| Publicerad 2017 | Lämna synpunkter |
VISHET vi3she2t, r. l. f.; best. -en; pl. -er.
1) motsv. VIS, adj.1 2: kunskap l. erfarenhet inom visst område (o. förmåga att i praktiken utnyttja denna kunskap osv.); särsk. i uttr. världslig vishet, sammanfattande benämning på vetenskaper som inte bygger på av Gud uppenbarad kunskap; stundom (o. numera företrädesvis) utan klar avgränsning från 2; jfr VISDOM 1. Rudbeckius Starcke C 8 b (1624). Wijsheet .. (dvs.) förståndh på hemlige och förborgade ting. Linc. Xx 1 a (1640). Sedan jag år 1664. hade i Köpenhamns Academie .. undergått examen så i werldslig wishet, som himla-läran; satte jag mig före at åter resa hem. Roman Holbg 3 (1746). — jfr MÄTE-, STATS-VISHET m. fl.
2) motsv. VIS, adj.1 3: egenskapen l. förhållandet l. tillståndet att vara vis; särsk. i fråga om religiösa förhållanden, särsk. i uttr. Vishetens bok, om bibelboken Salomos vishet (jfr VISDOMS-BOK, VISHETS-BOK); äv. (mera tillf.) i konkretare anv., om (innehåll i) enskild yttring l. manifestation av sådan egenskap osv.; jfr 1 o. jfr VISDOM 2. Barnet wäxte vp och försterktes j andanom och vpfyltes medh all wisheet, och gudz nadhe war öffuer honom. Luk. 2: 40 (NT 1526). Den största wishet är, at känna Jesum och tro på Honom. Kolmodin QvSp. 2: 434 (1750). Vishetens bok .. (dvs.) en af G. Testamentets böcker. Dalin (1855). Liksom det timliga armodet bor bredvid rikedomen, bor ofta andlig knapphet bredvid överflödet av visheter. Larsson IdStabb. 245 (1918). De sedliga ”kardinaldygderna” äro vishet, rättrådighet, måttlighet, tapperhet. Fehrman OrientK 92 (1920). I hednatid var asken Yggdrasil världsträdet. Vid dess rot fanns vishetens källa. HbgD 23/5 2002, s. 20. — jfr FADERS-, LEVNADS-, SKEN-VISHET m. fl.
-BRUNN. särsk. bildl., om ngt l. ngn som skänker vishet; jfr -källa o. visdoms-brunn. Phosph. 1810, s. 248. (Guds ord) vardt icke blott hans fötters lykta .. utan ock den vishetsbrunn, ur hvilken han hemtade svaret på vetenskapens högsta frågor. 3SAH 4: 359 (1890). —
-GUDINNA. vishetens gudinna (jfr visdoms-gudinna); särsk. om den romerska gudinnan Minerva (resp. den grekiska Pallas Athena); äv. oeg., om vis kvinna. Minerva. Wijshets Gudinna. Stiernhielm Fägn. C 4 b (1643, 1668); möjl. icke ssg. WishetsGudinnan. SP 1792, nr 26, s. 2. Kring Europa flög snart ryktet om en ny vishetsgudinna på Sveriges tron. SvH 5: 432 (1906). —
-IDEAL. jfr ideal II 3. 2Saml. 26: 33 (1905). Det stoiska vishetsidealet. ANilsson hos Tegnér FilosEstetSkr. 45 (1913). —
-KÄLLA. visdomskälla; jfr -brunn. Nordenflycht QT 1748–50, s. 74. Några kloka hufvuden hade väl kommit hans vishetskälla på spåren och försäkrade, att det var ur en abc-bok, han hemtade hela sin allvetenhet. Bäckström Folkb. 2: 263 (1848). —
-KÄRLEK. [jfr gr. φιλοσοφία] (numera bl. tillf.) kärlek till visheten; förr särsk. om filosofi (jfr -lära). Leopold 6: 122 (1806). Vishetskärlek, ammad i hedendomens sköte. Frey 1848, s. 415. —
-LITTERATUR. (i sht i fackspr.) litteratur innehållande vishet(er); särsk. sammanfattande, om vissa av Gamla Testamentets böcker (i sht Ordspråksboken, Jobs bok, Salomos vishet o. Predikaren). SvD(A) 9/3 1907, s. 12. Predikarboken .. räknas till den s. k. vishetslitteraturen. 2NF 22: 149 (1915). Vishetslitteratur .. (dvs.) litteratur, särskilt i Främre Orienten, som i sentens- eller ordspråksform framställer lärdomar för ett gott och framgångsrikt liv. NE 19: 528 (1996). —
-LÄRA. filosofi l. filosofiskt system l. tänkande l. tänkesätt; äv. allmännare, om livsvisdom. Nordenflycht QT 1745, s. 25. Den kyrenaiska lyckoetiken är besläktad med den vishetslära, som hyllades av det epikureiska brödraskapet. Aspelin TankVäg. 1: 138 (1958). —
-LÄRARE. lärare i livsvisdom; filosof. Tegnér (WB) 1: 43 (1802). I tvåhundratalets Alexandria levde en vishetslärare, som hette Ammonios. Aspelin TankVäg. 1: 160 (1958). En indisk vishetslärare. SvD 20/5 1979, s. 10. —
-PROV. prov (se d. o. 3 b) på vishet. Nordenflycht QT 1744, s. 48. Den åsigten var det största vishetsprof man kunde begära af en affärsman. Hedberg Sardou 75 (1866). —
-REGEL. regel (se regel, sbst.1 II 1 b) i form av visdomsord; jfr visdoms-regel. Ehrenadler Tel. Föret. 1 a (1723). (Chilon) tillskrives bl. a. den bekanta vishetsregeln ”känn dig själv”. 3NF 4: 943 (1925). —
-RÅD.
1) (†) beslut präglat av vishet; jfr råd, sbst.3 1. Tillkännagifves att Gud efter sitt vishetsråd hädankallat vår älskade dotter Selma Emilia. GbgVBl. 1878, nr 2, s. 4.
2) (numera bl. tillf.) råd (se råd, sbst.3 19) i form av visdomsord. Idun 1916, s. 173. Släkten har ett gammalt ordstäv: ”vi kunna icke svedja allt det som ludet är”, och ett gammalt vishetsråd: ”vi må icke för groveliga handla”. OoB 1917, s. 54. —
-TAND. (†) visdomstand. I hwart Kiäfft-ben sittia ordinairt 16 tänder, hwar tand i sin hölsa, och kallas .. de 2 sidste dentes sapientiæ eller wishets-tänder. Rosenstein Comp. 52 (1736). Löwegren Hippokr. 2: 563 (1910). —
-VÄN. (numera bl. tillf.) vän av vishet; särsk. om filosof; jfr -älskare. Nordenflycht QT 1745, s. 44. De tidigare ”vishetsvännerna” (filosoferna). Montelin VLittH 1: 141 (1930). —
-ÄLSKARE. (numera bl. tillf.) om filosof; jfr -vän. Segerstedt Rosenstein 442 (i handl. fr. 1796). De gamla vishetsälskarna hade ett besinningsord som dess värre på många håll fallit i glömska: docta ignorantia, varmed de avsåg tankens insikt om sin egen begränsning. Ruin SjunknH 206 (1956).
Spalt V 1384 band 37, 2017