| Publicerad 2019 | Lämna synpunkter |
VULKAN vulka4n, förr äv. VOLKAN, r. l. m.; best. -en; pl. -er. Anm. Ordet är tidigast anträffat i den latinska pl.-formen vulcani. Uthi Azoribus .. hafwa tilförne sådana (dvs. utbrunna) Vulcani warit, men nu inga mehr. UHiärne 2Anl. 232 (1706).
om (konformigt) berg (med krater) som bilda(t)s då glödande materia (ss. magma o. gaser o. d.) (l. dy l. slam o. d.) från jordens inre tränger (resp. trängt) upp genom jordskorpan o. stelnar (resp. stelnat); ngn gg äv. om vulkanutbrott. Aktiv, utslocknad vulkan. Quensel Alm(Sthm) 1733, s. B 2 b. (Han) tillägger .. det alla omständigheter göra sannolikt, att denna ö (dvs. Madeira) tilkommit genom en Vulcan. Cook 2Resa 5 (1783). En ny volcan säges hafva utbrutit på Island. Berzelius ÅrsbVetA 1828, s. 324. Den smälta massan i jordens inre kommer stundom fram på jordytan genom eldsprutande berg eller wulkaner. Berlin Lrb. 87 (1852). Ehuru ingen af dessa Franska vulkaner har varit i verksamhet inom historisk tid, så äro dock deras former ofta mycket fullkomliga. Lindström Lyell 7 (1857). Vulkanerna bringa lava, klippblock och aska ur djupet, hvilka uppstaplas till vulkankäglor eller utbredas på ytan. Nathorst JordH 149 (1888). Vulkaners form, struktur och arten av utbrottsprodukter är beroende av magmans kemiska sammansättning och fysikaliska karaktär. NE (1996). — jfr CENTRAL-, DOM-, DY-, GAS-, KEDJE-, LUFT-, SKÖLD-, SLAGG-, SLAM-, STRATO-VULKAN m. fl. — särsk. i jämförelser l. i mer l. mindre bildl. anv., om ngt l. ngn som i ngt avseende liknar l. påminner om en vulkan (under utbrott); särsk. dels i fråga om ngt som är osäkert l. riskabelt l. farligt o. d. (särsk. i sådana uttr. som leva vid randen av en vulkan, dansa på en vulkan), dels om (person som är uppfylld av) starka l. lidelsefulla känslor. Wi wete, at .. orsakerna til .. (statsvälvningar) stundom långsamt sammandragas .. för at i wisza tidehwarf, liksom hämmade Wulcaner, mera allmänt utbrista och sprida förödelse öfwer Nationerna. SP 1792, nr 153, s. 1. Profess. Tommegap går omkring som en vandrande Volkan och fnyser eld och etter. Tegnér Brev 2: 37 (1818). Denna sista uppflammande låga från trettioåra krigets glödande vulkan. Topelius Fält. 2: 194 (1856). Likasom vi dansat på en vulkan hela året 1847, dansade vi 1849 lättfotade på den långtifrån kallnade lava, denna vulkan vräkt ur sig. Hellberg Samtida 4: 139 (1871). Vi arbetade oavbrutet vid randen av en vulkan under förhållanden, som torde vara ganska enastående i de svenska brukens hävder. De Geer Bergsl. 67 (1951). Har en vulkan inom mig som hotar att braka lös, kan än så länge kontrollera den, men vad händer om den erupterar? Livet40Ocens. 37 (2009).
-BERG. Nathorst JordH 225 (1889). Ett vulkanberg bestående av det ena lavaflödet utgjutet över det andra omkring sprickan. Loberg Geol. 149 (1987). —
-BÄLTE. jfr bälte 2 o. -kedja. Scheutz Jord. 211 (1856). I (bergs)kedjorna kring Titicaca-platån ligger ett vulkanbälte med höga toppar. 2NF 1: 782 (1903). —
-ERUPTION. vulkanutbrott. Vulkan-eruptionerna (är) vanligtvis beledsagade af jordbäfningar. JernkA 1832, Bih. s. 63. —
-GAS. gas (se gas, sbst.1 2) utströmmande ur vulkan (vid utbrott). SvD(A) 30/6 1901, s. 5. Slöjan av vulkangaser (från vulkanen Pinatubo) kommer att stoppa uppvärmningen av atmosfären. GbgP 9/7 1991, s. 9. —
-HÄRD. (numera mindre br.) härd (se härd, sbst.1 4 a) för vulkanutbrott. Några vilja påstå, att vulkanhärden måste sökas ganska djupt i jordens inre – en mening, som grundar sig på den erfarenheten, att utbrotten ofta yttra sig liktidigt på långt åtskilda punkter. AB 31/7 1843, s. 3. Ymer 1937, s. 2. —
-JÄTTE. (numera bl. tillf.) jfr jätte 2 b. NPress. 2/4 1893, s. 3. Vid foten av den slocknade vulkanjätten. SvD(A) 10/7 1960, s. 8. —
-KEDJA. om sammanhängande rad av vulkaner; jfr kedja, sbst. 3 b α, o. -bälte. AB 21/4 1849, s. 3. Längs östra kusten av halvön Kamtschatka går en vulkankedja av samma höjd som Montblanc. Rönnholm EkonGeogr. 99 (1907). —
-KRATER. jfr krater, sbst.2 1. AB 2/4 1846, s. 2. Aniakchak torde vara den största aktiva vulkankratern. Globen 1932, s. 31. —
-KÄGLA. om kägelformad vulkan; jfr kägla, sbst. 3 c, o. eruptions-kägla. Lindström Lyell 228 (1857). —
-OMRÅDE~020. jfr område 2. AB 19/6 1873, s. 4. I Mindre Asien finnes ett större vulkanområde med talrika utslocknade käglor. Nathorst JordH 215 (1889). —
-PRODUKT. (numera bl. tillf.) jfr produkt 3. Berzelius Kemi 1: 176 (1808). Ryolit .. (dvs.) en vulkanprodukt, som .. utslungats vid uppkomsten av den runda sjön Mien. NaturvForsknRådRed. 1946–47, s. 33. —
-RUIN. jfr ruin 5. Nathorst JordH 210 (1889). För geologen erbjuda de utslocknade .. vulkanruinerna ett gott tillfälle att studera vulkanbergens inre byggnad. Ramsay GeolGr. 92 (1909). —
-RÖR. om rörformig kanal i vulkan där glödande materia stiger upp mot ytan; jfr rör, sbst.3 6 c. Arrhenius Värld. 12 (1906). (I kraterns) midt befinner sig en 65 m. djup tratt, i hvilken vulkanröret utmynnar. 2NF 32: 92 (1921). —
-SJÖ. kratersjö. Vid Albano-bergets sydvestra fot ligger Albano-sjön .. Italiens vackraste vulkansjö. NF 1: 355 (1875). —
-UTBROTT~02. om förhållandet l. skeendet att glödande materia med våldsam kraft tränger upp l. slungas ut ur jordens inre (ur en vulkan) (jfr -eruption o. eld-störtning); äv. i bildl. anv., särsk. om uppror l. resning o. d. Berzelius ÅrsbVetA 1821, s. 58. Den sociala jordbäfning .. det väldiga vulkanutbrott, som skakade det franska samhället under 1790-talet. Laurin Våld 1 (1910). Vulkanutbrott och andra naturkatastrofer .. gjorde att de nybrutna markerna (på Island) snart avfolkades. Ymer 1941, s. 247. —
-Ö. vulkanisk ö; äv. om ö som uppkommit gm vulkanutbrott. Att det vulkanutbrott, som gifvit upphof till askregnet, egt rum på den vesterut i Atlanten belägna skandinaviska vulkanön – Island. AB 1/4 1876, s. 3. Yteruptioner, hvilka till en stor del torde hafva ägt rum under hafvet, hvarvid vulkanöar bildades. TT 1902, K. s. 42.
Spalt V 1643 band 38, 2019