| Publicerad 2019 | Lämna synpunkter |
VÄNGA, v. -er, -de, -t, -d. vbalsbst. -ANDE, -NING.
(†) med avs. på villebråd l. jaktområde: inringa (se IN-RINGA, v.1 3); äv. med avs. på spår (efter ngn l. ngt): söka l. följa; äv. utan obj.; jfr HOLMA 1, RINGA, v.2 8 a. Sedann wängde the hesta fietenn .. jnn till torpa. HammarkDomb. 30/4 1604. Ha’n J blitt nyliga varse / Någon i Jägare-drägt .. / .. vängja omkring de grymma obändiga Villsvin? Nicander VirgÆn. 23 (1751). Wängde spår uti snön efter et par Qwinsskor. NVedboDomb. Höstt. 1756, § 76. Som nu mera benlingarne böra följa Skinnet, och icke tillkomma demm som ringadt Djuret, ärsättes vängning, afdragning och Thaning i ett för alt af hvar Warj mäd 2 Rd Banco. MeddNordM 1899–1900, s. 64 (1831). Om man vid klappjakt vintertid ringar eller ”vänger” områden för att sedan, om villebråd finnes inne, afklappa desamma, benämnes ett sådant område äfven ”vånge”. 2NF 28: 52 (1918). — jfr SPÅR-VÄNGNING.
Spalt V 2155 band 38, 2019