| Publicerad 2011 | Lämna synpunkter |
UPP ssgr (forts.; jfr anm. sp. 392):
(1) -ROTA, v.1 (†) ta (l. gräva l. rycka o. d.) upp (växt) med rötterna. Gamla buskar upprotas och förstöras. HbTrädg. 8: 179 (1884). Sådan röjning, som sker genom upprotning av växande träd och buskar. SFS 1934, s. 1012. —
(3, 12) -ROTA, v.2 (†) böka upp (jord l. markområde o. d.); i sht om svin; äv. med saksubj.: ss. vid bökande bearbeta o. d. The borgere svijnn, som oringede gåth och gårdzens enger så uprotet haffve. G1R 22: 365 (1551). (Plogen) hade en sådan konstruktion, att den upprotade eller myllrade jorden. Schröder ÖrjKajl. 29 (1893). —
(10) -RUFSAD, p. adj. om hår: (bringad) i oordning. De hade .. håret uppvridet högt i nacken och upprufsadt i pannan. Edgren ESkr. 2: 152 (1892). —
(12) -RUGGA, v.1, -ning. rugga (upp) (yta l. tyg o. d.); jfr rugga, v.2 1 (b). Schwartz ÅrsbVetA 1824, s. 584 (med avs. på kläde). Med ett fintandadt stålinstrument .. uppruggas den blanka plåtytan. Tallberg Etsn. 21 (1912). Ytan blir .. (med målarsoda) matt och uppruggad. BeckerFärgfakta 1991, s. 11: 4. —
(10) -RUGGA, v.2, -ning. rugga upp (fjädrar l. hår); i sht i p. pf.; jfr rugga, v.3 II, o. -burra. Så att de glesa hårtestarne uppruggades i en förfärlig oordning. Blanche Tafl. 2: 39 (1856). Näktergalen .. (kan) sitta flera timmar å rad med hufvudet under vingen och uppruggade fjädrar. Hagdahl Fråga 289 (1883). —
-RULLA, -ning.
1) till 1, 2: förflytta (ngt) upp(åt) gm rullande (jfr rulla upp 1); förr äv. intr.: rullande förflytta sig upp l. fram; ss. vbalsbst. -ning särsk. (sport.), om brottningsgrepp varvid motståndaren rullas runt från parterr. Sjöberg (SVS) 2: 86 (1821; intr.). Den mödosamt upprullade stenen. Wikner Tank. 14 (1872). I Skönvik ligger 108,000 timmer upprullade för sågning. SD(A) 1928, nr 79, s. 14. En upprullning belönas med en eller två poäng beroende på utförande. DN 30/7 1984, s. 24. särsk. till 1 e, g: rulla (ihop) (ngt) uppåt; särsk. dels med avs. på (rull)gardin o. d.: dra upp, dels med avs. på ärm o. d.: kavla upp; äv. (till e): forma i l. till en spiral; i sht i p. pf. Compressions-machine, med en linda uprullad på bägge ändar, at nyttjas wid starka blödningar. PH 12: 37 (1780). (De hade) upprullat gardinen och släckt ljusen, för att en stund njuta aftonhimmelens intagande anblick. Almqvist Går an 129 (1839). (Kniv)Skaftet smalt, uppåtböjdt, upprulladt i en spiral. 2VittAH 30: 61 (1885). På .. spännetyperna ha kantdjuren haft vid spetsen upprullad näbb. AntT XXII. 4: 34 (1919). jfr spiral-upprullad o. själv-upprullande m. fl.
2) till 9: rulla upp (ngt) på rulle o. dyl. l. till en rulle; jfr rulla upp 3. En tiuga eller liten rulla, hwar på refwan är oprullad. Tiselius Vätter 1: 123 (1723). Originala-Landtmäteri-kartor .. böra upprullas på släta träd-kaflar. SPF 1847, s. 22. I marknaden förekommer papper dels upprullat, s. k. rullpapper, dels nedskuret i ark av olika format. Elge BoktrK 120 (1915).
3) till 12: veckla upp l. ut (ngt). De 4 aldeles uprullade Volumina äro alle skrifne af Philodemus. Björnståhl Resa 1: 227 (1771). Manskapet i Smaragdens studiecirkel lutade sig fram över de upprullade kartorna. Kjellgren Smar. 242 (1939).
4) i mer l. mindre bildl. anv. av 3.
a) låta (ngt) framträda för blicken l. tanken, visa l. skildra; äv.: göra aktuell, ta upp till behandling l. diskussion; äv. refl.: visa sig; jfr rulla upp 4 a. Hell Dig, du Brages son .. för hwars öga fornverld och Natur uprulla sina skönaste taflor! 3SAH XLVI. 2: 31 (1825). Den kroniska Orientaliska frågan, som år 1894 åter upprullats, hade under det följande året blifvit alltmer akut. GHT 1896, nr 304 A, s. 2. Färjan glider just nu ut ur hamnen .. Nu upprullar sig hela staden för vår syn. Hedin Pol 1: 20 (1911). VFl. 1936, s. 147 (om problem).
b) [jfr t. aufrollen] mil. med avs. på armé l. stridslinje o. d.: (gm angrepp i flanken) bringa att successivt upplösa sig l. ta till (oordnad) reträtt o. d.; jfr rulla upp 4 b. Upprulla hela den förenade arméen. Mankell Fältsl. 89 (1857). Sqvadronen jagade som en stormvind rätt emot högra flygeln af den i skyttegrafvar liggande skyttelinien, hvilken den tydligen tänkte upprulla. SD(L) 1897, nr 408 A, s. 4.
Avledn. (till 1 (slutet)): upprullbar, adj. som går att rulla upp. Upprullbara gardiner. Andersson Verldsoms. 3: 231 (1854). En ny (bil)typ .. som har i taket upprullbara sidstycken. Nerén BilB 1: 309 (1928). —
-RUNDA, -ning. särsk. (†) till 7: avrunda (tal o. d.) uppåt. Statsbidraget skall utgå efter den transporterade verkliga vikten, upprundad till närmaste 100-tal kilogram. SFS 1909, Bih. nr 61, s. 1. —
(1) -RUSA, -ning. rusa upp (se rusa upp 1, 2); numera i sht i p. pr. Arge och vprusande swin. Münchenberg Scriver Får. 193 (1725). —
(10) -RUSKA, -ning. (numera bl. tillf.) (häftigt) skaka (om) (ngn l. ngt); äv. (o. i sht) mer l. mindre bildl.; förr äv. dels (med anslutning till upp 7 e): väcka, dels i p. pf.: uppburrad. Liksom en kalkon .. med en upruskad stjert och knäppning i hvar fjäder. Bellman Gell. 84 (1793). Att den utskickade Golowan jemte en honom åtföljande Samojed skoningslöst uppruskade mig i natt. Castrén Res. 2: 199 (1846). Det följde en tid af stillastående .. innan vår konst, uppruskad af nya vindar, förmådde vakna till nytt .. lif. Nordensvan SvK 43 (1892). Prydligt uppruskade kuddar. Alving HemBäst 165 (1948). —
-RUSTA, -ning.
1) till 7: förbättra l. reparera l. renovera (ngt); förr äv. i p. pf., om klädesplagg: omgjord, omsydd. KyrkohÅ 1936, s. 206 (1710). En upprustad, svart yllekjol. Kuylenstierna–Wenster Ber. 78 (1898). Upprustningen av bostäderna på landsbygden och hjälpen åt jord-brukarhemmens kvinnor. SvD(B) 1944, nr 79, s. 4. En kraftig upprustning av arbetarskydd och hälsovård på arbetsplatserna. DN(A) 9/9 1964, s. 8.
2) till 10: (ut)rusta (ngn, äv. ngt) för krig; särsk. med bestämning inledd av prep. med; förr särsk. med refl. obj.: rusta sig (mot ngt l. ngn) för att vara stridsberedd; äv. (med anslutning till upp 7) utan obj.: öka krigsberedskapen; ss. vbalsbst. -ning förr äv. dels i uttr. vara (ut)i upprustning, (om tillståndet att) gm rustning förbereda sig för krig, dels konkret, om (militär) utrustning. Man skall inte upprusta utan nedrusta. G1R 11: 55 (1536). Om K. M:t så nådeligen syntes att .. the, som rijke wåre, motte vpruste sine knecter met longt röör och bältes röör. BtFinlH 4: 322 (c. 1566). Erchiebiskop Göstaff (blev) ledze widh sitt förra .. roolige Leffuerne, och begynte sitt .. Förräderij fortställa .. begynnandes på nytt vpsättia och vprusta sigh emot sitt Fädernesland. Tegel G1 62 (1622). Ifrån alla Ortar kommo tijdhender, at Turken war medh een stoor Häär i vprustning emot Tydskland. Schroderus Os. III. 1: 145 (1635). En riksomfattande upprustning av Danmarks försvarskrafter. HallHist. 1: 404 (1954).
Ssgr: upprustnings-arbete. till -rusta 1, 2. Rig 1949, s. 2 (om förh. efter slaget vid Poltava). Televerket bedriver .. ett långsiktigt upprustningsarbete. SvD(A) 5/11 1963, s. 17.
-plan. till -rusta 1; jfr plan, sbst.1 II 2. En upprustningsplan för högskolan. TSvLärov. 1954, s. 394.
-program. till -rusta 2. Den brittiske försvars-ministern Albert Alexander förebådade .. en kraftig utvidgning av Storbritanniens upprustningsprogram. MorgT 24/9 1948, s. 1.
-spiral. till -rusta 2, i bildl. anv., om accelererande upprustning. Just när Nato vridit upprustningsspiralen ytterligare ett varv finner man (osv.). DN 23/12 1979, s. 4. —
-RUSTARE. [till -rusta] motsv. -rusta 2: person l. organisation o. d. som verkar för upprustning. SAOL (1950). Försvarskramarpartiet .. med en lång historia som militär upprustare. DN 17/9 2007, s. A15. —
(10, 12 b) -RUTA, -ning. dela upp (ngt) i rutor; äv. i p. pf.: försedd med rutnät l. indelad i rutor; äv.: rutig. Ägouträkningen verkställes .. genom triangulering eller upprutning för större samt med tillhjälp av upprutad polett för mindre och oregelbundna figurer. SvLantmät. 1: 244 (1830). Hufvudklädena voro mycket stora upprutade med öfvervägande blått och rödt. Norlind AllmogL 342 (1912). Ett storkulligt berglandskap, där de lägre åsarna äro odlade på sluttningarna och upprutade med stenmurar och häckar. Böök ResFrankr. 84 (1916). —
(12) -RUTTEN. helt rutten l. förruttnad; förstörd av röta. Maaten i Skieppen war vprutin och bortskiemd. Willman Resa 242 (1667). Slangarne till brandsprutorna äro uppruttna. SDS 1904, nr 165, s. 3. Koch Timmerd. 454 (1913; om golv). —
(12) -RUTTNA. ruttna o. därigm helt förstöras, helt förruttna; numera bl. i p. pf.: upprutten (jfr -multnad); äv. bildl. Dalin Arg. 1: nr 17, s. 2 (1733). Fönsterbågarne voro så uppruttnade, att glasrutor fallit ur. Adelsköld Dagsv. 3: 21 (1900). Att man i egenskap av lektorsdotter från Bromma var ett uppruttnat borgerligt fall. Alving HemBäst 136 (1948). —
1) till 1: rycka upp (ngt); särsk.: med ett ryck dra upp (växt) (med rötterna) (jfr -ryska); äv. med personobj. (se slutet). (De) wåro hu(n)groghe, och begynte vpryckia ax och äta. Mat. 12: 1 (NT 1526). Då någon fisk nappar, så upryckes han af tvänne män, som stå akter i båten. Landell Bligh 147 (1795). särsk. (†): upplyfta (ngn); särsk. i fråga om hänryckning, i sådana uttr. som vara l. bliva uppryckt till tredje himmeln (se himmel 1 g α). Thet han wart vprykter till Paradijs. 2Kor. 12: 4 (NT 1526). Föreställningen uprykte min siäl til det Höga Väsendet, som bygt himmelen til sin thron. Wallenberg (SVS) 2: 35 (1771; uppl. 1999). För korsfäst brudgum föll jag ned, / Men uppryckt blef i anden. Wirsén Vis. 110 (1899).
2) [utvecklat ur 1] (numera mindre br.) till 2 (a), intr.: (från en plats) bege l. förflytta sig (till en längre upp l. fram l. mer centralt belägen plats o. d.); äv. oeg. l. bildl. (Vi bjuder att ni som) köpshandell .. bruke vele, schole medt thett allerförste uprycke och flytie eder till vår köpstadt Vadstene. G1R 29: 105 (1559). Karlen .. skall åter upprycka i ledet. Ling Regl. 47 (1836). I ”Öresundsposten” har den aflidne .. efterträdts af hittillsvarande redaktionssekreteraren .. på hvars förutvarande plats hr V. Bratt uppryckt. GHT 8/11 1895, s. 3.
3) till 3: med ett ryck öppna (dörr o. d.). Hafue de .. begifvit sig dit och ”Peer strax medh en koofoot uthanlåsset uprycht”. BtÅboH I. 7: 22 (1635). En betjent uppryckte dörren till förmaket. Carlén Klein 243 (1838). Han tilldelade Lindgren .. ett slag i hufvudet, så att Lindgren bedöfvad föll till marken, hvarefter han uppryckte västen på Lindgren. SD(L) 1897, nr 522, s. 2.
4) till 7 (e, f): sätta fart på l. sporra (ngn); ge (ngn l. ngt) förnyad kraft; förbättra (ngt); ss. vbalsbst. -ning ofta liktydigt med: förbättring l. skärpning. Musiken har en uppryckande verkan. En allmän uppryckning krävs. Att Jesuviterne skulle taga tillfelle af dhe Swenskas oenigheet och upryckia konungen till religionens förändring. Gustaf II Adolf 90 (c. 1620). Under den Stiernhielmska perioden voro försök till nybildningar icke ovanliga, de ingingo i arbetet på språkets uppryckning. Wrangel Dikten 108 (1912). En ofantlig uppryckning har ägt rum i Brasilien på alla områden. SvD(B) 1944, nr 269, s. 5.
5) (†) till 11, i uttr. upprycka sitt läger l. bo, bryta sitt (här)läger resp. flytta sitt hushåll, bryta upp. G1R 26: 60 (1556). (Invånarna) som sitt boo uppryckia, skola lijkwist tillåtas att taga dertill en skiählig tijdh och bequämlighet. Stiernman Com. 4: 296 (1680). Då betet i en trakt är för litet, upprycker Nomaden sitt läger och drifver sina hjordar till annan trakt. Nilsson Ur. 1: 25 (1866).
6) (†) till 11 b, c (stundom med anslutning till -rycka 1): avsluta l. upphäva l. omintetgöra (ngt); särsk. med avs. på belägring, särsk. i uttr. upprycka med belägringen. Prytz OS H 3 b (1620). Aurelius, Biskopen i Carthago, beslööt, at man närwarande Möte skulle vpryckia. Schroderus Os. 1: 682 (1635). Konung Henrijk IV. i Franckrijke .. moste .. omsijder medh Belägringen vpryckia. Schroderus Os. III. 2: 330 (1635). Jag har med .. RådsEmbetets upphäfvande .. velat upprycka alla uppdragna skillnader emellan mig och mitt Folk. Gustaf III 1: 157 (1792).
1) [efter t. ausrotter] (†) motsv. -rycka 1, i bildl. anv.: person som utrotar l. utplånar, utrotare. Vpryckiaren kommer, så skola the fridh sökia, och han skal intet wara ther. Hes. 7: 25 (Bib. 1541; Bib. 1999: skräcken).
2) motsv. -rycka 4, om sak l. verksamhet som ger energi l. är uppiggande o. d.; särsk.: ”stärkare”, styrketår. När gäspningarna kommo för tätt, begrep han att han var sömnig och måste ha en uppryckare. Han satte flaskan till munnen. Engström 1Bok 13 (1905). En uppryckare till nya, goda ansatser på det svåra området: god bokkonst. NordBoktrK 1910, s. 15. —
(1) -RYKA. ryka upp (se ryka upp 2); särsk. (o. i sht) i p. pr. I den upprykande snön låg vildsvinet och slog omkring sig. Jäg. 1897, 2: 155. I ett moln af upprykande damm. Sjöstedt Storv. 248 (1911).
Spalt U 628 band 36, 2011