| Publicerad 2017 | Lämna synpunkter |
VELING ve3liŋ2, sbst.1, m.//ig.; best. -en; pl. -ar.
(numera bl. tillf.) om velig person; förr äv. om mentalt l. intelligensmässigt svag l. oredig person. Karlens hustru fick en son .. han var en sådan där veling, som ej har något förstånd. Lagerlöf Jerus. 2: 196 (1901). IllSvOrdb. (1955; om velig person).
Spalt V 682 band 37, 2017