Publicerad 2019   Lämna synpunkter
VÄRDSKYLDIG, adj.
Ordformer
(werd- 1526–1716. wär- 1551; se för övr. SKYLDIG, adj.1)
Etymologi
[fsv. värdhskyldogher, sv. dial. värskyldig; jfr fvn. verðskyldugr; till VÄRDA, v.1, (l. VÄRDE) o. SKYLDIG, adj.1]
(†) skyldig (se SKYLDIG, adj.1 1) l. förpliktad (till ngt). Rom. 8: 12 (NT 1526). Så skal .. achtas, at ingen warder förgeffues intagen i Hospitalen, som .. (har) slechtingar och wårdnader, som werdskyllige äre til at honom sköta och föda. LPetri KO 93 a (1561, 1571). Swedberg Schibb. 400 (1716).
Avledn.: VÄRDSKYLDIGHET, r. l. f. (†) plikt l. skyldighet. Paulinus Gothus MonPac. 408 (1628). Itt Kärlighetz werck, som en, förvtan någhon werdskylldighet, bewijser sinom Nesta. Paulinus Gothus ThesCat. 89 (1631).

 

Spalt V 2235 band 38, 2019

Webbansvarig