Publicerad 2012 | Lämna synpunkter |
UTSOCKNES ɯ3t~sωk2nes l. ~sok2–, äv. UTSOCKNE -ne, adj. o. adv. oböjl.
som härrör från l. hör hemma i (om sak äv.: som är belägen i) en annan socken (se d. o. 4 (a)) än ens egen; ss. adv.: utom l. utanför den egna socknen; äv. (o. numera bl., utom i skildring av ä. förh.) i allmännare anv.: som härrör osv. från en annan ort l. trakt l. ett annat ställe, som kommer utifrån, främmande l. obekant; äv. i substantivisk anv. (jfr UTSOCKNES-BO, UTSOCKNING). Någre andre wttsochnes Menn. UpplDomb. 2: 78 (1579). Ingen går härifrån utsokns at fängta, om det icke sker i hemlighet, hwari socknen har ingen del. SockenbeskrHäls. 115 (1790). När jag häromsistens gick i en utsocknes kyrka .. förstod jag aldrig en mening. Palmblad Nov. 4: 15 (1851). Kvällen kom och lokalen fylldes af stamgäster och en och annan utsocknes. Strix 1905, nr 40, s. 4. Hon är utsocknes, flickan. Koch GudVV 1: 10 (1916). Allt oftare kallas bönderna bort för arbete långt utsocknes. Salje NattBröd. 153 (1968). särsk. (i fråga om ä. förh. i de från Danmark erövrade provinserna Skåne, Blek., Hall. o. Bohusl.) i sådana uttr. som utsockne frälse (se FRÄLSE, sbst. 7 b β δ’) l. hemman (se HEMMAN 2 b) l. gods (jfr GODS 6), om under säteri lydande hemman l. gods som låg i annan socken än säteriet (o. åtnjöt mer begränsad skattefrihet än detta, i det övriga Sv. motsv.: allmänt frälse (se FRÄLSE, sbst. 7 b β α’)); jfr INSOCKNE a. (Jag) förmådde them här (i Skåne) och i Blecking till mantals penningar så wijda Chronones, Geistligheetens och Adelens uthsockne godz weedkommer. HSH 31: 372 (1662). SvLantmät. 1: 311 (1928; om förh. i Bohusl. på 1600-talet).
-BONDE. (utsockne-) (numera mindre br.) bonde som härrör från en annan socken; äv. till utsocknes slutet, om bonde tillhörig utsockne hemman. RARP 9: 393 (1664). Avsyningen (verkställdes) av två präster och 6 utsocknebönder. Cederlöf FinlPräst-Ekon. 42 (1934). —
-FOLK. (utsockens- 1762. utsockne- 1691. utsocknes- 1929 osv.) jfr folk 3 h o. -bo. VDAkt. 1691, nr 359. Vägfararna voro nog oftast utsocknesfolk. MinnGPrästh. 5: 16 (1929). —
-FRÄLSE. (utsockne-) (förr) utsockneshemman; särsk. i sg. best. med koll. innebörd; jfr utsocknes slutet. At utsocknefrälset måtte vara .. frit, efter 1648 åhrs contract ock åtskillige Kongl. resolutioner. 2RARP 3: 190 (1723). —
-HEMMAN. (utsockne-) jfr -frälse, -gods o. utsocknes slutet. AdP 1789, 1: 366. (Vad som gällde) om allmänna frälsehemman i gamla Sverige gäller jemväl utsocknehemmanen i de forna danska och norska provinserna. Thulin Mant. 2: 80 (1935). —
-TIGGARE. (utsockne-) (†) tiggare som kommer från en annan socken. Skall det .. åligga en och hwar, att straxt hos Ordningsmannen tillkännagifwa, när lösdrifware, skojare, Utsocknetiggare eller andra misstänkte .. till någon af Bylaget ankommit. ByordnMäl. 333 (1820). Landsm. VIII. 2: 79 (1880, 1891).
Spalt U 1256 band 36, 2012