| Publicerad 2019 | Lämna synpunkter |
VRÄKA vrä3ka2, v. -er, -te, -t, -t (Apg. 7: 24 (NT 1526: wrecte) osv.), äv. (numera mindre br.) ipf. vrok vrω4k (vroko) (i ä. tid att hänföra till vraka, 2SthmTb. 1: 303 (1548), SAOL (1986)) ((†) sup. vrågt BtÅboH I. 6: 105 (1633); vräkit Rääf Ydre 3: 158 (i handl. fr. 1610), Möller (1790). — p. pf. vroken TullbSthm 1535, s. 21 a; vräkad SthmStadsord. 2: 106 (1695: wräkat, n.); vräken Apg. 27: 26 (NT 1526: wräkna, pl.), Lind (1749); wruken Sylvius Curtius 343 (1682: wrukne, pl.)); äv. (numera bl. i ssgr) VRAKA vra3k~, v.4, utom i inf. o. pr. pl. samt i ssgr anträffat bl. i ipf. vrok, vroko (se ovan) o. p. pf. vraken; förr äv. VRÄKAS, v. dep., utom i inf. anträffat bl. i pr. vräk(e)s o. ipf. vräktes; l. VRAKAS, v. dep., anträffat bl. i ipf. vroks. vbalsbst. -ANDE, -ERI (se avledn.), -NING; -ARE (se avledn.).
I. intr., förr äv. ss. dep.: (oavsiktligt l. ohejdat o. mer l. mindre ihållande) röra sig l. (låta sig) föras (ngnstans hän l. i viss riktning). — jfr FRAM-, KRING-, NED-VRÄKA.
1) (†) om fartyg (med tanke på dess rörelse): driva (se DRIVA, v.2 15); äv. dels: (gungande) ligga, dels: kränga (se KRÄNGA, v.1 6). Apg. 27: 17 (NT 1526). Tu vilt .. bestellet med Erich Håkansson, att han .. annammer fyre eller fem af the skuter, ther vräkes för Stocholms bryggie. G1R 24: 440 (1554). Påijkenn war borta, och båten wrok på wattnet medh åhrarne på sudherne. 3SthmTb. 14: 108 (1624). Mist och töcknigt väder, då Skieppet kommer at vräka från sin rätta Kosa. Bæijer BeskrYstad 61 (1793). Kring Bråviken började ångbåten att vräka, så att flere karlar och nästan alla fruntimmer fingo känning af sjösjuka. Bergman VSmSkr. 260 (1857). Ångaren vräkte betydligt på grundet. ST(A) 1929, nr 230, s. 1. — jfr SJÖ-VRÄKT.
2) (numera bl. ngn gg) om fisk: driva l. flyta (med strömmen). At här äro både Insiö-ålar, och Hafsiöålar .. Then förre wräker med strömen utföre; then andre kryper mot forsen upföre. Broman Glys. 3: 676 (c. 1740). (Rödingarna) ligga .. (i åskväder) och vräka på vågkammarna och taga ofelbart en bjärt fluga. Hammarström Sportfiske 291 (1925).
3) († utom i ssgrna VRAK-GRIND, -IS) om is: brytas sönder o. driva isär i flak, gå upp, åstadkomma vråk(ar); jfr RÄKA, v.2 3. VetAH 1772, s. 26. Före midsommar, så länge isen vräker i Norrbotten, har .. (vinden) altid kallt i följe. VetAH 1789, s. 108. Isen lossnar och vräker i Teno omkring den 4 Juni. Wahlenberg KemiLappm. 17 (1804).
4) om naturkraft l. naturföreteelse: vara i (stark) rörelse; särsk. dels om storm l. vind, dels om hav l. våg; särsk. i förb. med predikativ. När böljan vräks och stormen ryter. Kellgren (SVS) 2: 284 (1789). (En storm) hvarunder ”sjön vräkte krabb och med en förfärlig höjd”. KrigVAT 1842, s. 14. Liksom på Söderns haf det soliga klara lugnet på en gång afbrytes af tornadon, som vräker loss med fasaväckande hastighet och kraft. SDS 1898, nr 608, s. 1. Utanför skeppssidan vräkte Atlantiska Oceanen, som den hade vräkt under alla oväder sedan Skapelsens första dag. Moberg Utvandr. 494 (1949). — jfr STORM-VRÄKA.
5) (†) om person: färdas omkring (utan egentligt mål), fara o. flacka (i sht ss. dep.); äv. (äv. om djur): (utan sysselsättning) irra omkring, gå o. driva; uppehålla sig; särsk. i sådana uttr. som gå och vräka. En part lata theras barn gå j sielfzwold och wräkas på gathorna aff och an. Paulinus Gothus Arch. 69 (1630). Aldenstund någre, som bruka Munkadrächt, stiffta Oroo vthi thet menige Bästa, emedhan the föruthan Åtskildnat wräkas Städerna emillan. Schroderus Os. 1: 774 (1635). Mycket mindre skal under Gudztiensten, en eller annan .. wara tilstädt gå på Kyrckiogårdar, spela, stimma, eller elliest wrakas på Gatur. Schmedeman Just. 459 (1665). (De) seglade .. så långt at the inthet mehr sågo landet; sedan wräcktes the ute hela sommaren, och wiste intet hwar de foro. Peringskiöld Hkr. 1: 337 (1697). November .. då Renarna öfwergifwit stimma samt gå och wräka. Högström Lapm. 169 (1747). Dalin (1855). — jfr OM-VRÄKA.
6) i mer l. mindre bildl. anv. av 1–5. Hwardt uärlden wrider och uräckier. Gustaf II Adolf 612 (1616). Ditt lif flyter stilla och lugnt fram hör jag, mitt vräker fortfarande, om ock vågorna bli längre och starkare ute på de stora vattnen. Strindberg Brev 9: 306 (1893). — särsk.
a) (†) om person: vara sysslolös, ta det lugnt, lata sig; särsk. i uttr. ligga och vräka; ngn gg äv.: slösa l. frossa l. vältra sig; jfr III 3, 4. Juslenius 202 (1745). Vräkande på en soffa med fötterna högre än hufvud frågade han: Woor komt dy van dan? Bladh o. Hornstedt 99 (1783). (Han) lefde där i sus och dus, låg och vräkte med stöflarna på sig i de stora, praktfulla sängarna. Lundquist Zola Grus 539 (1892). Spar inga kostnader! lät .. (träpatronernas) idiotiska skrävel, och den ene kunde inte lida att den andre ansågs styvare att vräka. Koch Timmerd. 160 (1913). Auerbach (1916).
b) (†) om sak: vara vårdslöst l. tillfälligt placerad (ngnstans); skräpa; särsk. (o. i sht) i uttr. ligga och vräka. Drängen Hanns Jönssonn bekener att han togh brefuet där thet lågh och wroks, och wiste inthet huad thet duger till. 3SthmTb. 13: 230 (1623). Att när skutan förgicks .. hafuer bådhe hans så wäl som och dhe tiugutua tunor lengie wräkit i strandhen. BtÅboH I. 6: 98 (1633). Han såg ut genom fönstret på halmtaket, som, till hälften nedfallet, låg och wräkte öfwer det lilla fähuset. Almqvist Grimst. 19 (1839). Auerbach (1916).
II. tr.
1) (med stor kraft) slunga l. kasta l. häva l. vältra l. knuffa (ngt); särsk. med avs. på ngt man vill göra sig av med l. befria sig från (äv. med inbegrepp av förkastande l. ratande (jfr 3)); äv. i mer l. mindre förbleknad anv., särsk. dels: tillhandahålla l. tillföra l. ge ut (ngt) i stor mängd, dels: (med en hastig rörelse) ge ifrån sig l. avlämna (ngt) (till ngn); ofta med adverbiell bestämning angivande plats l. riktning; äv. dels med personobj. (se särsk. b), dels mer l. mindre bildl. (se särsk. f). Therföre moste man wårda sigh om at han kan behållat, såsom man gör om een ting, then han serdeles elskar, han låter icke wräkas thet j wrå, eller vnder bencken, vthan bewarar thet wel. LPetri 1Post. T 1 a (1555). At tjenstefolk offta wräka mat, kommer af det de få för offta ett och samma slags mat och ingen varietet. Linné Diet. 2: 24 (c. 1750). Att gifwa foder tidt och ofta, är mycket bättre, än att wräka mycket för kreaturen på en gång. Wåhlin LbLandth. 24 (1804). Hur många kannor salt har du vräkt i den der terrinen? Hedenstierna Jönsson 150 (1894). (Antalet ärenden) framkallade en veritabel kapplöpning mot riksdagens slut, med resultat att under de senaste veckorna massor av propositioner vräkts på kamrarnas bord. SvD(B) 1943, nr 174, s. 4. (Handbollsspelaren) snurrade runt som en diskuskastare och vräkte bollen rakt in i väggen av Väsenässpelare. Karnstedt Gnistsk. 60 (1990). — jfr BORT-, FÖR-, HOP-, IN-, KRING-, KULL-, NED-, OM-, PÅ-, SADEL-, SAMMAN-VRÄKA. — särsk.
a) i fråga om naturföreteelse; särsk. med obj. betecknande dels person (jfr b), dels del av det med subjektet betecknade som försätts i häftig rörelse. Vppå ena öö scholom wij wräkna wardha. Apg. 27: 26 (NT 1526). Bölliorna gingo myckit stora, att vij hade så när bleffvet slagne och vrakne in på bara stranden. Gyllenius Diar. 71 (c. 1670). (Indierna) äta Sooltorckat Fisk, och jämwäl sådanne stora Haffdiurs kött, som Wågen framförer och wräker til lands. Sylvius Curtius 684 (1682). På ett djup af flera fot ser han norrström vräka sina fradgande böljor mellan stora, hvassa, uppskjutande stenspetsar. Blanche Våln. 69 (1847). Vinden friskar i och vräker porslin av borden, blåser kläder i sjön och grus i ögonen. GbgP 9/3 2003, Res. s. 12. — jfr STORM-VRÄKA o. SKEPPS-VRÄKANDE samt SKEPPS-, STRAND-VRÄKT.
b) med obj. betecknande person (jfr a) l. djur: slunga l. stöta l. knuffa iväg l. undan; äv. i pass. övergående i dep.: komma att våldsamt l. häftigt kasta l. slänga; äv. i förbleknad l. mer l. mindre bildl. anv. Wil Fader min intet ringare löna träle(n), den goda wilia, at han böd til, at wräka tig utur dören. Verelius Gothr. 9 (1664). Wräk mig fram eller back uti Skieppet, och om dig så behagar på sielfwa Skippsbotnen. Ehrenadler Tel. 624 (1723). Hvad är nu ”en annans rätt?” Är det kanske den .. at vräka mig i Fängelse, på en misstanke? Thorild (SVS) 4: 40 (1794). Fastän den stora gökungen snart wräker de andra små ungarne ur boet, så fortfara likwäl fosterföräldrarne att med stor ömhet mata det snåla fosterbarnet. Berlin Lsb. 98 (1852). Jag klämdes in emellan främlingarne (i diligensen) och .. ruskades .. eller rättare vräktes obarmhertigt hit och dit på Wisconsins nyfödda vägar. Bremer NVerld. 2: 265 (1853). Kärestan räddade sin kavaljer genom att gripa tag i honom med båda händerna och vräka honom över fönsterkarmen. DN 3/11 1987, s. 23.
c) med obj. betecknande vapen l. tillhygge: stöta l. hugga l. slunga; i fråga om fäktning förr äv. med avs. på stöt (se d. o. I 2): med ett kast föra fram klingan till (jfr SLUDRA, v.2). Då sadhe Jonn du skalt nu slåes medh migh ell(er) iagh skall wräke wäriann vthi digh der du står. 3SthmTb. 6: 206 (1607). När man en gång har sludrat eller wräkt stöten, är man andre gången intet mechtig, utan (osv.). Porath Pal. 1: D 2 b (1693). En Holstenare, som .. hyste så nedrigt sinne, at han nyttjade Grefwens usla tilstånd sig til hämnd, då han wräkte swärdet i hans lif. Celsius G1 2: 133 (1753). Meronies ansatte strax och vräkte ett kastspjut mellan hans navel och könsorgan. SvD 13/6 2004, Kultur s. 5 (cit. fr. 1959).
d) med objektsväxling, med avs. på plats l. rum för ngt som slunga(t)s osv., i uttr. vräka ngt fullt av l. med ngt. I stora kaserner, där rummen vräktes fulla av människokroppar. Koch Timmerd. 171 (1913). Sjön vroks full med timmer. Suneson GGrund 165 (1926). Vi accepterar att ån vräks full av allsköns skit och bråte. SvD 23/12 1968, s. 5.
e) med obj. betecknande kroppsdel: med kraft slunga l. stöta (ngnstans (hän)). (Rördrommens tunga) är smaler, lång, weker och kan wräkas långt utom korta näfwet. Broman Glys. 3: 434 (c. 1740). Han hade beräknat allting så skickligt, att ena handen fattade om låsvredet i samma ögonblick, som skuldran vräktes mot dörrspegeln. Janson CostaN 1: 159 (1910).
f) mer l. mindre bildl.; särsk. med avs. på dels ngt som väcker olust l. misshag o. d., dels ngt som utdelas l. avges i stor mängd (särsk. reklam) (särsk. med bestämning inledd av prep. över, angivande (tänkt) mottagare av det som vräks); förr äv. med indirekt personobj. Vnder Domitiano är alt folcket vprorisk emoot the Christne, hwar och en wil på them, sin Gudh til ähro, en ähro inläggia, och sin Affgudh på them wräkia. Forsius Fosz 353 (1621). De hörde den goda mannen tala, och wille ej, i hans bedröfwelse, wräka honom någon Disputation .. på halsen. Weise 2: 20 (1771). En hop rikt folk sammanträdde en gång om året och sökte genom klyftigt tal utse det nästa offer, på hvilket en ny skatt skulle vräkas. Strindberg SvÖ 3: 141 (1884). Överdoser av information, TV-skval och enträgna reklambudskap har vräkts över MTV-generationen. DN 4/12 1993, s. B12. Debattören .. uppmanar regeringen att avstå från att vräka miljoner över organisationer som inte tillvaratar konsumenternas intressen. Arbetet 15/5 1995, 2: 3. — särsk. med avs. på anklagelse l. skymford: (i stor mängd) slunga l. kasta (på l. över ngn); förr äv. ss. anföringsverb: aggressivt l. ivrigt förfäkta l. hävda, särsk. i förb. med att-sats l. häremot svarande satsförkortning. BtSödKultH 12: 14 (1591). Hansz Jabell uppsteg från rätten .. vräkandes rådhmannen unge Johan Simonszon Wichmann skola afträdha ifrån rettens medell, till desz han afvaskar sigh dhe grofve beskijllningar, som å alla orther gå i fullt traf. BtHforsH 3: 187 (1642). Han seger .. att hennes modher hafr wrächt honom thz han ett quinfolck tillförena besofuit hade. VDP 1658, s. 292. Swarades at ungdomen sins emillan wräka öknamn och skiällsord på hwarandra. KulturbVg. 2: 78 (1746). Det var den dystra framtidsbilden i London på tisdagen när parterna i .. kolgruvekonflikten vräkte anklagelser mot varandra för sammanbrottet i det senaste medlingsförsöket. SvD 17/10 1984, s. 4.
2) (utom i a, b numera mindre br.) (på grund av bristande duglighet l. bedrägligt beteende l. motsättning o. d.) skilja (ngn) (från uppgift l. befattning l. bostad o. d.), fördriva, driva bort; äv. dels: avvisa l. försmå (ngn), dels: utesluta l. avlägsna (ngn). Forsius Fosz 303 (1621). En Skönhet går så stolt, i Frihet en Hjältinna, / Hon wet ej annat af, än stolta buszar winna: / Men sen hon wräkt et tjog, hon fastnar för et troll. Dalin Vitt. II. 6: 73 (1738). Tilsäga henne at i fall hon fortfar härutinnan, skal hon ej allena drifwas ur fattigstugan utan äfwen ur Soknen wräkas. KulturbVg. 3: 143 (1769). När vrok dig Adonai utur sin gunst? Rydberg Dikt. 1: 182 (1877, 1882). — särsk.
a) († utom i γ) med avs. på innehavare av visst ämbete l. uppdrag l. viss tjänst l. befattning: beröva ämbete osv., avsätta l. avstänga; särsk. i sådana uttr. som vräka ngn från l. ur tjänsten. KyrkohÅ 1914, s. 197 (1633). Om saken skall dijt remitteras, hvem skall henne componera, effter att I vräka Borgmästare och andre aff the förnemste? RP 8: 113 (1640). (Församlingarna bör inte) sökia sådana Lärare, som kunna wara them i timeligh motto til behagh och wreka en alfuarsam och nijtelskande Prestman. KOF II. 1: 298 (1659). Den trätan man förnummit wara emellan H:r Prof:n Munster och Licentiaten är wäl capabel H:r Professoren att wräka. ConsAcAboP 9: 279 (1707). Försök från avundsmän och medtävlare att få honom vräkt från tjänsten har avvisats. HT 1953, s. 346. särsk.
α) med avs. på tjänste- l. legohjon l. sjöfolk (se d. o. 2) o. d. Ingen Skipare hafwe mackt at wräkia thet Siöfolck som han stadt .. vthan thera samtykio och goda willia. Siöl. 1667, Skipm. 5. Hafwe ingen wåld at wräka lego-hion utan sak. FörarbSvLag 6: 304 (1731). Hvad legostadgan innehöll om tjänstehjons vräkning ur tjänsten upphäfdes med hela stadgan 4 juni 1926. 2NF 38: 1268 (1926).
β) med avs. på domare l. nämndeman l. vittne: avsätta l. avlägsna l. utesluta. 3SthmTb. 5: 145 (1603). I sådant fall ther saken aldeles klar är, hielper ingen unnanflycht til at neka och wrecka witnen, eller wädia til en annan ret och dom. KOF II. 1: 376 (1659). Om thet ginge an, at en part som söker och finner någon fördehl i saksens upskof, finge straxt wräka Domaren .. så skulle aldrig fela Swepsaker emot Dommaren. Schmedeman Just. 753 (1682). Björkman (1889).
γ) (numera bl. i skildring av ä. förh.) med avs. på kung. Det var förgäfves vi vräkte konung Erik (av Pommern), när han får .. plundra oss bäst han vill ifrån Gottland. Mellin Nov. 1: 249 (1846, 1865). Nu tar Tiundalagmannen Torgny till orda och hotar .. kungen med att svearna skola göra bruk av sin gamla sed och rätt att vräka kungen om han ej ville taga reson och sluta fred. HT 1942, s. 207.
b) (fullt br.) skilja (ngn) (från bostad l. gård o. d. (som ngn för tillfället innehar)), avhysa; särsk. (om ä. förh.) med avs. på åbo l. landbo (se LANDBO, sbst.1). Hösten nest effter wrok Gunhild Håkon ifrån sin faste egendom i landz-flychtigheet. Reenhielm OTryggw. 7 (1691). Att då Krono åboe genom vanhäfd .. förverkar åboerätten, får han .. ej till godo njuta den vanliga uppsägningstiden, utan bör vid nästa Fardag vräkas. Bonsdorff Kam. 73 (1833). När en ändå blir vräkt är det lika bra att bästa sakerna är på stampen, de blir bara förstörda i regnet. Martinson Kvinn. 32 (1933). Bostadsrättsföreningen .. har sett sig nödsakad vräka två familjer i föreningens lägenheter. DN(A) 19/11 1964, s. 48.
3) (†) förkasta l. underkänna l. avvisa l. försmå l. rata l. inte vilja ha att göra med (ngt); äv.: vansköta (ngt), låta (ngt) förfalla; jfr VRAKA, v.3 1. (Vi är) tilfrijdz, att våre undersåter .. ther heden med vedh segle måghe; doch icke alle udi hoop, ath theres vedh skall icke bliffve vräkin och vanvyrd. G1R 24: 102 (1553). (En lag stadgade) at the Danske män skulle i så stort anseende öfwer hela Norige hållne blifwa, at ett theras witnesbörd skulle wräka tijo Noriges inbyggiares witnande. Peringskiöld Hkr. 1: 813 (1697). (Ateisterna) drista sig, at wräka all hans ord. Spegel ÅPar. 22 (1711). Bönder, som gjerna gå med nät och Bösza, hafwa merendels wraken åker och äro fölljakteligen tiggare. Crælius TunaL 389 (1774). Örter, hwilka .. aldeles wräkas och förkastas af kor, upsökas dock gerna af hästar. Gadd Landtsk. 2: 213 (1775). Alla obetydeliga originaler, alla vårdslösa afskrifter vräker jag. HH XXXII. 1: 91 (1779). Platon har väl lika litet som andra despotiska idealister kunnat undgå att bland allt som han vräkt och kasserat äfven vräka sådant som ej förtjenat det. Ekelund Attiskt 172 (1919). — särsk.
a) med avs. på råvara l. material o. d.: (efter vräkning (se VRÄKA II 6)) gallra bort (ss. undermålig l. oduglig l. otjänlig), kassera, vraka (se VRAKA, v.3 1). (Järnet skall) eij vreckias eller förkastas. G1R 6: 16 (1529). (Fiskhandlarna borde) ransaka något diupare i tunnan hwadh fisk som föres, godh heller ondh, och wräkia thet oduglige. RARP 4: 272 (1649). (Är) begripeligit, hwarföre alla rå ämnen böra, innan de som idka nogon slögd få dem om händer at lägga dem i wärk, förut skådas och de odugelige wräkas. Berch Hush. 250 (1747). Smidbart järn skulle prövas då det kom till de s. k. järnvågarna, särskilt före exporten; om det då ej ansågs hålla måttet, skulle det ”vräkas”. SvIndustri 42 (1935).
b) med avs. på mynt l. pengar: värdera (betydligt) under åsatt värde. Då kom tilstädes then edle och velborne herre h. Bencht Ribbingh och på k. M:tz .. vegne handlede medh borgmestere och rådh sampt menigheten, at ingen skal vräke eller vanvyrde klippingen. HT 1910, 1: 285 (1592). (Det påbjöds) at de, vid högt vite, aldrig skulle vräka Landets Mynt. SthmStCal. 1763, s. 19. Dalin (1855).
4) (†) framställa förebråelse l. klander l. klagomål angående (ngt); särsk. i mer l. mindre pleonastisk förb. med förvita; äv. med personobj.: förebrå l. klandra (ngn); äv. dels med indirekt obj.: tillvita (ngn ngt), dels utan obj., dels med obj. ersatt av prep.-uttr. inlett av på. SalOrdspr. 17: 9 (öv. 1536). Att huilken här effther wijdare wrecker eller på taler, skall bötha 40 m(ar)k. TbLödöse 94 (1588). Vttloffuadhe Anna .. jtt breff att giffuua Suenn Torstennss(o)n, att hun alldrigh mera ther på wrekan skall i nokionn måtho. TbLödöse 209 (1590). Aldrigh meere til ewigh tijdh thet någhrom wräckia eller förwijta, och late til onde niuta. Chesnecopherus Skäl Eee 1 a (1607). (Beslöts) att ingendera parten schulle här effter wräckia på denna saken och hwar androm förekasta och wijta. BtÅboH I. 13: 155 (1638). Hwad här till dagz passerat ähr, (skall jag) aldrigh här effter yrckia eller wräckia. VDAkt. 1651, nr 187. VDAkt. 1735, nr 498. — jfr FÖR-VRÄCKA o. LÅNG-VRÄKEN samt LÅNG-VRÄKT.
5) (†) hämnas l. vedergälla (ngn l. ngt); äv. dels med indirekt personobj.: ta hämnd på (ngn) för (ngt), dels i uttr. vräka på ngn, hämnas på ngn. Hende sigh ath en aff them skeedde orätt, thå halp han hono(m) och wrecte ha(n)s skadha som orätt skeedde. Apg. 7: 24 (NT 1526). Ath thesse gode men .. sagde ther godh fore, at Torkil och Mons Pedersson skulde aldrigh feyde, argha, hempnas eller wrækka paa oss heller wora borgara. JönkTb. 118 (1528). Om han ville ännu vände igen med sit skadelige förehafvende och högfärd, och låte sig nöje med like och rätt, då vele vi aldrig vräke eller vedergjöre, hvad som härtil skedt är. SvMag. 1766, s. 709 (1586). Sedhan de 2 Noller bleffue i förledne somers aff hertigerne ombrachtte, haffue deres förvanter samblet sig .. och haffue i achtt att vreckia same mordh. AOxenstierna 2: 258 (1616). Konungen .. badh för Diaken, at Charterius icke wille honom hans Brott wräckia. Schroderus Os. 2: 164 (1635). Lind (1749). — jfr EFTER-VRÄKANDE. — särsk.
a) om Gud, med avs. på synd l. skuld o. d. Så at Gudh then synden intet meer rekna eller wreckia wil. LPetri 1Post. I 6 b (1555). Wår skuld han osz eij wräker; / Ändoch hon är så ganska swår. Ps. 1695, 87: 4.
b) med refl. obj.: skaffa sig hämnd. Wräcker icke idher sielffue. Rom. 12: 19 (NT 1526). Så ath the gode män .. bettre vara tyckte, ath man ene rese hemsökte fienderne och seg på them vrechte. RA I. 1: 475 (1546). Forsius Fosz 146 (1621).
6) [jfr motsv. anv. av mlt. wraken (se VRAKA, v.3)] (förr) med avs. på råvara (ss. järn l. tjära l. fisk) l. material (ss. tegel l. bräder) o. d.: (inför utskeppning) syna l. undersöka l. kontrollera (o. sortera) med hänsyn till kvalitet; äv. (i sht ss. senare led i ssgr) med kvardröjande bet. av 3 a; jfr VRAKA, v.3 2. Til næffwer, wijdh och tiære at wræka. SthmÄmbB 206 (1524). Skole .. bräder .. (vid försäljning) wräkes at the skole hålla theres rätte längd, tiokleken och bredden. Stiernman Com. 1: 286 (1577). Att Lands-Chrona stadh motte obligeras att låta omsmelta, wraka och kröna dheres beek, för än dhe dhet till fremmande orter uthskeppa. HalmstDomb. 1: 170 (1682). Kundgiörelse angående inhemska Tobaksbladers wräkning. PH 5: 3043 (1750). Får Saltet wäl smälta, och tränga sig genom Sillen .. innan hon wräkes och fulpackas. GbgMag. 1759, s. 78. Tidigt följande morgon .. begåfvo sig gubbarna till Toppila sund för att vräka tjäran. Arkadius Pakkala 117 (1895). (Man) finner .. antecknadt, att gillessvennerna och de, som vräka kopparen, skola ringa i stora klockan (i Storkyrkan) på högtidsdagar. SErikÅb. 1914, s. 142. — jfr BRÄD-, JÄRN-, KOPPAR-, TJÄR-VRÄKNING o. O-VRÄKT.
III. refl.; jfr II 1 f, II 5 b.
1) (†) uppehålla l. befinna sig l. irra omkring (ngnstans); äv. oeg., om sak; jfr I 5. Ah wore thet ej swårt om wj så skulle kräka / I Blindheet, såsom sig Muld-Wadar usält wräka. Spegel GW 34 (1685). Jag tycker allas uppsyn säga mig: Hur länge skall du vräka dig här? Kellgren (SVS) 6: 25 (1773). Jernet låg försänkt i kärret, / Vräkte sig i våta mossen. Collan Kalev. 1: 108 (1864).
2) störta l. kasta l. i hast bege sig (ngnstans hän); äv. (o. i denna anv. utan klar avgränsning från 3): häftigt l. plötsligt sätta sig l. sjunka ner (ngnstans). Widekindi KrijgH 940 (1671). Han wräker sig på en stol, han suckar, flåsar. SedolärMercur. 2: nr 12, s. 3 (1731). Ta nu allihop i ring! / Se, Hedmanson han vräker sig med hast. Bellman SkrNS 1: 133 (c. 1775). Aumerle, följ efter, wräk dig på hans häst / Och sporra, fläng, war förr än han hos kungen. Hagberg Shaksp. 3: 101 (1848). Rätt som det var, vräkte han sig i sjön och började simma ut till tysken. Engström Glasög. 159 (1911). (Holländaren) vrok sig mot målsnöret en klar meter före de båda engelsmännen. IdrBl. 1935, nr 81, s. 2. (Ungdomarna) söker sig till det ljusa, modernt banala kafeet .. De vräker sig ner på stolar och soffor. SvD(A) 9/11 1958, s. 12. — särsk.
a) med sakligt subj.; särsk. om våg l. sjö l. vattendrag o. d.: vara i häftig rörelse, kasta l. störta sig. Franzén Skald. 1: 287 (1824). Ofvanför fjällbranterna, hvarifrån skummande strömmar vräkte sig ned i älfven. Rydberg Gudas. 53 (1887). Strömmen, som vräker sig i vitt och ljust sidenblått där långt, långt nedanför fönsterna. Holmström LändStränd. 1: 23 (1913).
b) mer l. mindre bildl. RARP V. 1: 152 (1652). Om så hände, at hon efter sin Mans död, afträder Ståndet, och wräker sig uti förachteligit ächtenskap .. tå (osv.). Schmedeman Just. 675 (1675). At en människa kan wara så ond, at hon undertiden upsåteliga wräker och störtar sig sjelf i jämmer och nöd. Borg Luther 2: 517 (1753).
3) (vårdslöst l. nonchalant) sätta l. lägga sig bekvämt (ngnstans) (jfr 2); äv.: (ligga l. sitta o.) ha det vilsamt, dra sig, slappa; särsk. med bestämning inledd av i l. på; jfr I 6 a. Han wräkte sig wårdslöst i bänken, lagade benen på bordet. Dalin Arg. 1: 249 (1733, 1754). Jag skulle vilja se dessa stolta alléer .. och vräka mig på mjuka gräsvallen. Lundgren MålAnt. 1: 22 (1840, 1873). Långt fram i fören sitter en dervisch och berättar sagor för en uppmärksam skara, som vräker sig på mattor omkring honom. Hedin GmPers. 241 (1887). I all stillhet paddlade vi vidare genom sundet, medan pensionatsgästerna mätta och dästa vrok sig i omgivningen. TurÅ 1935, s. 228. Vi vräkte oss i sängarna med böcker och veckotidningar innan vi somnade. Naumann Vågorna 195 (1998).
4) stoltsera l. brösta sig, försöka briljera l. glänsa; äv.: vältra sig l. frossa (i ngt); jfr I 6 a. VDAkt. 1677, nr 138. En tupp förnämt sig vräker. Sehlstedt 4: 98 (1871). Jag tror, vid Gud, att du är sådan, att finge du bara kokettera i sorgdrägt och vräka dig i crêpeslöja .. och gå och himla med ögona .. så frågade du inte efter om du dränkte allihop barnen! Hedenstierna Jönsson 128 (1894). Man vräker sig inte med viner och kostliga rätter nu som förr. Carlsson HelaSthm 152 (1911). Ansiktsuttrycket avslöjar att hon tycker att de amerikanska gästerna vräker sig i lyx till överdrift. GbgP 13/10 2001, Bil. s. 6.
1) till II 1: (med stor kraft) kasta l. slänga bort (ngt); särsk. med obj. betecknande stor mängd av ngt, särsk. (o. då närmande sig 3): öda bort; äv.: sälja till (starkt) reducerat pris; äv. bildl. Tyckz myntet ey wara gott wräkz bort i en korg uta botten. 2Saml. 35: 220 (1662). Man vräkte bort millioner för att underkufva ett främmande folk, medan landets egna barn gingo under af svält och umbäranden. Janson Lögn. 264 (1912). Nokia, som under tisdagen stod emot när placerarna vräkte bort sina Ericssonaktier, drogs med i fallet under onsdagen. SDS 6/9 2001, s. A14.
2) (†) till II 2: visa (ngn) ifrån sig l. göra sig av med l. förskjuta; särsk. med avs. på tjänstefolk: avskeda; äv.: avhysa (ngn) (från bostad). Wräker .. Huusbonde Legohjon bort, vthan Saak (osv.). Stiernman Com. 3: 245 (1664). Han vill er så väl, och ni vräker bort honom, som en gammal klädning. Altén Misst. 22 (1797). Jag kan ju inte helt sonika vräka bort Törnqvistens på backen. Högberg Frib. 363 (1910).
3) (†) till II 3: förkasta l. rata (ngt); äv.: låta (ngt) gå till spillo; jfr 1. Ath the lathe vrake ha(l)ffparten borth aff then vedh och gåffve sedan näppeligen halfft verde för thet igen var. G1R 24: 102 (1553). Alle Officerare, som wille wara delachtige i lika fara med Princen, wräkte bort, om jag må så säija, sit lif. Richardson Krigsv. 1: 148 (1738). Hagberg Shaksp. 7: 83 (1849). —
1) till I 4, i sht om naturföreteelse: välla l. forsa l. kasta sig fram; äv. i mer l. mindre bildl. anv. Flodens öfre lopp, där vattenmassan vräker fram som ur en port mellan höga, snöklädda fjäll. Hedin GmAs. 1: 245 (1898). Sedan vräker berget fram med skog ända till vägkanten. Koch GudVV 1: 54 (1916).
2) till II 1: (med stor kraft) slunga l. kasta fram (ngt); äv. (med anslutning till vräka III 2) med refl. obj. Ekblad 412 (1764). Om jag kunde gömma mig i jordens medelpunkt, för att slippa dessa skeppsvrak, dessa hvasstrån, som tidsvågorna vräka fram till ens fötter. CFDahlgren hos Thomander TankLöj. 118 (1824). En väldig eldkula steg upp ur jordens innandöme och vräkte fram enorma vita rökringar. Ahlgren Atomkrig 67 (1946). Här vräker sig skyttekungarnas kung, Marco Van Basten, fram och nickar Holland till slutspel. GbgP 16/6 1992, s. 27.
3) (numera bl. tillf.) till II 1 f, med avs. på yttrande o. d.: kasta l. slunga fram; äv. ss. anföringsverb. Ekblad 140 (1764). Sådanna ord wräkte den gode mannen med full ifwer fram. Weise 1: 67 (1769). Stig tänkte för sig; och så vrok han fram: – Nej, det gör jag inte. Strindberg NSvÖ 1: 22 (1906). —
VRÄKA FÖR. (†) till II 1: lägga l. skyffla (ngt) för (ngn); jfr lägga för 2. Han skall .. grant gifwa acht på de Creaturen som lijtet äta, att man intet wräker för dem mehr än de årcka. Rålamb 13: 93 (1690). Man kunde då och då wräka för .. (arbetsdjuren) litet långhalm. Posten 1769, s. 1108. jfr förvräka, v.1 —
VRÄKA I10 4, förr äv. UTI. till II 1: (med stor kraft) slunga l. kasta i (ngt l. ngn) (ngnstans); äv. med indirekt obj., i uttr. vräka i sig (l. ngn) ngt, glupskt l. i stora kvantiteter äta l. dricka l. sluka ngt (resp.: få ngn att glupskt äta osv.). RelCur. 203 (1682). Då gjorde sig Kalle hastigt fri / vräkte de andra på hufvu’t i. Melin Dikt. 2: 135 (1904). Man skulle först vräka i dessa våldsgäster ädelt vin, därpå sämre whisky. Högberg Jim 52 (1909). Samtidigt som svenska barnfamiljer får ökade möjlkkostnader .. sitter det höginkomsttagare och nolltaxerade och vräker i sig tryffel här och där i Sverige. SvD 6/2 1981, s. 10. —
VRÄKA IFRÅN SIG10 04 0, äv. FRÅN SIG4 0.
1) till II 1: (med stor kraft) slunga l. kasta l. slänga ifrån sig (ngt (l. ngn)); särsk. mer l. mindre bildl.; förr äv. utan obj.: slå ifrån sig (se slå ifrån 6 b). Bönderna .. wroko frå sig. Murenius AV 252 (1653). Meyer blef .. förifrad, och wrok med bittra åtbörder ifrån sig ord, dem man ej må anföra. Celsius G1 2: 97 (1753). På en gång .. vräker kvinnan ifrån sig allt ansvar .. och kastar det på oss (män). Idun 1890, s. 202. Nu du, säger Josef och vräker ifrån sig vedbördan över golvet framför spisen. Wassing Dödgr. 236 (1958).
2) (†) till II 2: sända bort l. köra iväg (ngn). Nu kan waanfört eller rätt fattigt folk föras eller färdas bya emillom .. tå är hwar bonde skylloger thy ena natt oppehålla .. tå må thet ingen samma natt ifrå sigh wräka. Lagförsl. 61 (1609). Nordström Samh. 2: 119 (1840). —
VRÄKA IGENOM10 040 l. 032. särsk. (†) till II 1 c, i sådana uttr. som vräka igenom ngn ngt l. ngn igenom med ngt, genomborra ngn med blankt vapen. Wore inga flere ordh på färdhe, ähnn at hann wrok bondhenn tuärt igenom medh wäriann. 3SthmTb. 3: 28 (1600). Då har Trumpetaren tagit honom i håret och wräkt igenom honom wärian. ConsAcAboP 6: 118 (1686). —
VRÄKA IHOP10 04, förr äv. TILLHOPA. till II 1: vräka (ngt) i en hög l. formation l. på en plats o. d.; särsk. mer l. mindre bildl., särsk.: dikta l. skarva ihop (ngt) (jfr vräka samman). Brask Pufendorf Hist. 20 (1680). I allmänhet wräkes här ihop sanningar, fabler, underwärk och järtecken wid alla tilfällen. Lagerbring 1Hist. 2: 864 (1773). Vågorna vräka ihop stora tångbankar, som flyta invid stranden. Sandström NatArb. 1: 209 (1908). —
1) till I 4, om naturföreteelse: häftigt l. våldsamt l. med kraft flöda l. strömma l. tränga in (ngnstans); äv. oeg. l. mer l. mindre bildl. Den starka dyning, som i sjelfva sundet .. vräker in från sydvest. Skogman Eug. 2: 170 (1855). Då de båda jägarna .. stucko ut sina näsor utom sina respektiva stugdörrar, vräkte yrsnön in. Knöppel SvRidd. 159 (1912). En stor morgonsol vräkte in genom fönstret. Nesser FallG 67 (2003).
2) till II 1: (med stor kraft) slunga l. kasta in (ngt) (ngnstans); äv. dels med personobj., dels mer l. mindre bildl. Vpbyggia dieffuulens Rike, och wräka siälanar in vthi hans kiäfftar. PErici Musæus 2: 335 a (1582). Slutligen vräkas in på fattighuset eller dö i ett dike. Wetterbergh Penning. 28 (1847). Att förslagen hagla ner utan ordning .. såsom då man vräker in qvinnofrågan innan man utrangerat det gamla patriarkatsamhället. Strindberg TjqvS 3: 6 (1887). Bollen åtföljs av en racket som med full kraft vräks in i det höga gunnebostängslet. Flygt Verkan 182 (2004). särsk. (med anslutning till vräka III 2) med refl. obj.: störta l. tränga sig in (ngnstans); särsk. med sakligt subj. Thett mygna onyttuga folk, som vreker seg in udi städerne. RA I. 1: 638 (1559). Turckar och Tartarer .. (har) wräckt sigh in vthi wåra Europiske Land och Konunga-Rijken. Sylvius Mornay 133 (1674). Kvällens svårmod och tristess är borta för ljuset som utan hinder vräker sig in i lägenheten. TurÅ 1956, s. 59. —
1) till I 4: med kraft l. i stor mängd falla l. strömma ner; särsk. (o. i sht) om regn l. snö l. hagel o. d.; äv. mer l. mindre bildl. Ovädret hade .. brutit löst i åska och störtregn, som vräkte ned öfver åkrar och ängar. Blanche Våln. 213 (1847). Stolt och mäktig som en konung ibland floder vräker Satledsch ned mellan klipporna. Hedin ScoutL 344 (1913). Vädret var .. svårt .. och därtill vräkte det ned massor av snö. VFl. 1937, s. 190. Hon har inget emot att sitta vid ett av borden ute i solen som vräker ner över piazzan. Flygt Verkan 285 (2004).
2) till II 1: (med stor kraft l. våldsamt) slunga l. kasta ner (ngt l. ngn) (ngnstans); äv. dels med sakligt subj., dels (med anslutning till vräka III 2) med refl. obj. Dalin Arg. 92 (1733, 1754). De Danske wroko .. stenar neder af Slottsmuren. Celsius G1 1: 114 (1746). Hindersammare voro de härs och tvärs liggande stammarna efter de trädjättar, stormarna .. vräkte ner. Sernander Naturminnesm. 4 (1906). Flera vårdare skyndade till för att förhindra den sanslöse att vräka sig ner i golvet. Kjellgren Smar. 134 (1939). —
VRÄKA OM10 4. särsk. (†) till I 6 a, ss. dep.: festa om, rumla. (Han) wrooks om nattetijdh med en ringa och förachteligh Hufwudbonad vthi Krogar och Skökehuus. Schroderus Os. 1: 124 (1635). —
VRÄKA OMKRING10 04, äv. IKRING04 l. KRING4.
1) till I: driva omkring; förr särsk. till I 5, om person: flacka l. irra omkring (i sht ss. dep.; jfr 2); äv. (o. numera nästan bl., tillf.): (med fordon) fara l. köra omkring. (En del bönder vill inte) bliffve på någen stadh, uthan fare och flyttie och vräkes kring um hele landet ifrå then ene sochnen til then andre. G1R 25: 267 (1555). Gräker, Skepsbruthne, fångne och andhre wräkia kringh, men ingen seer där effter. RARP 4: 576 (1651). Allt sådant, som vräker omkring med vågorna, tång och sand och snäckor. Lagerlöf Holg. 1: 138 (1906). I dessa energisparartider anses det inte som samhällstillvänt att vräka omkring utefter kusterna i 30 knops fart. GbgP 26/9 1980, s. 15.
2) till II 1: (obetänksamt l. snabbt) slänga l. kasta (ngt) (ngnstans); äv.: (obetänksamt osv.) forsla l. föra omkring (ngt); i sht förr äv. (o. då äv. med avs. på person) i pass. övergående i dep. (jfr 1), särsk. mer l. mindre bildl. Sedan Interims Boken hade länge och vthi Löndom wrääkts om kring Man emillan ibland Rijksens Ständer, bleff hon och sänd til Rom. Schroderus Os. III. 1: 338 (1635). O Gud! hur länge skall jag vräkas kring / På detta böljesvall af tvifvel? Atterbom FB 20 (c. 1855). Om bort från fören skepparn flyr från akterstäf, / När just på hafvets böljor skeppet vräkes kring? Alexanderson Sept. 15 (1868). Bry dej inte om dom där, rådde han, då hon försökte samla in preventivmedlen som pojkarna vräkt omkring. Sundberg Seger 193 (1976). —
VRÄKA OMKULL10 04, äv. IKULL04 l. KULL4. till II 1: (med stor kraft) störta l. kasta (ngt l. ngn) omkull l. över ända; äv. dels (numera bl. tillf., med anslutning till vräka III 2) med refl. obj., dels bildl. Hela hopen, hwilke, lijka såsom mitt uthi en diup fredh, hade wräkit sigh omkull neder på marcken at bada sigh uthi gräset. Sylvius Curtius 603 (1682). Man sköt några skott och vräkte omkull några omnibussar. Något mer av oroligheten såg jag inte. Eugen BrevBer. 59 (1888). Att .. germanerna skulle ha varit lydfolk under kelterna och på 300-talet f. Kr. ha rest sig mot sina herrar och vräkt omkull deras välde. Nordenstreng EurMänRas. 126 (1917). De vräkte omkull skog runt omkring för att komma över kärret. Martinson ArméHor. 111 (1942). —
1) till I 4, om naturföreteelse: våldsamt l. häftigt röra sig (mot ngt), särsk. om våg l. sjö: häva sig, gå hög; äv. om (förare av) fordon: köra på (se köra på 4 a) l. ösa på (äv. bildl.). Från alla håll .. kunde hafvet vräka på med sådan våldsamhet, att dånet .. hördes ända in till fastlandet. Melander Sjöfog. 121 (1890). Om bussarna har jag bara gott att säga, medan lastbilarna gärna vräka på lika fort som någon personbil. SvD(A) 8/8 1934, s. 10. Chauffören, som vräkte på allt vad bilen tålde. SvD(A) 3/11 1954, s. 15. Elgitarristen är en störig typ som gärna vräker på i hetlevrade kaskader. DN 29/9 1993, s. B5.
2) till II 1: ge ut l. tillföra (ngt) i stor mängd; ösa på (ngt); särsk. i uttr. vräka på ngn ngt, förse ngn med en myckenhet av ngt, äv. i bildl. anv. Lagerström Molière Gir. 38 (1731). Han lär lofwa Er guld och gröna skogar, och wräka på Er brillanter som carameller. Dalin Vitt. 3: 68 (1743). Det va’ nu ett elände att mamsell Sara skulle vräka på er allt det der usla fläderthéet och honinga. Knorring Torp. 1: 170 (1843). Innan vi hunnit grunna färdigt vräkte de på ett överflöd av (fyrverkeri)pjäser i generöst och underbart överdåd. Expressen 18/8 1991, s. 22. Måste jag .. vräka på en hel matsked (socker) till? GbgP 10/8 2003, s. 66. —
VRÄKA SAMMAN10 32 l. 40, äv. TILLSAMMAN(S)040. [fsv. vräka saman] till II 1: skyndsamt l. häftigt föra samman (ngt); äv. oeg. l. mer l. mindre bildl.; jfr vräka ihop. The skulle blott see vppå thet grofwa Folcketz Oordentligen och plumpt tilsamman wrukne Hopar och Troupper. Sylvius Curtius 343 (1682); möjl. ssg. Om han kunde görat, så slete han sönder alt thet som til är, och wräkte thet tilsammans. Münchenberg Scriver Får. 50 (1725). De som vroko de tu strandhällarne samman. Janzon Prop. 2: 91 (1908). —
VRÄKA TILL. [fsv. vräka til] (†) till II 1 c: (med vapen) kraftfullt hugga l. stöta till (ngn). 2SthmTb. 7: 53 (1584). Ryckte strax en svensk jesuvit ut sina värio och vrok till honom. RA I. 3: 212 (1593). Björkman (1889). —
VRÄKA TILLBAKA10 040 l. 032, förr äv. TILLBAKAS.
1) (numera bl. ngn gg) till I, särsk. till I 2, om fisk: flyta tillbaka med strömmen; förr äv. till I 1, om fartyg l. fartygslast: driva tillbaka. (Det berättades att en man varit) j siönödh, då skuthan sampt weden, som hon war lastad medh, wroko tilbakas heem til Gottby land. BtFinlH 2: 308 (1668). Då .. (laxen) vräker tilbaka, vänder han altid stjerten förut, at känna efter om något är i vägen. VetAH 1751, s. 113.
2) till II 1: med kraft kasta l. stöta l. tvinga (ngn l. ngt) tillbaka; särsk. med avs. på fiendetrupp o. d. Tegnér (TegnS) 4: 122 (1821). Den högra (flygeln) .. gaf sin salva rätt i ansiktet på motståndaren, marscherade öfver hans regementsartilleri och vräkte allt tillbaka. KFÅb. 1913, s. 52. Det slutade med att .. (ishockeyspelaren) började knuffa mot plexiglaset som skiljer spelarbåsen åt och höll på att få omkull det innan Ducksspelarna vräkte tillbaka plexiväggen. KvällsP 4/10 2013, s. 13. —
1) (†) till I 1, om fartyg: driva iväg l. bort, driva undan. På WattneSkifftet kom ett mootijl, så att wij måtte ett stycke låta vräka vndan. Gyllenius Diar. 244 (c. 1670).
2) till II 1: med kraft (o. hast) kasta l. föra undan (ngt); äv. dels med personobj.: knuffa l. stöta undan (ngn), dels i bildl. anv. Widegren (1788). Police betjeningen, vräker Barbro undan, går at anamma Rosalie. Björn FörfYngl. 113 (1792). Då vrok vreden undan den måttlösa förtvivlan och trädde i stället. Sandel Dropp. 61 (1924). Postamentet (till gravvården) vräktes undan och numera är det sedan länge bortglömt, var en av Sveriges största humanister vilar. 3SAH LXV. 2: 301 (1955). —
1) till I 4, om våg l. vatten l. rök o. d.: hastigt l. i stor mängd välla l. strömma upp (ur l. mot l. över ngt). Thorild (SVS) 1: 188 (c. 1787). Vågorna vräckte upp öfver stenarna. Geijerstam Lillebr. 134 (1900). Alltjämt vräkte rökpelare och eldmoln upp ur skogsmassan. Högberg Frib. 217 (1910).
2) till II 1: med kraft l. våldsamt (o. hastigt) kasta l. rycka l. driva upp (ngt l. ngn); äv. mer l. mindre bildl. Begynte thet ene Skeppet bulta och stöta thet andra, wräka årorne op uthur Roddarne (osv.). Sylvius Curtius 680 (1682). Bondpojken, som gick opp och ner i fåran och bara skulle se på .. jorden, som plogen vräkt opp, tänkte underliga tankar. Geijerstam Kronof. 54 (1890). Två personer, som slumpen liknöjdt vräkt upp på en öde strand. Janson Par. 118 (1900). Vår utrustning vräkte vi upp i en stor hög på stranden. Skottsberg Båtf. 46 (1909). Ångfärjorna .. rusade fram med full fart, vräkande upp väldiga svallvågor i det strida vattnet. Ruin Drömsk. 102 (1951). särsk.
a) med avs. på byggnadsverk o. d.: med kraft l. mer l. mindre hastigt uppföra l. uppställa. (Guldgrävaren) vräker upp en koja af runda timmerstockar, eller ett tält. Andersson Verldsoms. 2: 153 (1854). Varför ska man, endast därför att man äger jorden, ha rätt att vräka upp hur vedervärdigt fula och stillösa byggnader som helst. SvNat. 1936, s. 16.
b) med avs. på dörr l. port: rycka l. slita upp. (Han) kilade åter nedför trappan efter att ha vräkt upp båda tamburdörrarna på vid gavel. Krusenstjerna Fatt. 1: 141 (1935).
c) med refl. obj. Liljecrona RiksdKul. 374 (1840). En väldig (lax)kropp vräkte sig upp i luften i ett regnbågsglittrande fontänuppkast. SvD 21/5 1969, Bil. s. IX. —
VRÄKA UR10 4, äv. UTUR04. till II 1: stjälpa l. häva ur (ngt); särsk. (o. numera i sht) refl., i uttr. vräka ur sig ngt, med kraft kasta l. slunga ur sig ngt, äv. (o. i sht) bildl.: häva ur sig ngt (i sht elakhet l. kraftuttryck o. d.), äv. utan obj. Och wrok vtur siig før r(e)tta altt ontt och lott jngen ko(m)me tiill talss m(ed) siigh. 2SthmTb. 1: 303 (1548). Polisbetjenten vräkte ur sängkläderna, skakade på hvarje persedel och beskådade den på alla sidor. Blanche Våln. 140 (1847). Man vräkte inte ur sej hur som helst till en fjärdingsman om en hade nåt folkvett. Martinson Kvinn. 206 (1933). Totalt beräknas (vulkanen) Tambora ha vräkt ur sig mellan 50 och 100 kubikkilometer magma. SvD 31/1 1988, 4: 9. —
VRÄKA UT10 4. [fsv. vräka ut]
1) till II 1: med kraft l. i mängd l. vårdslöshet kasta l. hälla l. ösa ut (ngt); särsk. med avs. på dels pengar, dels varor l. produkter; äv. mer l. mindre bildl. KKD 6: 198 (1712). Nu en fjerding med kalkgrus / .. vroks ut öfver hufvud och axlar. Wennerberg 1: 66 (1881). Ett par typiska brukspatronssöner, som tala högt och njuta af att vräka ut pengar. Nyblom Österut 110 (1908). Den starka lampan över timmergluggen vräkte ut ljus i överflöd. Johnson Här 104 (1935). Det dök upp affärer som vräkte ut klänningar och kjolar för nästan ingenting och till sämsta möjliga kvalité. Peterson NästIdyll 230 (1970).
2) till II 1, 2, med avs. på person (l. djur): (handgripligen) kasta l. fösa ut; äv.: avhysa (ngn); äv. dels med refl. obj., dels mer l. mindre bildl. Kommer du uti kyrkan, så haver jag beställt 2:ne karlar, som skola vräka dig ut. Olsson Herdam. 4: 132 (cit. fr. 1654). Häng ej skägget uti stopet; / Torka dig om truten; / Hållkarn ropar, hör du ropet? / Vräk dig ut på gåln. Bellman (BellmS) 2: 66 (1773, 1791). Man ledsnar vid at föda en okänd Pensionnär, och vräker mig ut på gatan. Pilgren FigBröll. 135 (1785). (Gökungen) är ännu blind, när han vräker ut sina små kamrater. Rosenius SvFågl. 2: 416 (1926). Den dagen, då vi ska besätta regeringsbyggnaderna och vräka ut de ”fina” herrarna. Hellström Kärlek 361 (1942). —
(I 2) -FISKE, sbst.3 (sbst.1, 2 se vrak, sbst.1, 2 ssgr) (förr) om anläggning i vattendrag för fångst av nedvandrande fisk; jfr fiske 5 o. -hus. Den värdefullaste ålen tages .. i vrakfisken, som benämnas ålhus, ålkistor eller ålkar. SvRike I. 1: 277 (1899). —
(I 5) -FÅGEL, sbst.2 (sbst.1 se vrak, sbst.1 ssgr) (†) nedsättande, om person (utan fast bostad) som flyttar hit o. dit. Uppå .. vrakfogler skulle man haffve upseende och icke tilstedie, att the bliffve lijdne ebland erligit folk eller frome bönder. G1R 25: 268 (1555). Rålamb 13: 103 (1690). —
(I (3)) -GRIND. (i fackspr.) jfr grind, sbst.1 3, o. is-grind, ris-grind. TT 1900, Byggn. s. 116. Vrakgrind, gallerliknande anordning vid vatteninloppet till en vattenkraftanläggning. 3NF 10: 760 (1929). —
(I 2) -HUS. (förr) fast anordning i vattendrag för fångst av nedvandrande fisk; jfr hus 1 l o. -fiske o. fisk-hus, rakhus. AktsamlKungsådreinst. 40 (1552). Vrak-huset är .. en några alnars bred ränna, som med öfre ändan ställes under och litet åt sidan af något svårt ström-fall, så at Laxen, då han vil hoppa öfver, störtes tilbaka i rännan. VetAH 1752, s. 22. —
(I 3) -IS. om sönderbruten is vilken ss. flak driver samman o. åter fryser ihop. LReg. 17 (1563). I luften är .. hördt ett buller, som liknat ett dån af qwarnar, som gå toma, eller en myckenhet wrakis, som af en häftig storm wräkes och slås tillsamman, hwilket ock hördts wida omkring. SvMerc. IV. 4: 16 (1759). —
(I 2) -LAX. fisk. om lax som efter avslutad lek låter sig driva(s) nedåt i vattendrag, grålax (se d. o. a); jfr -fisk. AktsamlKungsådreinst. 54 (1552). Efter leken är laxen svag och utmärglad. Det förekommer då att den tämligen redlöst som s. k. vraklaxar driver nedför älvarna mot havet. De Geer SvNatRiked. 2: 199 (1950).
B: (II 1 a) VRÄK-STEN. (i sht i fackspr.) flyttblock l. (större) stycke av lös sten; äv. koll., om ansamling av flyttblock osv.; jfr geschibe. Nasafjäll äger på ganska få ställen blottade dagklyftor, utan merendels betäckt med mycken grof vräksten, samt där och hvar ständiga snödrifvor. EconA 1807, juli s. 11. I Uppland i Ramstad sn Hagunda hd finnes en runristning på en ofantlig vräksten, som framlutande vilar på yttre kanten av en stor berghäll. AntT XXI. 5: 12 (1921).
Ssg (i sht i fackspr.): vräkstens-block. jfr block 5 a. Tholander Ordl. (1872). Ett par mil norr om Borås möter man de ryktbara Svältorna, vidsträckta hedar, klädda af ljung och beströdda med vräkstensblock. Torpson Norden 75 (1887). —
(II 3 a) -VÄRDIG. (†) = vrak-värdig. At .. alt järn, som något wräkwärdigt fel hafwer .. skal äfwen som och på wågskålen, under wräkeri och confiscation förfallit wara. PH 1: 450 (1723). Wräkwärdigt Järn. PH 2: 1457 (1739).
C (till II 2 b): VRÄKNINGS-ANSÖKAN~020. till rättslig myndighet av hyresvärd inlämnad ansökan om rätt till vräkning av hyresgäst. DN 1899, nr 10459 A, s. 2. I december avslog en förvaltningsdomstol i Berlin en vräkningsansökan mot en bar, som i själva verket var en hjälpligt förtäckt bordellverksamhet. GbgP 8/2 2001, s. 27. —
-BESLUT. av rättslig myndighet utfärdat beslut om vräkning av hyresgäst. DN(A) 11/7 1923, s. 5. Anton .. blev uppmanad att ge sig av från torpet genast. När han inte lydde kom länsman för att delge honom vräkningsbeslutet. Stormbom Linna SaarijärvMoar 270 (1959). —
-DOM. dom innebärande rätt till vräkning av hyresgäst; förr äv. med inbegrepp av rasering av bostad. DN 2/5 1866, s. 2. Söktes wräkningsdom på stugan för 1 a 2 år sedan. SundsvP 1886, nr 151, s. 2. En 32-årig musiker från Göteborg som överklagat en vräkningsdom i hovrätten hade ingen framgång. SvD 5/7 1979, s. 4. —
-HOT. hot om vräkning. Från 6 medlemmar inkommo beklaganden öfver vräkningshot för obetald hyra, och mötet beslöt att så vidt möjligt är lemna dem hjälp. DN 1891, nr 8202 A, s. 2. —
-ÅTGÄRD~02 l. ~20. åtgärd innebärande vräkning. DN 12/4 1869, s. 1. Månsson klagade hos K. B. och yrkade upphäfvande af vräkningsåtgärden. 1NJA 1874, s. 72.
1) (förr) till II (3 a,) 6, om (av myndighet tillsatt (o. edsvuren)) person med uppgift att (före utskeppning) kontrollera kvalitet hos viss handelsvara (o. kassera oduglig del); jfr vrakare. Wräkare til näffw’ wedh och tiäro. SthmÄmbB 220 (1533). Resolverades att skriffvas skall till Öffver-Stådthollaren .. att han holler handh öffver, dedt jernet här i staden varder väll besichtiget, och hvadh elackt är aff eedsvorne vräkerne förkastas. RP 6: 182 (1636). (Arbetare inom fiskerinäringen) Såsom .. Saltare, Packare, Wräkare, Åkare. Fischerström Tal 174 (1769). Vräkarne sortera tjäran efter yttre karaktärer i tre kvalitéer, fin, ordinär och grof tjära. ArkKem. II. 36: 1 (1907). jfr bräd-, hamp-, järn-, lin-, stads-, tegel-, tjär-vräkare m. fl.
Ssgr (till vräkare 1; förr): vräkar-, äv. vräkare-lön. Wräkiare lönen .. är för hwar Läst 3. öre. SthmStadsord. 1: 93 (1643).
-penningar, äv. -pengar. avgift erlagd för vräkning av viss vara. König LärdÖfn. 6: 72 (1747). (Utom våg- o. mätarepengar) uppburos i vissa städer packare-, vräkare-, stämpel-, säckepengar. Herlitz Stadsförv. 1830 222 (1924). —
VRÄKE, sbst. (†) till II 1, om förhållande l. tillstånd som uppkommer då ngt vräkts av l. bort; anträffat bl. ss. senare led i ssgn skinn-vräke. —
VRÄKERI104, n. (förr) till II (3 a,) 6, om handlingen att vräka (o. kassera) viss vara; äv. konkretare, om under stads myndighet l. visst kollegium (se d. o. 1 b) sorterande institution med uppgift att ansvara för sådan vräkning. Then Orichtigheet som skeer i Städerne medh Wräkerijdt, i thet ther medh wedh Stadzwågerne holles ringa .. opsicht, hwarigenom ähr befruchtandes at Jernedt vthrijkes kan komma i Wraak och föracht. PrivBergsbr. 1649, s. G 3 b. Städerne, der Tiäran först ankommer, (skall) tilhållas at hålla richtige Wräkerijn. Stiernman Com. 3: 129 (1662). Elakt och strafwärdigt Osmunsjern, skal .. wräkeri och confiscation oundwikeligen underkastat wara. Bergv. 1: 268 (1671). jfr bräd-, hamp-, järn-, lin-vräkeri. —
VRÄKIG, adj. till III 4: överdrivet l. skrytsamt flott l. elegant l. lyxig. särsk.
a) om person: som kännetecknas av l. utmärker sig gm slösaktighet l. vidlyftighet l. skrytsamt överdåd i levnadssätt l. uppträdande; snobbig, sprättig; äv. i överförd anv., om uppträdande l. hållning o. d. Hans hållning .. i hvarje rörelse sjelfsvåldig och vräkig. Rydberg Frib. 272 (1857). Tänk, ingen skulle kunna tro, att den där vräkiga frun nöjer sig med fläskkorv. Carlsson Stockh. 14 (1915). Mannen höll kronan i nypan, men han tittade sig försiktigt om, det var väl för att inte verka för vräkig. Johnson Här 8 (1935). (Hon) hävdar inte att politikerna i Stadshuset lever ett vräkigt lyxliv, hon har sett mer av storvulen representation i de kommunala bolagen. SvD 8/2 1998, s. 9. jfr brack-vräkig.
b) om ngt sakligt (jfr a); särsk. dels om byggnad l. rum: skrytsamt l. överdrivet luxuös, prålig, dels om måltid: överdådig l. slösaktigt lyxig. Han styrde kurs in i salongen .. och tände en gaslåga i kronan. ”Nej, sir man på tusan! Här är ju lika vräkigt som på slottet!” Lundquist Profil. 2: 9 (1886). Den ogästvänligt vräkiga festvåningen. Lindqvist Dagsl. 3: 96 (1904). Du lyfter bössan, inte en gammal mynningsladdare, inte en vanlig björnbössa, .. inte en hemgjord älgbössa – nej, den vräkigaste av alla, en mauser. Johnson Här 10 (1935). Bordet på krogen var en eftersits efter en lång och förmodligen vräkig lunch. Östergren SistCig. 185 (2009).
Avledn. vräkighet, r. l. f. egenskapen l. förhållandet att vara vräkig. PT 13/2 1855, s. 3. Du kan ju inte skilja på god smak och vräkighet, det har du aldrig kunnat! Bredow BaraInte 31 (2009). —
VRÄKLING, sbst.1, äv. VRÄKLINGE, m.//ig. (†) till I 6 a, III 3, 4, om person som inte kan l. vill uträtta nyttigt arbete; lätting; äv. ungefär liktydigt med: dagdrivare l. landstrykare (jfr räkare). The vslinga barnen, hwilka man för intet annat hölt i landena, än wräklingar och slask. LPetri Job 30: 8 (1563). At .. (skolelever) under låftiden .. måtte hafva tillstånd att stryka omkring landet med siungande; hvarigenom .. Allmogen (blir) betungad och riket med vräklingar upfyldt. HA 8: 411 (1750). I stället att beskydda de kära barnen, som herr Bo var nog enfaldig att förtro i hans vård, lägger sig den vräklingen att sofva i skogsbackarna! Topelius Vint. III. 1: 71 (c. 1865, 1896). Cannelin (1939). —
VRÄKLING, sbst.2, r. l. m. [fsv. vräklinger] (förr) till II 1, om ett slags stor spik; äv. i koll. anv.; jfr drevling 2. SthmSkotteb. 3: 191 (1521). 4. st. stora wräklingar à 2. ör. VDR 1661–62, s. 52. Stångjärn förbrukades .. i kvarnen till bl. a. en kvarnring, dörrhakar, kugghjul, vreckling (spik) och panelspik. Helmfrid Holmen. 12 (1954). jfr halv-, hel-, skepps-, store-vräkling.
Ssg: vräklings-navare. (†) navare för borrning av hål för vräkling; jfr spik-navare. ArkliR 1563, avd. 20. —
VRÄKLINGE, se vräkling, sbst.1
Spalt V 1618 band 38, 2019