Publicerad 2017 | Lämna synpunkter |
VIOLONCELL vi1ωlånsel4, äv. -ål- l. -låŋ-, förr äv. VIOLONCELLO, r. l. m.; best. -en; pl. -er.
mus.
1) (mellan den spelandes knän placerat) stråkinstrument (som (ofta) håller basen (se BAS, sbst.2 8 a) vid ensemblespel); jfr CELLO. Dalin Vitt. 3: 379 (c. 1755). Violoncellens klangfärg är i allmänhet af allvarsammare karakter: i djupet full och majestätisk, i mellantonerna ädel och angenäm, i höjden rik på rörande melodiskt uttryck. Bauck 1Musikl. 2: 163 (1871). På 1500-talet var gambafamiljen den härskande .. ; först omkring år 1700 började violoncellen på allvar undantränga gambafamiljens basinstrument. Moberg TonkHVäst. 123: 127 (1935). Violoncellen .. skiljer sig rätt avsevärt från såväl violinen som altviolinen, ej blott till storlek utan även i fråga om proportionerna. Svensson Stauder Musikinstr. 38 (1958).
2) om orgelstämma vars ton imiterar violoncellens (i bet. 1). Såsom 16 fots ton användes .. (viola da gamba-stämman) blott för pedalen och heter då violonbass såsom 8 fots och af trä violoncello. Drake Töpfer 120 (1850). Violoncell är .. benämning på en framstående pedalstämma i orgeln. 2NF (1921).
Spalt V 1310 band 37, 2017