| Publicerad 2017 | Lämna synpunkter |
VILKEN vil3ken2 l. 40 l. (vard.) vik3en2 l. 40, pron.; n. vilket (SthmSkotteb. 3: 211 (1522: hulket) osv.) ((†) vilke Schroderus Comenius 15 (1639)); pl. vilka; i substantivisk anv. gen. sg. vilkens resp. vilkets (Dan. 4: 31 (Bib. 1541) osv.) ((†) vilkes Psalt. 84: 6 (öv. 1536), Swedberg Gr. 51 (1722)); gen. pl. vilkas (Hes. 23: 28 (Bib. 1703) osv.) ((†) vilkars RannsaknAntikv. I. 1: 283 (1667); vilkens Rom. 9: 5 (NT 1526), LejonkDr. 115 (1688); vilkers Filipp. 3: 18 (NT 1526), Swedberg Gr. 52 (1722); vilkes Tempeus Messenius 19 (1612), Lucidor (SVS) 355 (1673; uppl. 1997)); äv. (vard.) VICKEN vik3en2 l. 40; n. vicket; pl. vicka; i substantivisk anv. gen. sg. vickens resp. vickets; förr äv. HOCKEN; n. hocket (2SthmTb. 4: 66 (1570)), äv. hocke (Horn Beskr. 86 (c. 1657), Bark Bref 1: 18 (1702)); pl. hocka (Horn Beskr. 75 (c. 1657), Gyllenborg Sprätth. 10 (1737)) l. hockna (GHT 1896, nr 230 B, s. 2, Dahllöf SagÄv. 2: 12 (1922: ockna)). Anm. I ä. språkbruk förekommer kasusböjda former av ordet, sålunda t. ex. i dat. sg. m. hwilkom 2Mos. 17: 5 (Bib. 1541), Lind (1749), dat. sg. n. hwilko Apg. 4: 12 (NT 1526), Columbus (SVS) 1: 83 (1674), dat. pl. hwilkom Ebr. 9: 5 (NT 1526), AdP 1789, s. 817.
1) ss. adjektiviskt interr. pron., inledande direkt frågesats för att identifiera (i en (viss) grupp l. mängd l. helhet ingående) person l. sak l. företeelse som är (i ngt hänseende) okänd l. inte (fullt) specificerad (o. därför efterfrågas); förr äv. med huvudord i best. form; äv. dels i substantivisk anv. (i sg. ofta liktydigt med: vem l. vad), dels inledande bisats (se a, h); jfr VAD, pron. osv. I 1 e. Syr. 48: 4 (öv. 1536). Hwilken weghen wil tu gå? FormPuerColl. B 1 a (1559). Hwilcka äro desze Regler? SwFrOrdeB 156 (1703). Hvilken person är det, som skall resa? Almqvist DrJ 456 (1834). Hvilken nalkas där i rustning järnbeslagen? Wirsén Vis. 266 (1899). Vilket väljer du nu, att låta steka dig eller att komma ut till mig? Lagerlöf Holg. 1: 191 (1906). Vilka är privatiseringsvågens vinnare och förlorare? SäljSkiten 131 (2009). — särsk.
a) inledande indirekt frågesats; äv. i elliptisk sådan sats; i anv. ss. satsens subj. numera bl. med efterföljande som (jfr h o. SOM, konj. osv. 13 c β) (förr äv. där (se DÄR VI c)); jfr b, c. OPetri 1: 509 (1528: hwilke ther). Laghmannen och Öfversten (kan) see hvilke lydhighe warit hafve. Gustaf II Adolf 20 (c. 1620). En gång, jag minnes icke säkert hvilket år, var jag .. bjuden till middag på Beckaskog. De Geer Minn. 2: 83 (1892). Hon hade bjudit hem gäster, han hade inte reda på vilka. Widerberg Erot. 8 (1957). För dem som inte har fått med sig någon studietradition hemifrån är .. frågan vilken ekonomisk vinst som studierna kan ge särskilt avgörande. GbgP 18/2 1994, s. 7. Du vet vilken jag menar. Flygt Verkan 278 (2004). — särsk. i sådana uttr. som vilken som är vilken. Inte tror jag just, att man .. skiljer på hvilket som är hvilket. Naumann GranskKr. 1: 197 (1872). En del av historierna är sanna, andra är kanske inte sanna till hundra procent. Vilka som är vilka får läsarna själva fundera ut. HbgD 16/8 1996, s. 29.
b) med partitivt attribut bestående av prep.-förb. inledd av (ut)av; äv. i anv. som motsvarar a. Hwilkin aff idher straffar migh för synd? Joh. 8: 46 (NT 1526). (Jag) skall .. fråga Bergienhielm, håken uthaf canselisterna hafwer skrifwit resulusionen. HH XVIII. 2: 31 (1687). Då kanske vi kan gå tillbaka så att du kan peka ut vilken av lägenheterna som är hennes? Wahlberg FrusLiv 268 (2003).
c) i gen.: vems (se VEM 1 c); äv. i anv. som motsvarar a, h α; jfr VES I 1. Hvilkens häst icke årkade simma eller finna på någodt vaadh, moste .. drunkna. HH 20: 279 (c. 1640). Du frågar, hwilkens trötta ben / Sig hwila under denna Sten? Frese VerldslD 100 (1718, 1726). Hvarför, på hvilkens råd, upprestes den gräsliga hästen? Adlerbeth Æn. 32 (1804). Det skrämer mig icke, att det är blod i hans händer; ty jag vet hvilkas blod det är. Tegnér (WB) 3: 162 (1817). Hvilkens tanke var det? Strindberg Kamm. 3: 60 (1907).
d) ss. bestämning till sbst. betecknande sätt l. omfattning l. syfte o. d., i sht i förb. med prep., särsk. i uttr. på vilket sätt l. i vilken mån; förr särsk. i förb. med måtta (jfr MÅTTA, sbst.2 5 d ι); äv. i anv. som motsvarar a; jfr f. Tidfördrijf A 2 a (c. 1695: håcka måtta). Det mål, hvaråt han syftade, i hvilken mån blef det uppnådt? 2SAH 20: 100 (1840). (Han hade) låtit bortföra en pelare och uppresa den på ett fält utanför stadsmuren, man visste ej för vilket ändamål. Rydberg Ath. 80 (1859). De anställda (ges) makt att själva föreslå förändringar och på vilket sätt de ska göras. SäljSkiten 157 (2009).
e) (numera bl. tillf.) ss. bestämning till substantiverat adj. l. substantiviskt använt pron., i sht annan (jfr ANNAN III a). SvLitTidn. 1821, sp. 154. (Han tvingades) framlefva ett så svårt lif, att hvilken annan .. skulle ovilkorligt hafva sjunkit under tyngden af de fatiguer, han har undergått. Gosselman Col. 2: 330 (1828). Hvilken förnuftig kan påstå, att Carl den Fjortondes styrelse varit för landets väl overksam? Atterbom Minnest. 1: 323 (1844).
f) (vard.) i förb. med (mer l. mindre pleonastiskt) då (jfr DÅ, adv. osv. I 2 d), vanl. utgörande självständigt stående uttr.; äv. i anv. som motsvarar d. Hedenstierna Jönsson 41 (1894). På vilket sätt då om man får fråga? Evander Härl. 11 (1975). Gjorde jag en film 1981? Vilken då? Expressen 7/8 1991, Bil. s. 5. ”Tänkte du på den där karln som kom in och tankade efter mej igår?” .. ”Njae, det vet jag inte. Vilken då menar du?” JönkP 24/6 2014, 1: 13.
g) (numera bl. tillf.) inledande negerad mer l. mindre retorisk fråga l. frågeformad sats som snarare uttrycker förvåning l. sinnesrörelse o. d. än egentlig fråga. Hvilken skulle icke hissna för et företag, som öfvergått de största Snillens styrka? Rosenstein PVetA 1789, s. 76. Hvilken har icke hört talas om det vackra Blekinge? Sätherberg Blom. 1: 75 (1841). Hockna underliga våghalsar .. sände icke Ostindiska Kompaniet under sin blomstringstid utöfver jorden! GHT 1896, nr 230 B, s. 2. Vilken hjälp måste inte den mannen vara för sina patienter, tänkte jag. Siwertz Tråd. 78 (1957).
h) inledande allmän rel.-sats; äv. i elliptisk sådan sats (se särsk. γ); ofta liktydigt med: var o. en l. envar (som); särsk. (o. numera i sht) i förb. med sådana adv. som helst (se β) l. än; i anv. ss. satsens subj. numera bl. med efterföljande som (jfr a). Hwilken som troor vppå honom han wardher icke fördömdh. Joh. 3: 18 (NT 1526). Hvilken en embetzman vara vill, schal och aldelis holla sich ifran köpenskap. RA I. 1: 493 (1546). Hwilkom som om .. bespeijere kan hafwa någon wätschap och dölier dem .. den schall man holla .. för een .. förrädere. RA II. 2: 132 (1617). Lovisa får flytta, sade han. I dag eller i morgon, hvilket Lovisa vill. Söderberg Främl. 11 (1903). Det oförmodade mötet (måste) firas på närmaste kafé eller källare, hvilket det var. LD 22/3 1905, s. 2. Vilket vädret än var tog jag min promenad längs havet. Tunström Tjuven 281 (1986). — särsk.
α) i attributiv anv.; jfr β, c. Luk. 14: 5 (NT 1526). På hwilke sidan fiendener sloge vth aff Staden, kunde thet ena lägret komma thet andra till vndsettning och bestond. Svart G1 64 (1561). Hvilka fel denna diktsamling må äga .. så har den i de enskilda styckenas fasta modellering förtjenster, som göra, att man ej går den förbi. PT 1903, nr 106 A, s. 3.
β) (numera bl. tillf.) i sådana (äv. sammanskrivna) uttr. som vilken (som) helst (jfr HELLER, adv. III 2 f); äv. i anv. som motsvarar α; jfr i. 1Mack. 1: 50 (Bib. 1541). Uthi hwilken hälst försambling som Artollerie folcket boo i Stockholm. VDAkt. 1698, nr 182. Hvilkahelst förbindelser vi hafve att ingå .. så måste vi dem samvetsgrant uppfylla. Wallin 1Pred. 1: 156 (c. 1830). Pomponnes instruktion innehöll, att Sverige borde uppträda mot kejsaren, eller hvilken furste som heldst kunde vilja bistå Holland. Carlson Hist. 2: 370 (1856).
γ) i elliptisk sats, i uttr. vilket som (jfr SOM, konj. osv. 23 b), hur som helst (se HURU 5 a), i alla fall. Lönnberg Skogsb. 58 (1881). Vilket som ska Gerda ha ett hem hos mig. Sandel Dropp. 94 (1924). Det är bara himlen som ser oss. Den ser oss ju vilket som. Gustaf-Janson GodVänn. 284 (1955).
i) [utvecklat ur h β] i uttr. vilken som helst (äv. sammanskrivet), i indefinit pronominell anv., betecknande godtyckligt vald l. valfri person l. företeelse o. d. (av det slag o. ur det urval som sammanhanget anger); äv. i attributiv anv., placerat på ömse sidor om huvudordet (i sht förr äv. i sin helhet framförställt), särsk. i uttr. i vilket fall (som helst) (se FALL, sbst. XII 4 c); jfr HELLER, adv. III 2 g. Skalfisk, hvilken som helst, är fullast i växande måne. Adlerbeth HorSat. 70 (1814). Erinrar man sig, att .. (påven) aldrig vacklat i denna tro, att han icke för hvilkensomhelst verldslig fördel velat offra något af densamma. Ljunggren Resa 92 (1871). En mässa, hvilken som helst. Strindberg HMin. 2: 144 (1905). Varje dag är en dag vilken som helst. Gardell Prärieh. 67 (1987). Hans artikel (skulle) fungera utmärkt som debattinlägg på vilken kultursida som helst. Engdahl Cigarett. 70 (2011).
j) (†) övergående i konjunktionell anv.: vare sig (se VARA, v.1 14 b γ). Mor min .. ledde mig .. fram till tofflorna, som jag måste ta på mig vilket jag ville eller inte. Fröding ESkr. 2: 55 (1892). Noga bör du kunskapa om Olav Digres förehavanden, och vilket du får ungmön med dig eller inte, skall du vakögt utfinna om du är förföljd. Lindström LeendGud. 233 (1951).
2) [utvecklat ur 1 a] i attributiv anv., förstärkande huvudordets innebörd, i utrop som betecknar förvåning l. gillande l. ogillande o. d.: (en) sådan; äv. övergående i adverbiell anv., ss. bestämning till adj.-attribut; jfr SICKEN, pron., TOCKEN 3. Vilken strålande morgon! Asteropherus 88 (1609; uppl. 1909). Gudh bewara migh H(er)r Anders hwilket lefwerne i föra om Jullnatten. VDAkt. 1696, nr 124. O hvilken mer än undransvärda syn! Lantingshausen Young 2: 135 (1790). Hvilka skatter djupets makter / skrinlagt i de mörka schakter! Tegnér (WB) 5: 173 (c. 1825). Vilken lisa att få göra henne till sin förtrogna. Siwertz Tråd. 55 (1957). Vilken chock han hade fått. Larsson BlodSpill. 225 (2005). — särsk. (numera bl. tillf.) med huvudordet föregånget av (mer l. mindre pleonastiskt använd) obest. art. (jfr EN, räkn. osv. V 4, VI anm. 3:o); äv. utan huvudord; jfr SICKEN, pron. a α. O huilkit itt nidherslagh haffwer menniskian här fått, huilkit itt oondt bythe haffwer hon giordt. OPetri 1: 9 (1526). Seer hwilken een som kommer där. Prytz OS C 1 b (1620). Hörer bonden hwilken en skälm. Chronander Surge E 7 a (1647). Se hwilket ett stort Land .. (kanalen) delar så godt som mitt i Tu. VexiöBl. 1814, nr 52, s. 2.
a) (utom i slutet numera bl. tillf.) inledande nödvändig rel.-sats; särsk. med korrelat bestående av dels sbst. föregånget av determ. den, dels determ. den i substantivisk anv., dels sbst. med best. slutart.; äv. med korrelat som består av l. innehåller indefinit pron.; jfr c o. SOM, konj. osv. 13 a α, VAD, pron. osv. I 2 d. Säll är then hwilkom offuerträdhelsen förlåte(n) äre. Psalt. 32: 1 (Bib. 1541). Månge finnas, hwilkom Gudh haffuer giffuit myckit godt. Rothovius 1Pred. B 2 a (1623). Emedan nu alla the, hwilka låta synden öfwer sig wäldig wara, icke äro wärdige, at åtnjuta then Heliga Nattwarden; så (osv.). Rönigk Fresenius 95 (1753). Det är denna ungdom, hvilken framtiden .. skall tillhöra, om han varit sin kallelses pligt trogen. Wisén Tal 6 (1881). Menedarens hand som saknar fingret hvilket fastnade på bibeln när han svor falsk ed! Strindberg HögreR 26 (1899). Den, hvilken .. hört Boströms föreläsningar och lefvat i Upsala under hans tid, vet, med hvilken entusiasm hans tankeläror omfattades af de unga. PT 1905, nr 145, s. 3. Det var .. i denna omgifning, som Boissier fick den kärlek till antiken, hvilken han sedan blef trogen lifvet igenom. Lidforss Boissier 3 (1909). — särsk. med föregående prep.; jfr b α slutet. Apg. 4: 12 (NT 1526). Bewis them nåd, af hwilkom jag lider orätt. Spegel Pass. 333 (c. 1680). Hans son .. tjente upp sig till ryttmästare, en tjenstegrad med hvilken ofta, enligt tidens sed, följde adlig sköld och värdighet. Tegnér Armfelt 1: 1 (1883). Åklagaren företedde det vapen, med hvilket han ansåg att den mördade blifvit dödad. Brate SvSpr. 108 (1898). Idévärldens marknad blev den norm till vilken verkligheten skulle anpassas. SäljSkiten 40 (2009).
α) med substantiviskt korrelat; förr äv. i förb. med pleonastiskt där (se DÄR VI c) l. som (se SOM, konj. osv. 13 d; jfr β). G1R 1: 78 (1523: som). Strö Neglikor och salt .. i Soppan, hwilken om han warder för tun, rör litet Miöl der vthi. Salé 10 (1664). De leksaker, som tillhört honom i hans barndom, och hvilka man hade förvarat som kära minnen af honom. Rydberg Ath. 308 (1859). Så skickade han in sina elittrupper i landet, vilka omedelbart råkade ha ihjäl den sittande presidenten. Jonasson Hundraår. 368 (2009). — särsk. med föregående prep.; jfr a slutet. OPetri 1: 11 (1526). I stora stugan var matsalen med spis, uti hvilken en ansenlig brasa inbjöd herrarne att samlas. Palmstjerna Snapph. 1: 45 (1831). En här, i spetsen för hvilken stod en utmärkt general. Beckman SvSpr. 85 (1904).
β) i n. sg. med syftning på satsinnehåll o. d.: något som (jfr SOM, konj. osv. 13 a β α’); särsk. dels i förb. med allt (jfr ALL, adj. osv. IV 1 b β, 2 b), dels i uttr. vilket skulle (förr äv. borde) bevisas (se BEVISA I 2 a ζ); förr äv. i förb. med pleonastiskt som (se SOM, konj. osv. 13 d slutet; jfr α). JönkTb. 109 (1524). OPetri Kr. 8 (c. 1540: som). (De katolska länderna skall) til hörsamheet under Påfwens ook .. twinga alle som frå hans mörcker uplyste äro. Hwilket i wärcket at sättia, bruka the allehanda medel. Gustaf II Adolf 147 (1617). Ordet var icke fritt på Gustaf I:s tid, hvilket Olaus Petri skulle få erfara. 2SAH 49: 154 (1874). Om de .. betungas av merkostnader för stilblandning .. formler och korrigering, vilket allt ju i fråga om akademiska avhandlingar är ytterst vanligt. SvD(A) 1918, nr 140 A, s. 6.
γ) (†) i attributiv anv., i förb. med sitt huvudord återupptagande ett föregående ord l. uttryck l. satsinnehåll o. d. för att tydliggöra vilket detta är; särsk. i uttr. för vilken sak (skull) (se SAK, sbst. 5 b). SthmSkotteb. 3: 211 (1522). Thetta förgängeliga måste ikläda sigh oförgängeligheten. Medh hwilken ord Apostelen vppenbarar warelsens ombytelse, och egenskapens förandring. Phrygius HimLif. 83 (1615). Konungen uti Preussen räknar på käyserinnans korta lifstid och på dess oboteliga sjukdom, hvilcka omstendigheter honom snarare än någon annan kunna vara bekante. Höpken 2: 286 (1756). Det var då hennes väninnor i bref kallat henne genie, och hvilka bref hon lät ligga framme att läsas. Strindberg Fagerv. 271 (1902).
c) i gen. (motsv. a, b), utgörande genitivisk motsvarighet till som o. använt ss. attribut till efterföljande substantiviskt led i rel.-satsens inledning: vars (se VAR, pron. I 2). Nw sägher iach thet och gråtandes, till fiender Christi korsz, huilkers ende är förtapelse. Filipp. 3: 18 (NT 1526). Iagh skal offuerantwarda tigh them j hender hwilkers fiende tu äst. Hes. 23: 28 (Bib. 1541). Han (hör) till dem, hvilkas handlingar man ej alltid kan gilla, men af hvilkas älskvärdhet man icke kan undandraga sig inflytandet. Ljunggren SVH 3: 107 (1878). En liten röd stuga från vilkens svarta skorsten röken ringlade upp. Krusenstjerna Fatt. 2: 410 (1936). Det är .. mer stimulerande att försöka lära känna och förstå sin fiende än att sitta tryggt förskansad bland likasinnade, vilkas tankar man ju redan känner till. SvD 25/11 2014, s. 24.
d) (†) i komp. förb. (motsv. a, b) med såsom (jfr SÅSOM I 3 c) l. än. HC11H 13: 37 (1697). Ibland Sveriges äldsta städer räknas billigt Calmar, såsom hvilken redan af .. Saxo Grammaticus omtalas. Ihre Föret. XXI (1779). Bara man klifver öfver Gräntzen ser man klokare saker än hvilka skje hoss oss. CAEhrensvärd Brev 2: 316 (1799). Där mötte mig en syn, än hvilken jag knappast kunnat tänka mig något förskräckligare – en stor gåsflock! Öman Ungd. 41 (1889).
Spalt V 1088 band 37, 2017