Publicerad 1902   Lämna synpunkter
ASP as4p, sbst.1, m. l. r.; best. -en; pl. -ar.
Ordformer
(aspe Schroderus Comen. Reg. (1640, 1647; i texten s. 167: asp), Tiselius Vätter 106 (1723))
Etymologi
[måhända eg. samma ord som följ. (gm ellips för ”aspfisk”) l. etymologiskt sammanhängande med detta. I förra fallet får anv. anses vara föranledd däraf, att fisken till färgen befunnits påminna om aspträdet(s ytterbark). Möjl. går benämningen ytterst tillbaka till den indoeuropeiska roten as (jfr ASKA) o. afser mera allmänt fiskens glänsande färg, i likhet med förhållandet vid namnen på åtskilliga andra karpfiskar (jfr t. ex. BRAXEN, LÖJA). Jfr fisknamnen BJÖRKFISK, BJÖRKA, BJÖRKNA, BJÄRKE vid sidan af trädnamnet BJÖRK (jfr äfv. t. asch, fht. asco ss. namn på harren). Afledningar till ordet äro ASPARE samt (sv. dial.) asping. Den latiniserade formen Aspius (använd redan af Rudbeck Atl. 3: 83 (1698)) upptogs af Linné ss. lat. artnamn. Sannol. under förmedling häraf har ordet upptagits i t. o. fr. (jfr t. o. fr. aspe; jfr äfv. sp. aspio); d. asp torde vara ett direkt lån från sv. Jfr Tamm samt Hellquist Etym. bemerkungen XII (1893)]
1) benämning på den till karpfiskarnas familj hörande fiskarten Aspius rapax Leske (Cyprinus Aspius Lin., Abramis Aspius Nilss.); jfr ASPARE, äfvensom STAM ss. namn på samma fiskart. Stiernman Com. 1: 819 (1622). Aspar kastade sig i vatnet och Braxar lekte i vattubrynen. Mörk Ad. 1: 30 (1742). I denna Sjö (dvs. Roxen) fångas Gäddor, Id, Braxen, Rudor, Asp (m. fl. fiskslag). Tiburtius i VetAH 16: 208 (1755). Til befordran af Fiske-dammars anläggande .. i synnerhet för Karp, Asp, Ruder och Id. Stadga f. rikets hafs-skär-fiske 1766, kap. 3, § 17. Nilsson Fauna 4: 334 (1853). Asp har löst och sötaktigt kött, hvarföre den ej bör koka länge. Hagdahl Kok. 356 (1879). Aspen är Europas största karpfisk. Smitt Skand. fiskar 783 (1895). Aspen .. träffas .. oftast blott i de större sjöarne och floderna … Hos oss är hans utbredning hufvudsakligen inskränkt till Mälaredalens och Venerns vattenområden. Därs. 785.
2) (i trakter af Skåne o. Västergötland) om den till idsläktet af karpfiskarnas familj hörande färnan l. bredpannade iden, Leuciscus cephalus Lin. (Leuciscus latifrons Nilss.). Bredpannad Id .. Kallas .. vid Helge-å Asp. Nilsson Fauna 4: 309 (1853). Enligt de underrättelser, vi erhållit vid Lidköping, lär .. (färnan) förekomma der i trakten och benämnas Asp. Lilljeborg Fisk. 3: 231 (1891).
3) (i Norrland o. vid Vättern) om former af den till laxfiskarnas familj hörande (grå-)siken, Coregonus lavaretus Lin., l. dess underart näbbsiken, Coregonus oxyrrhyncus Lin.; jfr ASP-SIK. Tiselius Vätter 110 (1723). Asp finnes i alla större sjöar, ända till Kilpisjärvi i Torneå Lappmark. .. Är alldeles lik siken men skiljer sig på gälen, hvilkens taggar hos Aspen äro långa och fina. L. L. Læstadius (1831) hos Smitt Skand. fiskar 900 (1895); jfr Læstadius Journ. 329 (1831). Coregonus oxyrrhynchus L., leker i Vettern på grunden vid Sidö och Kråk; kallas derstädes Asp. H. Widegren i LAT 1863, s. 201. Sikformer förekomma, t. ex. de sibiriska pelet (bland siklöjorna) och muksun (bland de egentliga sikarne) eller den i Lappland s. k. aspen, hvilka nå en betydlig kroppsstorlek med bibehållande af täta och talrika gälräfstaggar. Smitt Skand. fiskar 892 (1895). Muksuntypen benämna de (dvs. fiskare vid våra insjöar) blåsik eller grönsik (asp i Norrland, der den är stor, eller siklöja, der den är liten). Därs. 900.
4) (†) om harren, Thymallus vulgaris Nilss.? jfr HASPA, sbst., i samma bet. Asp, är och et slags fisk; thymallus. Broman Gl. (1736).
Ssgr: A: ASP-FISKE3~20. (aspe- Tiselius Vätter 28 (1723)) Tiburtius i VetAH 16: 207 (1755). Nilsson Fauna 4: 337 (1853). —
-MYGGA~20. konstgjordt agn att fånga asp med. SAOL (1900). —
-NÄT~2. Schultze Fiskaren 131 (1778). H. Widegren i LAH 1866, s. 68. Sv. fiskeritidskr. 1901, s. 72. —
-SIK~2. (i Norrland) benämning på Coregonus aspius Smitt, en form af Coregonus lavaretus Lin.; jfr ASP 3. Aspsiken stiger straxt vid Michaelitiden från insjöarne upp i de smärre elfvarne och leker på ringa djup, öfver sandbotten, vanligtvis i närheten af dessa elfvars mynningar. H. Widegren i LAH 1866, s. 64. Smitt Skand. fiskar 891 (1895). —
-SLÄKTE(T)~20, sbst.1. Tenow Vermlands o. Dals ryggradsdjur 105 (1880). —
-TID~2. tid då det (företrädesvis) finnes tillgång på asp. Den egentliga asptiden ligger mellan Februari och Juni. Smitt Skand. fiskar 786 (1895).
B (†): ASPE-FISKE, se A.

 

Spalt A 2494 band 2, 1902

Webbansvarig