Publicerad 2019   Lämna synpunkter
VRÄTT vrät4, r. l. f.; best. -en; pl. -ar (SörmlH 16: 51 (1599) osv.) ((†) = BtFinlH 2: 227 (1588); -er Brasck Apg. L 2 a (1648), Brasck TyKr. D 1 b (1649)).
Ordformer
(förr äv. w-, -e-)
Etymologi
[sv. dial. vrätt; jfr fsv. skallavræt, skallgång, fd. wratt (d. vræt), fvn. rétt, handlingen att driva får (i fålla) (nyisl. rétt, (får)fålla); till VRÄKA i bet.: driva]
(numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) om mindre (från övriga åkrar avskilt) avlångt åkerstycke (urspr. så stort att det kan plöjas i en vända), åkerteg, åkerlapp; jfr VRET. Öpett breff för M. Mårten Olai, kirckeherre udi Upsale .. opå enn vrett och engh, liggendis vedh .. Upsale. G1R 28: 31 (1558). Jagh spände för Plogen min Märr och mitt Fööll, / Och plögde then Dagen någre wrätter. Brasck Apg. L 2 a (1648). På den skogsmark, som nyl. var rögd och rothuggen, .. syntes tydeliga märken af gammal åker öfveralt; eller af Halländningarnas vrättar eller åkerstycken. Barchæus LandthHall. 61 (1773). I dag anlände de första kolvagnarne fr. Nora till Ringshyttan. De aflastades på P. O. Svenssons vrett. Johansson Dagb. 1: 78 (1873).

 

Spalt V 1637 band 38, 2019

Webbansvarig