Publicerad 2019   Lämna synpunkter
VÄRLÖS, adj.2, äv. VÄRDLÖS, adj., l. (i avledn.) VÄRJELÖS-.
Ordformer
(verlöss (w-, -ee-, -sz) 1553–1604. värjelös- (w-, -ie-) i avledn. 1651 (: wärielöshett)–1658 (: värjelöshet). värlös (w-, -hr-, -öö-) 1522–1693. wederlös 1622. werdlös (-öö-) 1617–1668. werlös 1589. wärdlös 1636)
Etymologi
[fsv. värdhlös; möjl. av mlt. werlōs (se VÄRJE-LÖS (se VÄRJA, sbst. ssgr)) (i en bet. motsv. den som föreligger i mht. werlōs l. t. wehrlos) l. av ett ord motsv. fvn. verlauss, som saknar äkta man, ssg av VÄR- o. LÖS; formerna med -d- o. -j- har sannol. uppkommit gm påverkan av VÄRDE resp. VÄRJE, sbst.2]
(†) om person (i sht kvinna l. barn): hjälplös l. utlämnad, värnlös (se d. o. 1 slutet); äv. (i sht om änka): utblottad l. medellös (o. nödlidande). SvTr. 4: 30 (1522). Epther hon är en fattigh verlöss qvinna och lijthet haffver att hiälpa sich och sin små barn med. G1R 24: 495 (1553). Werdlöösa Enckior och Faderlöse Barn. ÄSvBiogr. 1–2: 74 (1617). Gudh hafwer aff första skapelsen så skickat, at wärlöse och omyndige skulle hafwa theras förswar. Rosenhane FörklDav. 23 (1666, 1680). VDAkt. 1693, nr 868.
Avledn.: VÄRLÖSHET, f. (†) om förhållandet l. tillståndet att vara hjälplös l. utblottad o. d. VDAkt. 1651, nr 142. Der vidh lembnat os sijn hustru och barn vthi värjelöshet. VDAkt. 1668, nr 73 (1658).

 

Spalt V 2313 band 38, 2019

Webbansvarig