Publicerad 2017   Lämna synpunkter
VIMMEL, sbst.2, n.; best. vimlet.
Ordformer
(äv. hv-, w-)
Etymologi
[jfr ä. d. vimmel; vbalsbst. till VIMLA, v.2]
(†) yrsel l. svindel. MarkallN 2: 12 (1821). Hur sällan förmådde .. (frågan) höras genom passionernas yra, genom förblindelsens hvimmel? 2SAH 12: 247 (1827). Hennes ögonpar jag kysste, / .. Mig en salig vanmakts stund / Grep – som i en svindels vimmel / Stodo färgerna. Almqvist RMar. 67 (1834).

 

Spalt V 1139 band 37, 2017

Webbansvarig