| Publicerad 2017 | Lämna synpunkter |
VINSLA vin3sla2, v. -ade; förr äv. VINSLAS, v. dep.; vbalsbst. -AN (†, MStenbock hos Loenbom Anecd. 2: 144 (1716), Lind (1749)), -ANDE.
(numera föga br.) kvida l. jämra sig; äv. opers.; förr äv. ss. dep. Allmogen .. winsladhe och weklagadhe önckeligen öfwer sin fattigdomb och för ögon swäfwande vndergångh och ödeläggelsse. HSH 31: 364 (1662). Så giör Staden sin högsta flijth att upbringa (avgiften o.) .. winsla och bedia för Gud och Christi barmhertigheet skull att dät derwed måtte blifwa. KKD 12: 220 (1704). Lind (1738; ss. dep.). Hunden hvinslar och springer under hästens ben, att gömma sig. Afzelius Sag. 1: 61 (1839). En vinslande jämmer, som från ett slaget djur. Hallström DödFall. 136 (1902). Pojken slingrade och tjöt. Till slut bara vinslade det ur munnen. Rosendahl Lojäg. 19 (1956). Östergren (1967; angivet ss. mindre vanligt).
Spalt V 1258 band 37, 2017