| Publicerad 2017 | Lämna synpunkter |
VRAKA vra3ka2, v.3 -ade (TbLödöse 380 (1596: wrakatth, p. pf. n.) osv.) ((†) sup. vrakt TbLödöse 550 (1620)). vbalsbst. -ANDE, -NING.
Anm. Bet. i vissa språkprov från ä. tid är omöjlig att skilja från VRAKA, v.4 Alla svagt böjda former har förts hit medan de starkt böjda återfinns under VRAKA, v.4
1) förkasta l. kassera l. rata (ngt); särsk.: efter granskning sortera l. gallra bort (ngt) ss. undermåligt l. odugligt l. otjänligt (äv. utan obj., i sådana uttr. som välja och vraka); äv. med personobj. (se särsk. b); jfr VRÄKA II 3. Bleff så aff sagth, ath hallff parthen aff th(et) godha (timret) och hallffparthen aff th(et), som bleff wrakatth, skulle vara förbrotthidh. TbLödöse 380 (1596). Är der ibland något fördärfwadt Te, så blir det wrakadt. Osbeck Resa 160 (1751, 1757). Sämre sorter och tillverkningar (av fiskprodukter), som skulle vrakas i Bergen och Trondhjem. Palmblad Norige 113 (1846). Var lugn för, att dina gamla sommar-”brallor”, som vid sista garderobsmönstringen vrakades såsom alltför perenna, här skulle kunna upplefva en härlig renässans! TurÅ 1911, s. 48. Liknade en åldrad Jeanne d’Arc som längtat efter ett bål, men icke hade fått något, utan vrakats såsom mindervärdigt bränsle för elden. Krusenstjerna Pahlen 4: 173 (1933). Det (kan) komma ända upp till 100 personer för att välja och vraka bland de 3 600 låneböcker som bokbussen har att erbjuda. GbgP 1/6 2002, s. 11. — jfr FÖR-VRAKA. — särsk.
a) med avs. på ngt abstrakt: på grund av missnöje l. ogillande o. d. avvisa l. försmå l. förkasta (ngt). Den som ville neka denna det forn-Nordiska språkets förträfflighet, skulle dervid vraka något, som han icke känner. Agardh o. Ljungberg I. 1: 82 (cit. fr. 1842). Kajus hade sin egen smak hvad bokverldens och konstens skapelser vidkommer, och ingen skolpilt har käckare vrakat allt som dit intills gält för mönster i det sköna. Rydberg RomD 38 (1877). Innan de nu pågående radhusbyggena i Ålsten sattes i gång hade ett par olika förslag framkommit och vrakats. SvD(A) 14/9 1932, s. 7. I .. (boken) väljs det och vrakas friskt bland de argument som passar ”saken”. DN 4/6 2003, Allm. s. 2.
b) med avs. på person: tillbakavisa l. rata l. försmå; jfr VRÄKA II 2. Hon är .. det bästa gifte här i trakten, men jag önskar ej blifva vrakad som friare. Lönnberg Ragnf. 49 (1873). I en diktaturstat (kan) den ena ledarjuntan vraka den andra utan att folkviljan får göra sig hörd. SvD(B) 1943, nr 250, s. 4. (Han) ansåg sig vara den mest lämpade (som chef) men vrakades p g a sin beryktade oförmåga att organisera. SvD 5/6 1996, s. 23.
2) (förr) vräka (se d. o. II 6) (sill l. annan fisk); förr äv. med avs. på virke l. timmer; äv. med inbegrepp av märkning av det som vräkts; särsk. dels i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv.: kontrollerad o. godkänd, dels ss. vbalsbst. -ning. Et litet partie packad och wrakad Torsk-Cabillau är i commiszion inlemnad til försälgning. GT 1786, nr 89, s. 4. Blifwer .. under offentelig auction försåldt et litet partie, för Kronans räkning, wrakadt Eke-wirke. GT 1788, nr 65, s. 6. Bruket att låta ”vraka”, d. v. s. med offentligt brandmärke efter godkännande vid granskning förse saltad sill, är ganska gammalt. EkonS 2: 221 (1895). Genom utländska köpmäns medverkan vid avsättningen fick de nordiska fiskvarorna karaktär av standardvaror, som tack vare noggrann vrakning fick gott rykte för sin kvalité och vidsträckt spridning. Hasslöf SvVästkustf. 348 (1949). — jfr O-VRAKAD o. SILL-VRAKNING.
Spalt V 1570 band 37, 2017