| Publicerad 2017 | Lämna synpunkter |
VIPP, interj.
(†) ss. uttryck för glädje l. livslust o. d.: hej, tjo; äv. med inbegrepp av hastig rörelse o. övergående i adverbiell anv.: strax, med det snaraste (jfr VIPS). Hwip hålla! nu hafuer iagh wäll bestält / Det min herre haar migh befält. Asteropherus 84 (1609; uppl. 1909). Hwip! .. (glaset) är fullt / guttåhr! Lucidor (SVS) 454 (1670; uppl. 1997). Så får hon smak för vitterleken, / Vipp skall hon sta och göra rim, / Det bär nog märke uppå steken, / När saucen är så seg, som lim. Lenngren (SVS) 1: 31 (1777). — särsk. i uttr. vipp lustig(t), äv. sammanskrivet. Rosk: Hwip lustigh, Coratzi, hålla / Rane: Du täncker, du haar din Bolla. Prytz OS C 2 b (1620). (Bönder) ropa og skrika i Lag: Hwepp Låsti, Falall Tri Ralla. Warnmark Epigr. L 2 b (1688). Lät gå som går. Wipp-lustig. Dalin Arg. 2: nr 7, s. 2 (1734). SvForns. 3: 352 (1842).
Spalt V 1314 band 37, 2017