| Publicerad 2019 | Lämna synpunkter |
VÄSENTLIG väsen4tlig, förr äv. VÄSENTELIG, adj. -are; adv. -A (†, KOF 1: 220 (1575), Muræus Arndt 1: 4 (1647)), -EN (Schroderus Dict. 297 (c. 1635) osv.), -T (Lindahl o. Öhrling (1780) osv.).
1) (†) som till sitt väsen (se d. o. 4) helt motsvarar sin benämning, sann (se SANN, adj. 5), verklig (se VERKLIG I 3); äv. (särsk. i avledn. VÄSENTLIGHET): som existerar (jfr VÄSEN 2); i sht i bibeln o. bibelpåverkat spr., om Gud l. Kristus l. Kristi kropp o. blod (ss. element i nattvarden) o. d. Iagh .. troor fulleligha, at wij vthi Christi Nattward äte och dricke hans sanna och wäsentligha Lekamen och Blodh. LPetri DialNattw. A 3 b (1562). (I nattvarden) är Jesus Christus sanferdeliga och wäsenteliga tilstädis. KOF 1: 220 (1575). Monarcher äro icke några wesentligha Gudhar .. som således vthi all ting kunne skicka sigh, at ther intet fhel .. medh fölgher. Paulinus Gothus Arch. 31 (1630). Jesus Christus är sanfärdigh, wäsentligh, naturligh, fullkomligh Gudh och Menniskia. Schroderus Os. III. 2: 223 (1635). At .. (Jesus) icke blått kallas, utan är Guds wäsendtelige och enfödde Son. Nohrborg 611 (c. 1765). Wäsentlig helighet. Rudin 1Evigh. 1: 5 (1869, 1878). — jfr O-, SAM-VÄSENTLIG.
2) som tillhör ngns l. ngts själva väsen (se d. o. 4) (o. icke kan skiljas därifrån) l. som utgör grundläggande egenskap o. d. hos ngn l. ngt; numera i sht övergående i bet. dels: viktig l. betydelsefull, dels: ansenlig, dels: huvudsaklig; särsk. ss. bestämning till sådana ord som del l. stycke. At lijka som Christi Lekamen och Blodh .. äro en naturligh och wesentligh deel vthi hans Gudhomligha person, så (osv.). LPetri DialNattw. F 2 a (1562). En sådan Broder, som i, hwilken .. alla de wäsänteliga egenskapper besitten, som en förnäm Man anstå. Österling Ter. 2: 265 (1700). At bedja, är et wäsenteligit stycke af den rätta Gudstiensten. Bælter Cerem. 418 (1760). Denna fred lofwar Ryszland rika och wäsendtliga frukter. SPF 1829, s. 507. De gamle genomlefde sitt väsentliga lif på forum. Agardh Bot. 1: Föret. 1 (1830). En annan väsentlig svensk målare som utställer i Paris just nu är den i Sverige kanske något förbisedde Max Walter Svanberg. ST 17/6 1961, s. 4. Vore idealisterna väsentligt flera, skulle vi alla stryka med. Engdahl Cigarett. 122 (2011). — jfr GRUND-, O-VÄSENTLIG. — särsk.
a) (i sht i ä. fackspr.) grundläggande l. konstitutiv l. nödvändig (se d. o. 2); förr särsk. i uttr. väsentlig olja (se OLJA, sbst. 1); ofta motsatt: tillfällig (se TILLFÄLLIG, adj.2 2 a β). Forsius Phys. 21 (1611). Prober-Konsten .. består theruti at hon .. vthransakar Metallerne, så wäl the som ännu oredda och oluttrade liggia i sin malm och moder inwicklade och fördolde; som them, som skilde, och vthränsade, äre komne i theres wäsendlige form. Stiernhielm Arch. A 4 a (1644). Som orden i de förra betydelserna talas med kort, och i de senare med lång Vocal, för den orsak, at alle stafwarne, enligen Språkets art, äro wäsendtlige i de orden som uttalas kort. Brunkman SvGr. 109 (1767). Ett kännemärke kallas oföränderligt, eller väsendtlig beståndsdel (essentiale), om man icke kan upphäfva det, utan att tillika förstöra begreppet sjelft. Tuderus Kiesewetter Log. 18 (1806). Emellertid kunna bergarterna tillfälligtvis innehålla mineralier, som ej äro väsendtliga för deras konstitution. Bergstrand Geol. 52 (1859). — jfr ICKE-, O-VÄSENTLIG. — särsk. i musikteori, särsk. motsatt: tillfällig (se TILLFÄLLIG, adj.2 2 a α). Alla Ackorder .. förefalla i ett tveggehanda Läge: Väsendtligt, med Hufvudljudet i grunden, och Oväsentligt, med en annan ton i grunden. Mecklin BegTonk. 30 (1802). Väsendtliga kallas de höjnings- eller sänkningstecken, hvilka stå vid början af ett musikstycke. Mankell Lb. 60 (1835). Dominantseptiman kallas äfven den väsendtliga septiman. Fröberg Harm. 102 (1878).
b) substantiverat; särsk. i uttr. (i) allt väsentligt l. det väsentliga, (i) allt l. det som är av (stor l. avgörande o. d.) betydelse. Bergklint Vitt. 210 (1766). Ty ju mer slik granlåt som en studerande Ungdom blir belastad med, ju större misztankar böra uppkomma om det wäsendteliga. Hwalström SpecPaid. 117 (1773). Det fins ingenting väsentligt som hos honom stör det välbehag man känner. Det vackra utseendet, den ungdomliga och smidiga figuren etc. Hedberg SvOperasång. 234 (1885). Livet på gården var i allt väsentligt rätt trivsamt. Jonasson Hundraår. 277 (2009).
3) ss. fokuserande satsadverbial -en, för att ange att det fokuserade ledet i huvudsak är av angivet slag l. i stor utsträckning gäller o. d. Siffrorna i kvartalsrapporten var väsentligen kända sedan tidigare. Vi se häraf att Hallmans betydelse såsom dramaturg nu är en väsentligen litterärhistorisk. Eichhorn Stud. 3: 61 (1881). Det vitala för uppenbarelsen kommer icke till synes, så länge den fattas såsom väsentligen en läromeddelelse. Aulén AllmTron 20 (1923). Likväl placerar jag mig på de anklagades bänk genom publiceringen av dessa anteckningar, vilka väsentligen handlar om mig själv. De Geer Bergsl. 7 (1951). Det jag kan göra för dem med stödjande samtal och medicinering är väsentligen lönlöst. VetlandaP 9/12 2017, 2: 3.
1) (†) till 1: (verklig l. sann) existens; jfr väsen 2. På jorden är alt skugge; på andra sidan om grafven är alt väsendtlighet: motsatsen är dårskapens tro. Lantingshausen Young 1: 14 (1787). Visserligen är faran nära i de bländande salarne, att låta skenet gälla för väsendtlighet. Wingård 2: 158 (1819). Thomander 2: 143 (1831). jfr o-väsentlighet.
2) till 2: grundläggande egenskap, väsen (se d. o. 4); äv. (o. numera i sht): stor l. huvudsaklig betydelse (äv. konkret(are), om ngt av stor l. huvudsaklig betydelse l. stort värde o. d.). Palmchron SundhSp. C 6 b (1642). Huru angelägen circulation af Luften är, at bibehålla thes wäsendtlighet, hafwa de nyare naturkunnige med många Rön bewjst. Triewald Konst. 26 (1734). Genom underverk .. är jag ännu vid lif; om den kan sägas lefva som länge sedan förlorat det som gifver lifvet väsentlighet, jag menar: kroppens och själens styrka. Lantingshausen Young 1: 87 (1787). (Predikanten) känner att .. (religionen) är det enda nödwändiga, men han har den ännu icke i sin fulla ägo, den utgör ännu icke en del af hans wäsendtlighet. Polyfem IV. 11: 2 (1811). Ty der hela väsendtligheten af pligt ligger i blotta lydnaden för en viss regel, der ligger också hela väsendtligheten af brott i blotta olydnaden. Leopold 4: 139 (c. 1820). Julglädjen blir ändå, likt vår tillvaros alla väsentligheter, aldrig handelsvara. SvD(A) 24/12 1929, s. 4. Det var också fokus på det i alla fall jag ser som en väsentlighet: Ta pucken på mål. GT 18/4 2015, Sport s. 2. jfr o-väsentlighet.
Spalt V 2378 band 38, 2019