| Publicerad 2017 | Lämna synpunkter |
VINCA viŋ4ka, r. l. f.; best. -an; pl. -or.
om (individ l. art av) växtsläktet Vinca Lin., vintergrönesläktet; särsk. om den i Sv. utomhus växande arten V. minor Lin., (vanlig) vintergröna; äv. koll., om avskurna kvistar o. d. av sådan växt. Lilja FlOdlVext. 27 (1839). Det stora kaffebordet, som garnerades med vinka och de små snödroppar man .. räddat undan en för tidig död. Bendz Landsv. 65 (1916). Ute på Flatön ser vi spår efter människorna som en gång levde och verkade där. Stenmurar och ett litet bestånd vincor vittnar om det. SmålP 11/6 2015, Bil. s. 50.
Spalt V 1169 band 37, 2017