffwer. G1R 17: 213 (1545). ConsAcAboP 9: 150 (1707). —
(10) -MÄNGA. (numera mindre br.) blanda upp (ngt); i sht i p. pf. Warder samma wäder opmängt med någre hwasze, rutne .. Mineraliske dunster, kan (osv.). Lindestolpe Pest. 9 (1711). Östergren (1964). —
1) (†) till 7 e: ge akt på (ngn l. ngt); iaktta; uppmärksamma. RA I. 1: 274 (1540). Therföre skole wij ock thes better vpmerckia och lära förstå hwad Christi mening är j sakenne. LPetri 3Post. 132 a (1555). Trana Psych. 2: 8 (1847).
2) (†) till 8 e: anteckna (ngt), skriva upp, notera. G1R 4: 129 (1527). Mäst alla wåra sällsynte händelser .. liggia uthi een diup förgätenhet begrafne, så at wij icke det ringaste wiste säya, om icke en eller annan hugswinner hade det upmärckt .. i Kyrckioböckerna. UHiärne 2Anl. 168 (1706). PH 11: 472 (1778).
3) till 10: gm att sätta märke(n) ange plats o. d. för (ngt), märka ut, markera; äv. allmännare: förse (ngt) med märke(n); ss. vbalsbst. -ning äv. konkret, om märke. Att I skole lathe bönderne .. uptechne all grundh .. medh store qvaster och rijsker, så att ther lång grundh äre utt medh ledhen motte bliffve upmerckte på både ender. G1R 25: 399 (1555). Uppmärkning .. (dvs.) De bokstäver eller siffror, som finnas instämplade i svänghjulet. Nerén (1930). (Sjöfartsverket) vill .. att båtarna ska vara tydligt uppmärkta så att de går att identifiera på långa avstånd och från luften. GbgP 10/7 1990, s. 2.
Avledn.: uppmärkare, m.//ig.
2) till -märka 3: person som (yrkesmässigt) sysslar med uppmärkning. SvYrkeslex. nr 130, s. 1 (1955).
Spalt U 587 band 36, 2011